Delsträcka 8:
Åre - GRÖVELSJÖN
MÅLGÅNG!!!!

7 September:
Alltså matte är hopplös. Hon har gått och ojat sig jättelänge över hur mager jag blivit och så ger hon mig extra mycket mat när vi har vilodagar. I natt muttrade hon över att jag ligger o fiser hela tiden och att hon behöver en gasmask. Klart jag gör, när magen är full för en gångs skull.

Det var jättemycket rök ute i morse så trollen eldade nog ordentligt. Men vi tog det lugnt o lämnade inte vårt rum förrän solen började komma fram. Matte sa att nu börjar vi sista delsträckan ner till Grövelsjön och det lät skönt.

Hej då Åre

Oj vad tung min klövjeväska var. Då har ändå matte tagit mitt täcke o lite mat. Är så glad över att hon sagt att vi ska gå en jättekort sträcka i dag eftersom det är asfaltsväg. Men vi började med att gå 3 km på samma stig under elledningen bredvid E14 som vi gick I förrgår. Skönt. Men sen blev det asfaltsvägen nedanför E14. Inte kul alls , trots att det var många fyrbeningar i hagarna att säga hej till när vi gick förbi. Så skönt det var när matte sa att vi var framme. Fick en liten stuga som passar oss perfekt. Har legat ute på gräset o slappat hela eftermiddagen. Försökte få matte att kasta pinnar men hon vägrade. ” Du får inte göra såna ryck” , sa hon. Taskigt, är lätt uttråkad nu. Tror matte är det också…

Men snart är det dags för dagens höjdpunkt – middagen. Men vad ska vi göra sen? Äta en middag till kanske…..

8 september:
I dag var det verkligen vitt ute när vi skulle gå. Gräsmattan var vit och trollen eldade så det var jättemycket vit rök i luften. I går kväll gick vi och tittade om vi på något sätt kunde gå vid sidan av E14, och hittade en liten stig. Perfekt, då slipper vi alla bilarna. Men vad gör matte idag, jo hon konstaterar att det inte var många bilar ute så hon väljer att gå på stora vägen…… Spelar ingen roll att jag protesterade. Men hon hade ju rätt vi mötte bara fem bilar på de 700m vi gick där. Kom fram till konstiga elstolpar. Det är ett konstverk, sa matte.

Ja nog såg dom konstiga ut, och tror säkert att dom som byggt det fått värk när de böjde stolparna. Konstiga tvåbeningar….

Tidigare var de här designstolparna punkten i Åre man måste passera väster om.
Nu ör den flyttad till Undersåker

Efter konststolparna letade vi oss fram på en liten stig, men när den gick ner mot vattnet vågade inte matte fortsätta. I stället plöjde vi bara fram bland gräs o buskar under den lilla elledningen. Funkade bra för vi kom ut på den vägen matte tänkt.

Alltid spännande med stig markerad med små svarta prickar på kartan. Men den här var stor.

Framme i Undersåker kom vi fram till en bro över en älv. NU vet jag var vi är sa jag, vi är vid Piteälven! Men matte bara skakade på huvudet och sa att det finns fler älvar än den, och att den ligger långt norrut. Det här var tydligen Indalsälven.

På andra sidan bron stod en konstig sak. Vi var tvungna att gå fram o titta. Tydligen ett annat sånt där konstigt värk.

Samiskt konstverk av Folke Fjällström, ”Guldglans över södra Årefjällen”.
Som sagt de är konstiga dom där tvåbeningarna…

Gillar inte asfaltsvägar…. Men den här var ok, för jag kunde gå på vägrenen. Dessutom var det inte så mycket bilar. Skönt!

Men varför måste alla asfaltvägar gå uppför? Och den här hade fler långa sega backar. Gick förbi en massa vita konstiga saker på träden. Matte sa att det var spindelnät med dagg i.

Varför finns det inget vatten vid vägarna? Var jättetörstig, innan matte lämnade den stora vägen och gick in på en liten skogsväg. Där hittade vi en bäck med lite vatten i. Blev lunch då.

Fortsatte sen på asfaltsvägen Då kom vi fram till en slalombana för hundar. Vi har en sån på klubben, men den här var mycket svårare. Här måste man hoppa över räcket innan varje sväng.

När vi fick förbi ett hus kom det ut en kille och frågade om vi var törstiga och ville ha ett glas vatten. Det sa inte matte nej till! Och även jag fick ett glas. Så gott!

Nu har vi slagit upp tältet vid Ottsjön, vid en slogbod vid Sjöändan. Jättefin plats tycker jag men matte muttrade något om lite för nära sjön.

