Delsträcka 5:
Hemavan - Klimpfjäll

11 Augusti:
Oj vad det har regnat i natt! Men när vi skulle gå i morse var det uppehåll. Härligt!  Var många vattenpölar på vägen bakom flygplatsen, men nu börjar jag tröttna på dem o avstod från att springa i dem. Matte tyckte det såg lite ljusare ut åt det hållet vi skulle, här över Hemavans backar var det jättegrått.

Började som vanligt med att gå uppför i skog. När vi kommit upp fanns där många små sjöar, som matte kallade fiskesjöar. Såg inte en enda fisk….. Däremot tittade solen fram en kort stund. Vi gick alldeles nere vid sjökanten, så synd det inte var varmt så vi kunde badat. Får inte bada för matte när jag har klövjeväskan…. Mellan sjöarna var det också vatten, det som matte kallar myr, massor av myrar. Tur där fanns plankor.

Det fanns flera nya slogbodar, och vi passade på att äta lunch i den sista som vi passerade. Var så skönt att komma bort från blåsten lite, så vi stannade där ganska länge. Jag tittade ut över sjön Alesjaure (trodde ett tag att vi gått fel och var tillbaka i norr på Kungens led) och försökte gissa om det var solen eller regnet som skulle vinna. Hoppades på solen men det var regnet……

När vi lämnade området med alla sjöarna blev det så skönt att gå. Matte sa att Lapplandsleden är ny, och det märktes. Inga upptrampade stigar, utan härliga fjällhedar. Så skönt!

Fast det blev lite mer vandring i skog. Tråkigt, för blommorna o gräset är så höga så jag ser inget. Snart kom de mörka molnen i kapp oss och det började regna. Både matte o jag tyckte det var kallt. Inget kul!

Hela eftermiddagen har vi gått sicksack över myrar o fjällhedar uppe på Jofjället. Undrar om han som gjort leden inte visste vart han skulle….Blev tröttsamt med allt slingrande, framförallt som det nu blåste o  duggregnade rejält.

Nu gällde det att hitta en tältplats, vilket inte var lätt. Det var myrar överallt. När vi kom till en bro över Storbäcken vågade matte inte fortsätta. Det hade varit så ont om bra tältplatser hittills, bara blött. Men här hittade hon en liten kulle som var perfekt.  Skönt, för tänk om vi fått gå o leta i en mil till….. Tycker 23 km räcker.

Är riktigt kyligt i tältet. Tur matte satt på mig mitt täcke. Själv har hon med sig en varm flaska ner i sovsäcken.

12 Augusti:
Idag har jag gjort något dumt  jag skäms. Men det var inte meningen, jag skulle bara……

Har sovit gott i natt och legat och lyssnar på regnet ute. Trots att matte hela tiden har knuffat på mig och rullat på mig. Hon skyllde på att det inte var så platt där tält stod, men jag tror att hon ville kela lite med mig.

Vår tältplats

Vi hade tur, för precis när det var dags att ta ner tältet och ta ut ryggsäckarna slutade det regna. Matte blev glad, för nu kunde hon packa ryggsäcken ute. Tur hon var snabb, för snart började regnet igen, och det började blåsa. Usch vad ruggigt det var när vi kom ut från skogen. De första kilometrarna gick matte o talade om hur härligt det var att gå på så otrampad mark, men sen slutade hon med det…..

Då började hon muttra över att kartan o verkligheten inte stämde överrens. På kartan såg det ut som om leden var ganska rak utan några större svängar. Men det var den inte!!!!! Matte kallade det för storslalom eller Super G. Precis som igår gick vi fram o tillbaka och upp o ner. Vi blev jättetrötta i benen båda två. Ett tag såg det ut som att solen skulle komma, då det blev en sån där bro på himlen.

Men den kom inte…… Nu var vi rejält blöta båda två och matte frös. –” Just nu är det inte kul att gå Gröna Bandet”, sa hon. Jag höll med. Tycker vi kan köpa ett grönt snöre istället för att leta efter ett.

Matte, det kommer nog mer regn…..

