| |
Vintertur i Grövelsjön:
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
19 mars:
Vov från Bozz.
Nu är det kaos hemma igen. Matte har tagit fram ryggsäck , sovsäckar,tält,skidor, mm. Det brukar betyda att hon ska ut på ngt spännande, så jag la mig mitt ibland alla prylarna så hon inte skulle glömma packa lilla mig. Hon sa att vi ska upp till Grövelsjön och gå ut på en riktig fjälltur o sova i tält o fjällstugor. Hurra vad kul det skall bli att få åka brädlappar med matte, springa lös på fjället o busa i snön .Va sa du matte.... INTE vara lös o inte jaga skidåkare. VADÅ INTE JAGA RENAR.... De är ju mina kompisar, o vi vill leka...Tror vi har lite att prata om i bilen matte.... .
Den här gången kommer matte att fota de flesta bilderna med telefonen eftersom den stora kameran är för tung och klumpig, när hon åker på dom där brädlapparna.
Matte har blivit lite vek. Orkade inte köra hela vägen upp efter att ha jobbat ett dygn,så vi stannade i Älvdalen för att sova. Men jag trivs jättebra på mysiga vandrarhemmet Tre Björnar. Det brukar innebära att Tini ger mig lite god korv till frukost .
Vov o god natt från Bozz
|
|
| |
|
|
| |
20 mars:
Blev en perfekt start på dagen. Snälla Tini bjöd mig på en kanonfrukost bestående av både korvar o skinka Mums!!! Älskar att bo på Tre Björnar!
Nu är vi äntligen framme I Grövelsjön . Matte tjatade om hur fint här var när solen lyste över Gröthogna, men jag ville bara ut o springa.
Efter att matte o Lisbeth lastat in alla prylarna i rummet tog matte fram sina brädlappar för nu skulle vi ut o åka. Jag hade så mycket energi i kroppen så matte skrek högt när vi "sakta" började åka upp mot fjällstationen. VADÅ klumpigare skidor än i Vasaloppsspåret ??. Jag valde att inte höra hennes hojtande utan satte full fart.......
När vi åkte från fjällstationen hade matte något konstigt bakom sig som hon drog, och som hon kallade pulka. Nu blev det kul för det var nedförsbacke nästan hela vägen tillbaka till Sjöstugan . Sen blev det en liten tur ut på Grövelsjön, och då fick jag springa lös, och oj vad jag sprang.
 
I kväll har matte packat pulkan och jag säger bara en sak. Den får hon dra själv! Dessutom muttrade hon något om att mina saker inte får plats..... Men det slutade med att hon slängde ut sina egna prylar. Det viktigaste är att Kotten kommer med.
I kväll har det firats födelsedagar i efterskott. Då passade jag på att låna mattes kudde.....
Blev en spännande kvällspromenad ner över Grövlan. Det blåste så mycket så det kändes som att mina öron skulle slitas av. Och matte höll på att blåsa omkull. Nu tjuter det verkligen utanför fönstren. Hoppas taket inte blåser av stugan i natt.......
Blir spännande i morgon när vi skall ge oss av ut på fjället...... |
|
| |
|
|
| |
21 mars:
Nu är det bevisat, MATTE ÄR EN FEGIS. Det blev ingen tur mot Hävlingen i dag. VADÅ storm i vindbyarna.....
Efter att vi varit ute i morse sa hon att vi inte ska ge oss ut på fjället, utan stanna kvar en natt till i Sjöstugan. Det var ju så kul ute i dag när snön for runt som om den blivit tokig. Extra kul var det när blåsten slängde omkull matte. Men otacksam är hon, uppskattade inte alls min hjälp när hon skulle ta sig upp.
Men några småturet blev det. Först upp till fjällstationen och få fick jag dra matte i motvinden i nedförsbackarna. Jag fick snö både i öronen och ögonen.
 
I eftermiddags tog matte med mig på en tur upp på gränsfjället. Det var spännande, för då och då sjönk jag ner till magen i snön. Då tyckte hon synd om mig så vi tog oss ner till Grövelsjön.
 
Uppe på Gränsfjället
 
Där fick vi sällskap av Lisbeth o Linnéa som var ute o testade pulkan.
Hoppas verkligen vi kommer ut på fjället i morgon.
I kväll kom matte med en överraskning… Ett smaskigt tuggben
|
|
| |
|
|
| |
22 mars:
Hurra, I dag var matte inte en fegis utan nu kom vi äntligen i väg. Men blev lite orolig när jag såg pulkan som matte hängt bakom sig. Den kommer hon aldrig att orka dra, så jag misstänkte hur det hela skulle sluta..... och det tog inte lång tid innan jag gick rätt . Redan i uppförsbacken från Sjöstugan till fjällstationen fick jag hjälpa till o dra. Och så fortsatte det hela vägen uppför Långfjället.
 
Uppför Långfjället
Det luktade så gott vid varje pinne med rött kryss men matte skrek högt varje gång jag drog i sidled. Taskigt, inte mitt fel att hon har dålig balans ...... Tog lång tid innan vi var uppe, och då beslöt matte att vi skulle ta en genväg och snedda ner mot leden till Hävlingen, och då ville hon minsann inte ha någon draghjälp, så jag fick springa lös. Äntligen!
Nedför långfjället
Det blev spännande, för ibland försvann marken under mig medan tvåbeningarna bara gled i väg på sina brädlappar. Orättvist! Men det kändes bättre när vi stannade för att fika. Var lite orolig att matte glömt fika till mig, men det hade hon inte. Älskar dig matte!
 