Matte tyckte inte att "pippi" skulle bada

Blev 21 km i dag. Några extra bara för att det inte fanns vatten. Är så glad över att matte delat upp sträckan till Vålådalen på tre dagar. Nu hoppas jag att mina muskler är glada i morgon. Orkar i alla fall leka för fullt med Pippi, men matte skriker högt när jag tar ner honom till sjön. Tydligen skall inte Pippi bada….

Kväll vid Ottsjön

9 September;
I natt har jag frusit, så matte hade rätt med det där att tälta nära sjön. Men det har varit gott att kunna dricka så mycket jag vill…. Matte sa något om flera minusgrader….

Så här såg det ut när matte kröp ut ur tältet kl 0600.

Tog lång tid för matte att packa ihop tältet med sina fingrar som inte tål kyla. Tycker hon kan skynda sig lite….

Är du klar snart matte, JAG har varit klar länge..

T.o.m att gå på asfalten var skönt i början för att få upp värmen. Var lite stel i musklerna men haltade inte jättemycket. Blev bättre mär jag blev varm. Matte fortsatte med sin taktik att gå i 50 min och sen vila. Men blev längre raster än 10 min eftersom jag fick massage o stretching vid varje rast. Skönt! När vi passerade Vålåforsen skulle matte givetvis göra en liten sväng dit ner. Fin fors även om den inte var så stor.

Samma sak när vi gick förbi något som heter Ingeborgfallet. Var tydligen någon Ingeborg som drunknat där för längesedan.

Var riktigt trött på att gå på asfalt när vi fick syn på FJÄLLEN. Vilken härlig syn långt där borta. Matte har ju lovat att idag är det sista dagen vi går på vägar.

När vi passerade en blå skylt sa hon att nu är vi nästan framme för nu är vi i Vålådalen. Och straxt efter skylten svängde vi upp mot ett stort rött hus. NU VAR VI FRAMME!

Fick vänta innan vi fick vårt rum, och då slog matte upp tältet. Blev först orolig över att hon ångrat sig och att vi ska tälta, men hon skulle bara torka tältet I solen.

I kväll tog vi en liten promenad åt det hållet vi ska gå i morgon. Matte tyckte jag haltade lite i början, men sen släppte hon mig på en äng så jag fick spring av mig lite. O då haltade jag inte alls. Jag hävdar att jag får ont eftersom jag måste gå hela tiden, jag som är van att springa lös o variera hur jag rör mig. Dessutom är det något i mig som gör att jag måste dra när jag har något seleliknande på mig. Och då jobbar jag med just de här musklerna…… Så snälla matte låt mig springa lös, så är problemet löst….. Nehe inte det……

Hoppas matte vet vilken pil vi ska gå efter i morgon

Nu har jag fått mat o matte tyckte hon var värd något att dricka. Så nu är jag ensam på rummet med order om att ta det lugnt o vila.

Sitt du där i solen o ha det skönt. Tänk inte på mig, din ensamma övergivna kompis…..

10 September:
Fy vad matte är slarvig tur hon har mig dom hållet lite ordning på henne. När vi gick ut för att morgonkissa hittade jag hennes kängor som stod lutade mot väggen UTOMHUS. Tur jag hittade dem, men du matte, jag tror inte dom är varken torra eller varma……Det fick bli ett beprövat vapen för att fixa det – hårtork.

Vilken underbar morgon. Soligt, fast den värmde inte än, blå himmel, vindstilla och vitt på marken. Fjället vi är redo, NU kommet vi!!!!

Matte, vart har alla blommorna tagit vägen? Har inte sommaren kommit hit ännu? Och var kommer de här röda löven från?

11 september:
Matte, matte, MATTE VAKNA!!!!! Mina kompisar är här utanför och väntar på mig. Öppna dörren så jag får komma ut o leka. Jag såg dom när jag hoppade upp på bänken o tittade ut. Han står precis utanför fönstret o tittar på mig……. Nääää vad gör du dra inte sovsäcken över huvudet….
Så började en dag som för mig har varit jättespännande, men matte har inte varit lika glad…..

Var vit rök utanför stugan, så det var ganska kallt när vi gav oss av. Men solen kom ganska snart.

Fast matte är lite knäpp. Hon sa att nu börjar solen lysa på Gåsen. Men jag såg ingen gås. Faktiskt inte en enda fågel. Men matte fortsatte tjata om den där Gåsen….

Dimmorna lättar över (berget) Gåsen

Jag har som sagt haft jättekul i dag. Det har varit hundratals av mina tuggbenskompisar, och jag har gjort allt för att komma till dem. Men matte har kämpat emot. Glädjedödare. Fast i början uppskattade hon dem också och fotade dem. Men ju längre dagen led ju mer svor hon över dem (och mig).