Och så var det det där dumma…..Jag har dödat en lämmel….Fick syn på den och kastade mig framåt (matte svor till i andra änden av linan). Tänkte inte alls bita den eller något sådant, bara leka lite….. Landade med båda framtassarna på varsin sida om den och då blev den så rädd så den dog.  Det var inte meningen, förlåt Plupp!

När vi kom ner till en sjö, Skälvattnet, var det meningen att vi skulle ro. Roddled stod det tydligen på mattes karta. Eftersom det slutar regna nu tyckte jag det skulle bli kul med en båttur. Men vad händer då…… Ingen roddtur…. Matte hade fått ett tips om att skippa båtarna och gå istället. Fanns en stig på mattes papper, så den tog vi. Var lite blött ibland men vi kunde inte bli våtare om fötterna.

VARFÖR???? Känns som ett skämt det här med att ro längs med strandkanten. Det finns ju en stig.
Dessutom finns där bara två båtar, vilket innebär att man alltid får ro tre vändor då det ska ligga en båt vid varje brygga. Måste vara en tjurig markägare…….

Vi passade på att käka lunch när vi kom till den andra båten. Fick lite torkat godis, så gott. Sen var det en jättetråkig sträcka. Skog, backe upp, backe ner, backe upp, backe ner , högerhängd, vänstersväng, höger sväng, vänster……..osv.  Kändes som om vi aldrig kom någonstans. Men plötsligt var vi nere vid en grusväg, och vi blev jätteglada.

Äntligen framme vid vägen!

Nu blev grusvägen en asfaltsväg efter en stund. Gick igenom Boxfjäll, och vägen blev en jättelång uppförsbacke. Det här var inte mycket bättre, jo förresten det var lättare att gå. Till slut kom det en vägskylt där matte sa att det stod Atoklinten 1 km.

Var så skönt att lämna asfalten och fortsätta på grusvägen fram till Atostugan. Blev så glad, trodde vi skulle stanna här, men matte sa att det bara var en paus. Tydligen vill hon fortsätta ett par kilometer till upp på fjället. Det vill INTE jag…

Men matte var nog också trött efter två dagar på Jofjällets slalombana. För när vi gått ca 500m från stugan stannade hon och frågade sig vad hon höll på med. Slutade med att vi gick tillbaka till stugan, matte tände en brasa, allt hängdes på tork, vi käkade middag och myste. Nu ska vi snart sova inne i den varma sköna stugan.  Bryr mig inte om att vädret blivit bättre ute, saknar just nu inte tältet o fjället det minsta!. Dessutom har vi gått 21,5 km i dag.

Kväll vid ATO

Tack Länsstyrelsen för Atostugan!

 

13 Augusti:
Var så skönt att sova inne i natt. Har sovit jättegott på golvet bredvid matte. Fast hon väckte mig ett par gånger när hon skulle lägga i mer ved i kaminen. Men sen måste hon somnat för det var riktigt kallt i köket där vi sov. Dålig eldpost…. Fast hon tände en ny brasa direkt när hon gått upp.

Kom i väg kl 0700 och det var så skönt att det inte regnade. Det var tom solsken!. Första biten var grusväg, Turistvägen med en massa info om dom som äger mina tuggbenskompisar. Men efter att vi gått över en bro började den riktiga leden.

Atoklimpen tidig morgon sett från bron över Rijsjohke

Som vanligt skogsvandring  för att komma upp på fjället. Men den här skogen var riktigt fin.

När skogen tog slut fortsatte uppförsbacken, men nu var det skön fjällhed att gå på. När vi vände oss om för att titta tillbaka var det riktigt häftigt över Övre Jovattnet. Säkert trollen som eldade för det såg ut som rök.

0

Har varit en jobbig dag, det var jättemånga långa backar, både upp o ner. Men vi har haft en jätteskön dag, med mycket sol, fast det har blåst. Så någon njutardag blev det inte, men det var en fin dag. Och så såg jag, till mattes förtvivlan, massor av kompisar….
Men det var det där med att det var så långa backar. Lapplandsleden har hittills varit mycket jobbigare än Kungens led.  Vi har även fått vada tre gånger, och matte har fått använda sina ”Kalle Anka fötter”. Jo just det, jag hittade ett tuggben! Måste varit en av mina kompisar som lagt det där till mig 

Visar bilder från förmiddagen istället för att skriva.