Var riktigt jobbigt att gå från raststugan, det var så mycket sten. Haltade lite i morse, men sen har jag inte haft tid med det. Matte sa att det var synd att det var så stenigt, för hon kunde inte gå o titta på allt fint, måste koncentrera sig på var hon sätter fötterna.

Det var som sagt ett fasligt tjat om den där Gåsen. Nu kallade hon stugan vi såg framför oss också för Gåsen.

Snart framme vid Gåsenstugan

Vi tog en lång rast utanför stugan, och under den tiden försvann den vita röken från dalen framför oss. Nu såg vi det där konstiga berget Helags ordentligt.

Det var en lång backe ner i dalen och det kryllade av kompisar. Matte hojtade något i andra änden av linan men hade inte tid att lyssna på henne. Blev många stopp på vägen för att låta dem springa i väg. Fattar inte varför matte klagade, hon fick ju många fotopauser….

Vy bort mot Sylarna

Efter backen så skulle vi upp på nästa fjäll. Men hade så mycket att göra med att spana på renar och försöka komma till dem, så jag märkte knappt att det var uppför.

Men det var väldigt skönt att gå uppe på fjället. För en gångs skull ganska platt.

Behöver jag säga att vi sen gick ner för att därefter gå upp på nästa fjäll……. Men överallt var det renar. Skitkul!

Äntligen såg vi Helagsstugorna. Men matte trodde inte vi skulle få bo där, det verkade inte finnas något ledigt hundrum när hon kollat på internet. Så bara ställa in sig på tält. Men det fanns ett rum till oss! Matte var överlycklig, för hon var trött. Sa att det här varit den jobbigaste dagen och att hon var helt slut. Och hade ont i hela kroppen. Och det berodde på mig…..

Helagsstugorna

12 September:
Håller med matte, var så skönt att få sova inne i natt. Jag har sovit jättegott.

Oupps, tagen på bar gärning…

Blev en liten sovmorgon också eftersom vi inte ska gå så långt. Om mate hållet vad hon lovat skall vi bara gå ca 13 km idag till STF Fältjägarstugan.

Lite sämre väder i dag med en kall vind. Givetvis motvind….

Blev en skön vandring på härligt underlag. Lite småkuperat men jag kände ingenting i musklerna. Men det gjorde matte. Hon klagade över att benen var stumma och tunga. Konstigt, jag trodde att benen vägde lika mycket varje dag….

När vi kom till ett renstaket blev vi lite oroliga. Först såg vi bara en hög stege/trappa över staketet, men matte hittade en liten ”dörr” en bit från stegen. Perfekt för mig.

Synd det inte var lite högre moln, för det var en fin utsikt. Vi gick förbi många små sjöar och bäckar, så idag var det gott om vatten att dricka.

Matte har varit överlycklig i dag, vi har inte sett en enda ren. Men jag ha känt lukten av dem. Så i brist på renar har jag jagat lämmlar.

När vi gått uppför en backe fick vi syn på stugan som låg långt där framme uppe på ett berg. Men oj vilken jobbig sista backe det var upp. Konstigt ställe att bygga ett hus på. Men fin utsikt. Och JA, vi stannade här och ska sova här. Så blev bara de där 13 kilometrarna.

Vi har slappat o tagit det lugnt här i stugan hela eftermiddagen. Matte eldar och jag tittar på. Här är lite kallt inne, ingen har bott i hunddelen på flera dagar. Ute blåser det ordentligt så vi håller oss inne. Fast matte gick ut för att fota lite. Matte förbereder vår packning inför i morgon. Då ska vi tydligen gå långt igen. Och dessutom ska det regna…..

Vy över starten på morgondagens etapp

Härifrån kom vi

Du jobbar, jag arbetsleder. Gäääsp

Förberedelser inför en BLÖT morgondag

Stugmys på kvällen före regnet

13 September:
Har verkligen inte varit någon lugn natt. Har blåst ute så det har tjutit i huset. Och sen har matte rantat upp stup i kvarten för att slänga in en pinne I kaminen. Var rädd för att de skulle bli för varmt men det blev det inte.

Usch och fy vilket ruggigt väder det var när jag gick ut för att morgonkissa. Tvärstannade på trappan o ville in igen. Men matte tvingade ut mig. Taskigt! Det både ösregnade o blåste. Matte kan inte vara klok som tycker att vi ska ur o vandra idag. Det är väl inget fel på den här stugan? Vi kan väl stanna här….

Men som vanligt, bara att lyda o hänga med. Fast matte såg inte så glad ut hon heller. Hon försökte högt o tydligt försöka intala både sig själv o mig med att det kunde varit värre. ”Vi kunde ha gått i rak motvind, nu kommet den snett framifrån,” och ”Det kunde (kanske) regnat ännu mer och med inslag av hagel och det kunde ju varit halv storm……”
Ha ha tjata på du bara, jag hade hellre varit kvar i stugan. Dessutom ser vi ju inget när molnen ör så hör låga.

Usch, det regnade in i mina öron och jag var snart genomblöt i ansiktet. Tur mina regnkläder är så bra, annars skulle hela jag vara genomdränkt. Matte gick o skrålade något om …… ”Raindrops keep falling on my head” hela tiden. Det här var inte alls kul. Dessutom var vi tvungna att vada på ett ställe. Det hade tydligen inte matte räknat med. ”Förmodligen gick det att gå på stenarna över bara för någon dag sedan,” sa hon. Som tur var kom vi fram till raststugan Svaaletjahke, som låg efter 8 km, ganska fort. Var så skönt att komma in där. Vi tog en lång lunchpaus trots att klockan inte var så mycket. Matte ville inte sätta sig ute och äta senare, så det fick bli nu.

Det positiva var att det var väldigt lätt att gå. Skönt för mina tassar, det var lätt att gå bredvid stigen. ”Nu är vi snart vid Klinken, vi ska bara gå ner från det hör fjället”, sa hon. Men det tog tid, för just här slutade det att regna och då kunde hon ta upp sin mobil och fota. Det var väldigt fint med olika färger på träden o marken.

Nu fick vi vada en gång till, men det var en konstig stor bäck. Den bara försvann över en kant.

Det var jättefint nere i Klinken. Vi gick förbi en skylt där det stod ”guldtur”. Matte sa att den borde vi gå och se om vi hittar något guld. Nu gick vi också över en träbro som gick över Ljusnan.

Efter Klinken började det regna igen, precis lagom till att vi skulle upp på nästa fjäll, Klasberget, och gå in i molnen igen. Matte gick o muttrade över att vi inte såg så mycket. Ibland lyfte molnen o då var det jättefint där uppe med små sjöar. Men sen såg vi plötsligt ingenting igen.

”Nu är vi snart framme ” sa plötsligt matte. Och just då slutade det regna, och det var nästan så solen tittade fram. Men bara nästan. Nu såg jag ett par stugor vid en bro. Tydligen skall vi sova i en raststuga i natt.

Den gamla Långbrottstugan

Och den nya

Matte skyndade sig att gå runt o fota lite, och det var tur för det började snart regna igen.

Det är en fin stuga men lite kallt inne. Hade varit skönt med en liten brasa. Men matte säger att det är lika kallt som att tälta, men nu är vi I alla fall torra. Hon kryper ner i sin sovsäck och jag får lägga mig på min Järvenduk på golvet.

God natt!

14 September:
I morse stack jag ut nosen lite försiktigt för att kolla vädret. Inte så farligt, bara lite duggregn och vindstilla. Men oj vad fel jag hade. När jag kom ut en bit från stugan slog vinden till mig ordentligt. Blev en snabbkiss, sen ville jag in o käka frukost.

När vi gav oss iväg hade duggregnet övergått till ösregn. Men har nu lärt mig att det inte är någon idé att protestera.

Matte tyckte inte heller att det var särskilt kul. Hon spände blicken i marken o så gick vi. Vi skulle följa stigen upp på fjället framför oss. Men då klantade hon till det. Missade att stigen svängde höger, vi fortsatte rakt fram. Men efter en stund sa den där kompassen hon har I huvudet STOPP, det här är fel. Nåja, vi var snart tillbaka på stigen, men fick göra en ganska stor sväng pga vatten. Kostade nog en kilometer extra. Klantigt matte! Uppe på fjället kunde vi se ner mot Långbrottsjöarna. Hade nog varit jättefint om inte molnen varit låga.

Långbrottsjöarna

Det var verkligen inget roligt vandringsväder. Vi var snart genomblöta båda två och att gå i rak motvind var vidrigt. Efter ett par kilometer kom vi till en gammal raststuga. Tack matte för att vi gick in där! Så skönt att komma bort från det otäcka regnet o blåsten. Spelar ingen roll att det var kallt där inne. Men matte som var blöt ända in på sin tröja o frös ville inte stanna så länge. Bara att ge dig ut igen….

Den gamla rastkojan

Var en väldigt lättrampad i stor stig nu, så inte ens matte kunde gå fel. Trots att hon frös kunde hon inte låta bli att ta några bilder. Och visst, det var fina färger, men kom igen nu så vi kommet fram till Fjällnäs någon gång.