                                                                                    

    

I går hade matte tänkt att vi skulle gå till Daeva rasstugan. Fattar inte hur hon tänkte….. Vi var inte där förrän kl 1200 i dag (tur vi stannade i Stostugan!). Men hon erkände att planeringen för etapperna på Lapplandsleden varit optimistiska. Mycket jobbigare än hon trott….Trots all tid vid kartor och de där ekv… ähh kurvorna på hennes karta. Var i alla fall skönt att komma bort från blåsten en stund när vi käkade lunch i stugan.

I går hade matte tänkt att vi skulle gå till Daeva rasstugan. Fattar inte hur hon tänkte….. Vi var inte där förrän kl 1200 i dag (tur vi stannade i Stostugan!). Men hon erkände att planeringen för etapperna på Lapplandsleden varit optimistiska. Mycket jobbigare än hon trott….Trots all tid vid kartor och de där ekv… ähh kurvorna på hennes karta. Var i alla fall skönt att komma bort från blåsten en stund när vi käkade lunch i stugan.

Eftermiddagen fortsatte likadant, kändes som att vi snart måste haklättrat upp till månen…Tur att det var så fint runtomkring oss var nästan så vi glömde att vi var trötta.

                                                                               

                                                                         

När det äntligen började gå utför såg vi Arevattnet långt nedanför oss. ”Stugan som vi ska till ligger nästan ända nere vid sjön”, sa matte.Och sen sa hon något jag inte ville höra.
”Ser du fjället framför oss på andra sidan sjön. Dör ska vi gå upp i morgon”

Usch vad brant det såg ut!!! Valde att se åt ett annat håll och glömma vad hon sagt

Vy mot morgondagens sträcka

Det var en jättefin liten stuga, Arevattnets stuga. Vi delade stugan med Petter som också letar efter det Gröna snöret. Känns som att det är dags att sova nu om vi ska bestiga det där höga fjället I morgon…

Kväll vid Aravattnet

14 Augusti:
Idag har vi gått många meter uppåt, och nästan lika många neråt…. Har varit jobbigt.

Men det började med att vi gick ca 3 km längs med Arevattnet och rundade slutet på sjön. Det var skönt att för en gångs skull slippa börja klättra direkt.

Konstig flagga någon satt här vid hagen för mina kompisar

Sen började det jobbiga när vi började klättra uppför Stoere Tjåhke. Tur det var skönt underlag, fjällhed. Efter ett tag vände sig matte om för att fota bakåt, och då sa hon att bergen där borta ligger i Norge och att vi nästan går på gränsen.. Matte, du har väl koll på gränsen, jag får inte gå in i Norge..

Blick in i Norge

Tillbakablick över Arevattnet

Vi fick ta oss över två stora bäckar, så det var tur att det inte var så mycket vatten i dem. Men vi fick leta lite efter bra ställen att gå över, och det sluttade utför. Sen är det det där med videsnår…. Var en hel del som vi fick ta oss igenom. Tycker det är svårt att få med sig alla fyra benen utan att fastna, och så försöker de ta tag i min väska hela tiden. Matte tycker också det är bökigt o är livrädd för att fastna med någon fot o ramla. Men vi besegrade videsnåren!

Tänkte jag skulle vara snäll mot matte med tanke på att hon tycker jag är jobbig i nedförsbackar, (framförallt om jag ser mina kompisar) så jag bestämde mig för att hjälpa henne upp. Så jag drog snällt i linan och då blev hon glad. Men det var jättejobbigt. Har aldrig varit med om att tom jag fick stanna för att ta en andningspaus då o då. Äntligen såg vi slutet på uppförsbacken, och då började det givetvis att regna lite. Men matte orkade inte bry sig, utan konstaterade att det blåste så mycket så vinden fick torka oss. Tur det bara blev en kort skur. Men kallt var det. När vi tittade bakåt såg vi ner över på fjället vi var på i går.

Snart uppe! Häng med nu matte!