När fjället tog slut var vi nere på en asfaltsväg. Nej, inte vägvandring också! Men det var inte så farligt, vi gick vara 400m på vägen och sen var vi framme. Ska tydligen bo på Fjällnäs camping och Lodge i natt. Med andra ord ett riktigt hus!

Matte utanför vår stuga

Vilken tur, vår sista depålåda stod och väntade på oss. Förresten sista? Ska jag inte få mer mat sen? Hur ska jag då orka gå?

Har tokregnat hela eftermiddagen så det har varit så skönt att vara inomhus. Vi gick en kort tur ner till sjön Malmagen och det var stora vågor med vitt skum längst upp. Inte alls skönt nere vid vattnet. Ska tydligen vara dåligt väder i morgon med, så snälla vi kan väl skippa att vandra då och stanna här…….. Efter att matte pratat med husse sa hon precis de orden jag ville höra. ”Vi stannar en extra dag”här. Tack snälla husse!!! Vi ska tydligen byta boende till Strandgården, men det är bara 200m så det fixar vi nog. Nu ska jag blunda lite o ligga o lyssna på regnet ute.

15 september:
Matte, hallå, du har glömt något viktigt!!! Det är vilodag i dag och det brukar betyda att du köper extra mat till mig. Och extra god mat som tex falukorv…..Har inte sett någon extra mat hittills………… va, blir det ingen extra mat. Vadå finns ingen affär här i Fjällnäs. Dåligt!!!!!!.

I morse satte matte på mig klövjeväskan men tyckte hon hade balanserat den dåligt. Och tung var den. Börjar hon bli slarvig? Men skulle bara gå ca 200m till ett nytt boende. Nu bor vi på Strandgården. Här är det mer plats på golvet så Pippi o jag kan leka lite.

Blev en liten promenad längs med vattnet, men fy vad kallt det blåste. Skönt att inte vara ute på fjället i dag.

Nu sitter matte med den där kartan och muttrar något om att ev gå hela vägen fram till STF Skedsbrostugan i morgon. Visste väl att jag inte kunde lita på henne när hon i förrgår sa att vi gjort vår sista 25km vandring…… Kommer att bli nästan 30 km om vi går till den stugan……. Suck!!! Beror tydligen på vädret och hur det ser ut i Broktjärnskojan. Matte, tänk på att våra väskor är tunga med allt som vi fyllt på med…..

Matte har oroar sig över att min päls har slutits bort på manken efter allt bärande på klövjeväskan. Ser tydligen lite dumt ut, synd jag inte kan se själv hur det ser ut. Men matte är tydligen orolig att det ska börja skava på skinnet nu när inte pälsen skyddar.

16 September:
Idag har matte varit lite arg på mig. Eller rättare sagt hon var skitförbannad…..

Blev så besviken när vi började gå i morse - asfaltsväg igen. Och dessutom i regn. Men var bara ca 1,5 km, sen svängde vi av på in grusväg och gick över en bro så vi kom till andra sidan Tännån. Sen fortsatte grusvägen rakt upp på fjället. Var brant men luktade gott av renar.

Tillbakablick ner mot Fjällnäs

Vägen tog slut på en parkering nedanför Svansjökläppen. Här fanns massor av små stigar, så matte vet du vilken vi ska ta? Nehe inte det…. Och det finns ingen skylt. Vi chansade på en men sen började nog den där kompassen i mattes huvud att hojta, för vi lämnade stigen och gick fritt i den riktningen matte tyckte. Och då kom det plötsligt rödmålade stenar. Vi hade hittat leden!

Mycket lera och vått o mycket renar….. Ska inte gå in på detaljer men det här slutade med ett litet oförsiktig ryck av mig som fick matte att halka i leran. Tänkte jag skulle göra som förra gången dra upp henne. Men nu slutade det med att hon låg på mage och svor i leran o inte kunde komma upp direkt….. Hennes blick var lika svart som hennes gula jacka nu var svart…… Inte kul heta Bozz då…..

Nu började det regna ordentligt å tyvärr såg vi inte så mycket på höjderna bredvid Svansjön.

Svansjön

En kort stund lyfte molnen över sjön

Efter en stenig början blev det i alla fall lätt att gå.

Nu blev vädret bättre, det var tom så solen vågade titta fram i fem minuter. Lite regn då o då men där emellan lyfte molnen. Var jättefint att gå på Rödgjället, nästan alldeles platt. Kom fram till en skylt där matte läste för mig att nu var vi inne i Rogens naturreservat.

Nu gick det sakta att gå, för matte skulle fota alla fina vyer o färger. Kom igen nu matte så vi kommer till den där kojan där vi ska äta o sova.