Tillbakablick över fjället Naajhrege

När vi äntligen var uppe, var vi på 1200 m höjd. Och då sa matte de där hemska orden igen. –” Nu ska vi gå ner, och sen ska vi upp på nästa fjäll”

Uppe!

Ska vi gå ner, för att sen gå upp på det fär fjället? Nåja, solen lyser ju där…

Vad långt det är, ska vi gå uppe på det hela tiden?

Även om det var brant var det lätt att gå ner. Inga stenar utan bara gräs. Matte skulle givetvis fota hela tiden. Trodde det var mig hon ville ha bilder på så jag höll mig framme varje gång. Var inte alltid uppskattat…  När vi kommit ner hade vi en stor sjö, Skalvattnet, bredvid oss.

Jag med fjället Aamere i bakgrunden

Aamere i hakgrunden hör med

Skalvattnet

Det hade väl inte hjälpt att protestera, så det var bara att börja gå uppför Aamere. Men det var lätt, skönt underlag och inte särskilt brant. Hörde i går kväll när matte o Petter pratade att han sa att Aamere var jobbigt. Löjligt, det här är ju lätt som en plätt. Var jättefint där uppe med små sjöar.. Sen lämnade matte leden o satte kurs mot ett sånt där stort gult röse. Matte, jag har inte mitt pass med mig, det skickade vi hem från Abisko… Håll dig, (och framförallt mig), på rätt sida gränsen!

Vid Riksröse 209A

Oupps……Skulle ju bara se vad som står på stenen på toppen på den här sidan

Vi åt lunch uppe vid Riksröse 209A, och hade det jättemysigt. När vi började gå igen förstod jag vad Petter menade. Det var verkligen inte som att gå på Långfjället i Grövelsjön. Här var det uppåt hela tiden kändes det som. Han som gjort leden har dragit den över alla topparna, och ibland gick det lite neråt. Kul i början, men sen blev det bara segt  Matte gick o tjatade om hur fin utsikt det var, men slutade snart lyssna på henne. Jag blev trött Fast jag hittade ett stort tuggben och då hade jag kul ett tag. Träffade på några konstiga djur med en klocka runt halsen som sa ”ding dong” hela tiden. Matte sa att det var får, men det tror jag inte på. De brukar gå i hage.

Här är lite bilder från vår vandring på Aaema:

                                                                     

När vi äntligen hade gått på hela fjällkammen och det började gå nedåt blev det jobbigt. Var brant, stenigt och lerigt. Matte är så jobbig, går SÅ sakta och är rädd för att ramla. Kom igen matte, låt benen sätta fart o följ med, Se på mig! Ner kom vi och sen fick vi gå 2 km på en asfaltsväg. När vi var framme vid en stor sjö, Övre Vapstsjön, lämnade vi vägen och gick ner mot Vapstälven. Var en sån där läskig hängbro med långt mellan plankorna. När vi kommit över hängbron, satte matte upp tältet o nu har vi haft en mysig kväll.

                                                                     

Kväll vid Vapstälven

15 Augusti:
Matte var lite stel I benen i morse, och det var jag också, fast det skulle jag aldrig erkänna….

Var spännande när vi började gå, tänk om de svarta prickarna på kartan inte fanns i verkligheten… Men det var ingen fara. Det syntes att det varit en vandringsled där. Tydligen är man inte sams här heller, så Lapplandsleden får inte gå här. Men det fanns rester av gamla plankor och gamla stenrösen. Även om det gick uppför och det var skog, var det skönt att gå. Mu var mina muskler ok igen!

                                                                       

Det är inte bara Norge som har läskiga broar. Här fanns en! Den var dessutom trasig. Matte funderade på att vada, men jag sprang upp på bron, ”Kom igen matte, ingen kommet ihåg en fegis!”

Var lite orolig att matte skulle missa när vi skulle svänga av upp mot Vardofjället. Men det var ingen fara, det var en bilväg dit upp.  Eller väg o väg, matte sa att det var fyrhjulingsspår. Gick i alla fall inte o missa. Nu blev det lite brantare, men med tanke på gårdagen kändes det lätt. Så idag fick matte ta sig upp själv, jag visade hur duktig jag är på att gå fot. När vi kommit upp en bit tog vi paus och bakom oss såg vi hela kammen på Aamere. Fast idag låg det moln över topparna.

Så skönt att få ta av väskan.

Aamere

Var jättefint här uppe och vi såg långt in i Norge. Fick gå upp på ett par ”kullar” innan vi såg sjön med renstaket i slutet.

Nu skulle vi bara hitta stigen som vi skulle följa ner till Åtikstugan. Inga problem här heller, var stora fina gamla rösen. Bara att slänga på lite orange färg så är Lapplandsleden klar.

Där nere mellan sjöarna går leden

Var lätt att gå ner, men ibland försvann stigen i skogen. Men matte hittade den igen! Var superfint på ängen nere vid sjöarna, så där tog vi en lång paus.

Plötsligt mitt bland alla träden dök den upp, Åtnikstugan. Det var ingen annan där så vi kunde bre ut oss ordentligt. Matte satte upp tältet så det fick torka. Hon säger att det är tack vare mig vi får så mycket kondens. Tror jag inte på….

Jag låg o slappade i skuggan medan hon tvättade och höll på. Nu har det flyttat in en annan tjej med hund, men de tog övervåningen.

16 Augusti:
I dag har solen tagit ledigt igen. Tydligen hade dom som bestämmer över vädret sagt att Oskar ska komma i eftermiddag. Undrar vem det är och varför matte inte vill träffa honom…. Det gjorde att matte ville komma i väg tidigt, så vi gick redan 0630. Efter bara en liten stund blev det ”ta på regnkläderna” paus. Inte kul alls. Men de åkte av redan när vi gått över Vojmån.

Men precis innan vi skulle starta stigningen upp över ett fjäll kom regnet tillbaka. Först lite, så matte kunde ta ett foto bakåt, men när vi var uppe på toppen på ca 900m, började det ösregna, och det kom även lite hårda vita kulor. Var inte skönt att få in det i mina öron, så jag sökte skydd hos matte. Någon utsikt hade vi inte heller Tur vi inte hade det här vädret i förrgår!

Efter 8 km kom vi ner i Remdalen, och där stod en fin kåta. Skyndade mig att kolla om Plupp fanns där, men det gjorde han inte.

Resten av dagen var, bortsett från vädret, skön. Inte ett enda fjäll som vi skulle upp på, nästan inte en enda backe. Var bara att knata på. Vi tyckte båda att det var skönt, och matte sa något om att gå bort gammal mjölksyra i musklerna. Visste inte att jag hade mjölk i dem…. Fast matte muttrade över att det var halt på stigen och uppskattade inte min draghjälp.

Lättvandrat

Regnet gjorde att matte inte ville ta några längre pauser. Höll med henne, inte skönt att sätta eller lägga sig i gräset. Gick förbi en gammal trasig cykel. ”Här är vägen till Norge”sa matte o skrattade. Jag fattade ingenting, men viftade på svansen för säkerhets skull (är tydligen en gammal handelsled). Blev jätteglad när mina kompisar plötsligt dök fram ur björkskogen. Matte blev inte lika glad…

Norgefararleden

Framme vid bron över Ransarån sa matte att det inte var långt kvar till stugan. Skönt, för nu var jag trött, 17 km utan någon lång rast är jobbigt. Men det var väldigt långa 500m……

                                                                         
                                Snart…….                                                                    Ransarån

Och DÄR var den, Tjåkkelestugan, eller stugorna. Så skönt att se den, och komma bort från regnet. Var en go stuga ned två tum som hade egen spis o kök. När vi tagit av oss torkade matte mig ordentligt, och tyckte mina exem såg bättre ut. Sen fick jag en skön massage o stretching. Oskar kom inte, utan istället kom solen. Matte o jag har varit ute o lekt en lång stund med min boll. Och sen ryckte hon av mig massor av min fina päls.

Nyborstad och fin

I kväll kom den där Oskar, och oj vad det regnade o blåste då. Är så glad art vi inte bor i tält i natt. Det är alldeles fullt i stugan och några får sova i de små husen.