DÄR, äntligen fick jag syn på Broktjärnskojan. Den var ny och jättefin. Var tre killar och två hundar från Norge i den. Jag sa inte ens ett litet voff, ville inte bli utslängd. Var lite trött, vi hade ju gått 29 km nu.

Broktjärnskojan

Men matte sa att det är för dragit för att sova i den här kojan, inget isolerat golv mm. Så vi äter bara o sen går vi igen. Suck, jag visste det. Kommer bli en lång dag…. Snart kom det två tjejer till in i kojan, och de visste vilka vi var för de gick också o letade efter det Gröna snöret. Kul att träffa dem.

Tänker inte berätta få mycket om vår vandring på en mil ner till Skedsbrostugan. Matte var ”stressad”, ville komma dit innan det blev mörkt så det blev ingen paus. Fy farao vad mycket sten, stora stenar var det. Var skitjobbigt att gå. Och matte gick sakta, för stenarna var hala. Duggregnade nästan hela tiden.

Kom i alla fall precis innan det började mörkna. Delade hundrummet med tjejerna från kojan. Blev 31, 6 km idag så nu vill jag ha mat o sen bara sova.

Och matte som lovat att det var slut på etapper över 25 km!!!!!…..

17 September:
I dag har jag gått omkring och släpat på ett ankare hela dagen….

Det blev en liten sovmorgon i dag, matte tyckte vi var värda det. När vi skulle gå upptäckte jag den konstiga gubben som stod utanför. Skällde lite på honom innan jag gick fram o nosade.

Mattes kompass i huvudet verkar ha gått sönder. Vi gick jättefel efter bara en liten stund. Slutade med att vi fick klättra i stenblock innan hon insåg att det var fel. Höll på att hamna i Norge….

Det blev stenigt när vi gick fel

Svårt att skriva något om dagen, det har inte hänt så mycket Det kunde ha varit en jättekul vandring i form av en hinderbana med stenar, men så är det ju matte som inte riktigt hänger med i andra änden av linan. Det var så många stenar i olika storlekar på marken så det var svårt att se var stigen gick. Vi lekte ”hitta’ den orange pricken ” men ibland var det svårt att se den. Men ska väl erkänna att det var jobbigt med alla stenarna, är jättetrött i kväll.Nedan kommer lite bilder från dagren. Dom beskriver lite hur jag haft det!

Man blir SÅ trött av att leta grönt band när det är så steningt

Rogen ÄNTLIGEN

Kväll vid Rogen

18 September:
I dag kom vi till Dalarna!!!!!

Vi har haft det jättemysigt i natt i vår lilla stuga matte o jag.

Fast vi blev väckta tidigt av ”ministugvärden” som började gråta kl 05.00. Så vi kom iväg tidigare än matte planerat.

Morgon vid Rogen

Började gå längs med vattnet och kom snart fram till små stugor. När vi kom dit hade jag redan fattat hur den här dagen skulle se ut, fullt av fotostopp. Så det blir många bilder i dag.

Matte tyckte tydligen att vi hade kul i går när vi lekte ” hitta den orange pricken på stenarna”. Så hon ville leka den leken i dag också. Okej då, kan vi väl göra. Lätt som en plätt för en spårhund som jag. Men plötsligt såg jag inga prickar så då hoppade jag upp på en stor sten för att spana. Men det var matte som hittade pricken….

Matte, jag ser inga prickar! Va, gör du? Var då???

Konstiga stigar de har här i Rogens naturreservat. Fast kul hinderbana…

I dag var det roligare på stighinderbanan, för när det var många stora stenar fick jag gå lös. Matte konstaterade att sannolikheten för ett brutet ben på någon av oss var stor om vi var hopbundna. Jättekul, men jobbigt att använda hjärnan till att koncentrera sig på att välja en smart väg. Men jag är ju supersmart så det fixade jag lätt. Matte fick jobba lite mer….

Var jättefina färger på marken, och jag hittade massor av spännande pinnar. Men jag fick inte rycka loss dom från träden. Taskigt tycket jag.

Snart började stigen gå brant uppför, tydligen skulle vi upp på en topp. Blev jättemånga pauser på vägen upp på Tandsjövålen, för matte var helt fascinerad av utsikten bakåt.

Utsikt över Rogen med solsken över Bustvålentopparna, som vi passerade i går.

Uppe på Tandsjövålen, 993 möh, var det stenigt. Den påminner lite om Jakobshöjden i Grövelsjön. Här kommet några bilder därifrån:

När vi började gå nerför var det mycket björkar som var både gula och orange. Men nu började matte bli orolig för regn, det kom svarta moln som jagade oss.