17 Augusti:
Usch vilket väder matte har dragit ut mig i idag…
Alla i stugan sov i morse när vi gav oss av. Matte ville vara i Klimpfjäll så tidigt som möjligt för att i lugn o ro kunna packa upp depålådan mm. ”Egentligen skulle vi bara gått till Durrenstugan, en raststuga 11 km från Thåkkele stugan  men pga vädret går vi hela vägen.” sa matte.

Behöver jag säga att det ösregnade när vi gick….. Var lika lättvandrat i dag som det var i går. En bred fin stig utan bergsbestigningar. Men blöt….

Matte, jag är blöt o kall om tassarna…

Vi gick förbi flera skyltar om den där gamla leden till Norge. Tydligen gick lederna samma väg nu.

Matte sa att vi måste vara beredda på att det blåser när vi kommer fram till Durrenskalet. Tydligen springer vinden igenom den här dalen extra fort. Men jag märkte inget när vi närmade oss den.

Men plötsligt kom vinden, och precis då övergick ösregnet i tokösregn. Försökte gömma mig bakom matte men det gick inte. Vi var båda två genomblöta och frös. Regnet trycktes genom kläderna av vinden så allt vi hade på oss var blött. Nu var det inte kul att fjällvandra. Matte sa att det finns en raststuga, Durrenstugan, som vi skulle ta oss till. Men den verkade ha försvunnit, för vi kom aldrig fram till den. Trodde att ett par stora stenar långt borta i regndiset var stugan, så blev jättebesviken när det inte var den. Men plötsligt såg jag den när vi kommit över en kulle. SKYNDA DIG MATTE, så vi får komma in och bort från det här hemska vädret!

När vi kom in träffade vi på Monika o Sarek. De hade suttit där och tagit skydd för vädret i över 3 timmar, och var jätteförvånade över att vi var ute o vandrade i kaosvädret. Var så skönt att få komma in. Blev torkad och sen somnade jag på golvet. Matte käkade lunch, men efter en timme ville hon iväg igen. Hon måste ha drabbats av galenskap….Jag vill INTE ut i regnet… Men regnade betydligt mindre nu så det var inte så farligt. Men vi var fortfarande genomblöta båda två.

”Ett av de värsta väder jag vandrat i” sa matte.

Men nu blev det bättre, nästan så solen kom fram.

Oj vad skönt det var när vi kom fram till Klimpfjäll. Tack snälla matte för att vi inte ska tälta som du först tänkt! Nu ska vi bo på hotell, Hotell Klimpfjäll, i natt. Första gången som jag gör det, spännande.

Framme i Klimpfjäll

Vårt Hotell

Oj, vad fint det var när vi kom in på rummet. Bäddade sängar, en till matte o en till mig. Va, är inte den ena sängen min? Matte sa att vi måste gå in på toaletten för att klä av oss.  Varför då? Men fattade när jag såg hur där såg ut när vi fått av oss ryggsäckar o regnkläder. Var minst ett par litet vatten på golvet och ett par kilon av blad, mossa och jord från fjället. Smart matte!

Mysigt, och lite skillnad mot stugorna vi bott i på fjället.

Sen lämnade matte mig på rummet då hon skulle hämta vår depålåda. Funderade på om jag trots allt skulle ta den ena sängen men somnade på golvet innan jag bestämt mig. Matte var glad när hon kom tillbaka, för den här gången har det funkat med lådan. Fick extra mycket mat I kväll. Har ju gått in ytterligare en dag, så det fanns mat över.  Äntligen en bra storlek på middagsportionen!

Kvällen har vi ägnat åt vila (jag), och att torka kläder o kängor (matte). Finns inget torkrum eller skotork, men hon fick låna en hårtork. Så nu har hon hållit på i flera timmar med att blåsa på allt med den. Att hon orkar…

                                      

Egentligen skulle vi ha en vilodag här i morgon, men matte säger att det har vi inte råd med, så vi fortsätter till nästa stuga på Lapplandsleden. –”Är bara 12 km så det fixar vi på fyra timmar. Sen har vi vilodag på eftermiddagen”. Har inget att säga till om så det är bara att hänga med, nu med tung väska. Men vet att den innehåller extra mycket mat, så då blir det inga problem.

Kväll i Klimpfjäll