Matte fick rätt, det började regna. Bara att ta fram och på regnkläderna. När vi äntligen kom till en bäck tyckte matte att det var lunchdax. Men då kom vår Gröna bandet kompis Marianne i kapp oss och sa att det ska finnas ett rastskydd en liten bit längre fram vid Rogens sjöända. Klart vi valde det! Var en jättefin och alldeles ny koja. Supermysig!

Så skönt att få vila lite, och smaskigt med lite torkad lunga. Tyckte vi kunde stannat där mycket längre, men tvåbeningarna tyckte att en dryg timma räckte. Nu var det bara ca 4 km kvar till Storrödtjärnsstugan men oj så lång tid det tog. Visst, det var jättefint, men att stanna o fota varje träd kändes onödigt. Men matte är matte, och tur hon inte har med sig sin stora kamera med det långa röret. Bilderna får tala för sig själva:

Nu är vi i Dalarna!!!

Var så skönt när vi fick syn på Storrödtjärnsstugan uppe på en kulle. När vi kom fram kände jag igen mig, här var jag ju förra vintern med matte, Lisbeth och Linnéa. Stugan stängde i dag för sommarsäsongen men nödrumret är alltid öppet. Och här är det rummet halva stugan, perfekt! När vi kom in i stugan fick jag massage och stretching och det var jätteskönt. Tog bara lite tid för matte att fixa min mat, hon skyllde på att den första måste svälla och sen kallna.

Blev en jättemysig kväll tillsammans med Marianne. Hon lekte med Pippi och mig och vi hade så kul. Nu ligger jag och lyssnar på vinden som tjuter utanför stugan.

19 September:
Oj vilken snäll stugvärd det var i Storrödtjärnsstugan. När matte o Marianne åt frukost i morse kom hon in med varsin tallrik med äggröra, sallad o tomat till dem. De blev helt till sig av lycka.

Morgon vid stugan

Matte o jag sa Hej då till Marianne som skulle gå ner till den där blå dörren och gå i mål i dag. Vi tog det lugnt och städade stugan. Hjälpte till så mycket jag kunde men matte sa att jag mest var i vägen. Det är tacken…
Precis när vi skulle gå kom stugvärden och frågade matte om vi ville gå ”sameleden” i stället för den vanliga leden. Hon visade på kartan och matte tyckte det var ett spännande alternativ utan ledmarkeringar. Dessutom skulle det här vara ett mindre stenigt alternativ.

Inga orange prickar att följa i dag

Framför oss hade vi ett högt berg som låg i skugga. –”Det är Storvätteshågna”, sa matte. Men det tror jag inte på, för dit brukar vi ju gå när vi är i Grövelsjön. Och vi måste ju vara långt därifrån.

Med Storvätteshågna framför oss

Idag tyckte matte att vi hade tid till att stanna o mumsa blåbär. Dom var tydligen jättegoda, men nej tack. Inget för mig.

Efter ca 5 km kom vi fram till ett vindskydd. Tydligen var vi vid ett gammalt sameläger.

Nu följde vi en riktig led med prickar som ledde till Hävlingen. Kom lite regnstänk, så det blev inte så många fotopauser i dag.

Där, mellan bergen , skulle vi ha kommit om vi följt den vanliga leden.

Här svängde vi när vi åkte skidor, sa matte. Kommer inte ihåg att det såg ut så…

På väg ner mot Hävlingen

När vi kom ner till Hävlingen fick vi gå ner till slutet av sjön där vi gick över en jättebred bro.

Efter en stund kom vi till en skylt. Matte stannade och sa att det kändes jättekonstigt att inte gå vänster och komma fram till den blå dörren i dag. Det var ett hiskeligt tjat om den där blå dörren. Nu gick vi höger och kom fram till en brun dörr. Det var inget fel på den dörren tycker jag.

Hävlingens vandrarstuga

Var lite kallt inne, så matte skyndade sig att tända en brasa I kaminen. Passade på art vila ögonen lite, men bara lite…..

Hjälpte sen matte att hämta en hink vatten. Inte mitt fel att allt vattnet spilldes ut så vi fick vända och gå ner till sjön igen. Skulle ju bara springa förbi henne med en pytteliten pinne i munnen……
Det var vitt skum på vågorna i sjön och bryggan gungade ordentligt så jag gick snabbt upp på land igen.

Friska fläktar vid Hävlingen.

Tydligen skall vi stanna här i morgon och ha en vilodag, eller väntedag som matte kallar den. Hon skojade med mig och sa att efter nästa vandringsdag kommer jag att få träffa husse. Tror jag inte på, han har säkert glömt oss för länge sedan, så länge som vi varit ute och letat efter det Gröna snöret.

20 September:

I dag har det inte hänt ett dugg. Mer än att matte verkar ha fått ett anfall av något slag. Hon tog av sig alla kläderna och gick ut o hällde en hink vatten över sig. Knäppt!!! Skyndade mig in igen så hon inte skulle slänga vatten på mig med.
I övrigt har vi bara varit ute i vad jag tyckte var en jättekort stund. Gick runt i Hävlingelägret o tittade. Matte visade mig var vi tältade förra vintern, men kommer inte ihåg att det var så stora stenar där.

Tältat DÄR????

Matte plockade blåbär som hon ska ha till efterrätt i dag. Några av dem har hon fått plocka två gånger eftersom plockburken stod i vägen när jag kom springandes….

Skyll inte på mig, jag skulle bara springa förbi. Sätter mig här bland blåbären o tittar på när du plockar.

Var ute o lekte med min boll i eftermiddags. Matte var dum o ville inte kasta den bland alla stenarna vid stugan. Löjligt, jag vet väl var jag sätter fötterna…. När hon gick ner till sjön för art hänta vatten fick jag följa med. –”Ta inte med bollen, då tappar du den i vattnet," sa hon. Men jag lyckades ta med den och plask….min fina röda boll var borta….Matte sa något om att skyll dig själv, den får du hämta. Men hur jag än nosade så hittade jag den inte. Satte mig på bryggan o vägrade gå innan hon hjälpt mig att fiska upp den. Tur det låg ett trasigt fiskespö.i närheten. Tusan också att matte alltid ska få rätt…..Tur jag inte tog med Pippi, han kan inte simma…

Tycker att livet är lite orättvist. Matte äter festmåltid i kväll trerätters middag. Först smörstekta trattkantareller ( hon fick dem och smör av stugvärden i Storrödtjärnsstugan) sen Real Kebabgryta och så blåbären. Och jag då? Vad får jag för festmåltid….
Jaha, jag ska få extra mycket mat. Ska jag äta upp reservmaten? Tänk om jag behöver den senare….Sista kvällen på fjället….
Vad menar du med det? Ska vi börja gå i skog och vägar igen?

Mattes festmåltid

Till sist tre bilder från vår sista kväll på fjället. Vy över Hävlingen.

21 September:

JAG GJORDE DET! JAG HITTADE DET GRÖNA SNÖRET!

Matte gick upp tidigt i morse så det var nästan mörkt när vi gick ut. Hon ville absolut ner till sjön för att fånga morgonen sa hon. Hur fångar man den? Var dessutom riktigt kallt, -5 grader.

Matte sa at de flesta som letar efter det grön snöret går raka vägen till den blå dörren (där kom den där märkliga blå dörren igen…) Men det skulle inte vi göra. ”Vi ska inte gå bakom Långfjället, vi ska gå uppe på det”, sa matte. Hoppas det här långa fjället inte är lika långt o kuperat som Aamere som vi gick på i förra månaden.
Var jätteskönt att komma upp från den steniga skogen och upp på fjället. Matte lämnade snart leden och sa att nu blir det frigång större delen av dagen. Härligt!

Vi fick snart syn på en massa renar, men matte var dum och vi gick i en stor halvcirkel runt dem. Tänk vad kul jag kunde haft…..

Storvätteshågna

När vi kom upp på fjället kände jag igen mig. Sjön vi såg var ju Grövelsjön, och vi var ju uppe på platsen där fjälltrollen bor och där de stora skorstenarna var. Hur har vi plötsligt hamnat i Grövelsjön?

Uppe på Pråahta på Långfjället

Här fick matte något i ögonen. Hon blev plötsligt blöt i ögonen.

Skorstenen med norska fjäll i bakgrunden

Sen hade vi en härlig vandring uppe på fjället på sköna fjällhedar. Men blev mycket slalomgående för där var så många kompisar till mig. Är så trött nu på att bara få titta på dem. Vill ju leka med dem! Det var ont om vatten där uppe, så blev överlycklig när jag såg en liten sjö. Blev jätteförvånad när jag körde ner nosen i sjön. PANG! Vattnet gjorde ont, det var stenhårt. Matte, vattnet slog mig!!!! vadå fruset och is...... Ohh, du kan göra sönder det hårda vattnet med din pinne. Så bra! Gissade att matte var på väg upp mot Jskobshöjden, och där hade jag rätt. Upp på toppen skulle vi!

AJ MIN NOS!!!!! Vattnet slog mig.

Lunchpaus

Tog jättelång tid att gå ner från Jakobshöjden. För vi ska givetvis inte gå närmaste vägen ner…. Nej matte skulle absolut gå via Kärleksplatsen och samevistet. Blev tokmånga fotostopp i det fina vädret.