Fika på fjället
När matte började gräva runt i pulkan kände jag en lukt jag kände igen - lukten av min älskade kotte. Innan matte hann stoppa mig hade jag plockat fram honom och nu blev det kottelek.
Mitt i fikan hade jag lite otur när jag tänkte, och det blev vad Matte kallar för "cirkus Bozz". När Lisbeth hällde upp varm choklad till sig fick jag en sån lust att pussa henne i hela ansiktet, och det gjorde jag. Kanske inte helt lyckat, för hon spillde ut det mnesta av chokladen i snön..... Efter en stund fick matte spader då hon tittade på mina tassavtryck. Det var något färgat i spåren och hon trodde att jag blödde på tassarna. Blev stora tassundersökningen, men hon hittade inget fel på mina tassar. Det var en rolig lek så jag lät bli att tala om för henne att det var spår efter chokladen jag trampat i. Slapp i alla fall strumporna när hom kom på vad det var.
Sen åkte vi en lång sträcka som var spikrak. Nu tröttnade matte på allt mitt dragande till krysstolparna så jag fick gå lös. Tydligen har inte min kompisar renarna kommit hit ännu så matte vågade släppa mig.
 
Raka spåret
Tråkigt för jag ville så gärna leka med dem. Mitt på raksträcka stannade vi o fixade lunch. Lite orättvist för jag fick bara hundkex, men det blev bättre. Matte muttrade över att kycklingbitarna hon torkat var hårda, så jag fick dem. Hoppas matte torkar mer kyckling till sommarens tur.....
Lunch
Vart ska vi? Är vi framme snart?
När vi kom ner till Hävlingen började matte och hennes kompisar att gräva tältplatser. Jag hjälpte henne så gott jag kunde, men inte uppskattades det inte.
GÅ BORT hojtade hon hela tiden, och sen band hon mig i pulkan.
Bunden vid pulkan
Det tog en hiskelig tid innan hon var klar, så det var tur jag fått på mig mitt täcke när jag låg o väntade, annars hade jag frusit. Till slut var tälten uppe, och nu hade det nästan blivit mörkt.
Då blev det äntligen matdax och hon satte fram min hopfällbara matskål. Även om maten var iskall smakade det mums.
Middag
Oj vad skönt det var när matte ropade på mig och jag fick komma in i tältet. Jag hade fått ett liggunderlag och på det hade matte lagt min fäll. Dessutom hade hon lagt ut en sovsäck till mig, men den ville jag inte krypa ner i, utan la mig ovanpå. Det var JÄTTESKÖNT. och bäst av allt var att kotten också fick komma in i tältet. Jag brydde mej inte ens om att tigga när matte lagade mat.
Måste erkänna att när matte la sin dunjacka över mig så somnade jag med en gång. Oj vad trött jag är.... Godnatt!
|
|
| |
|
|
| |
23 Mars:
Oj vad jag har sovit gott i natt. Lite kallt var det när jag vände mig om någon gång i natt och fick ryggen mot tältväggen. Men det fixade jag genom att vända mig igen och trycka mig mot matte. Då vaknade hon av att det var lite kyligt, och sen muttrade hon något om att gå ut o kissa och vidrigt att sticka ner fötterna i kalla o våta kängor. Hon frågade om jag skulle med ut, men jag låtsades att jag inte hörde. Aldrig i livet att jag lämnar det sköna tältet, och nu kunde jag ju bre ut mig även på mattes del också……
När vi vaknade låg vi och myste, och jag fick massor av kli på magen och massage på kroppen. Lite jobbigt var det dock när hon hela tiden ville titta på mina trampdynor. Låt bli mina tassar! Det var jättefint väder ute, så när matte gick ut bestämde jag mig för att följa med henne. Dessutom var det onekligen hög tid att lyfta lite på benet.
Morgonsol över vårt tältläger vid Hävlingen.
Snart tittade även Lisbeth o Linnéa ut från sitt tält och det började pratas om frukost. De hade skottat en fin matplats i går kväll som jag skyndade mig att inta, och sen var det bara att vänta på att matte skulle plocka fram min frukost. Smakade mums, och bäst av allt var att jag fick lite äggröra som tvåbeningarna inte okade äta upp.
Jag är redo för frukost!
Efter frukosten satte de igång med att ta ner tälten och plocka ihop. Jag kom minsann ihåg hur otacksam matte var i går kväll när jag ville hjälpa till, så nu fick hon klara sig själv. Gick o la mig på påsarna som matte plockat ut och lagt vid pulkan. Men säg den glädje som varar. Tog inte lång tid förrän hon kom fram och började rycka i påsarna och bad mig flytta mig. Hur ska hon ha det? Ena stunden ska jag ligga vid pulkan och nästa är jag i vägen där också…. SUCK!
Matte sa att vi egentligen skulle åkt och hälsat på någon som heter Roger (eller sa hon Rogen? Fast så kan väl ingen heta…), men eftersom vi pga av blåsten i söndags var tvungen att vänta en dag med att komma iväg, så hade vi inte några bokade sängplatser hos Roger i dag. Den nya planen var att vi skulle åka upp till STF Storrödtjärn (eller heter den Storrödingtjärnstugan, hörde inte riktigt vad hon sa), där vi hade bokat sängar. Var tydligen inte så långt dit, så vi hade inte så bråttom med att komma iväg. Var ju dessutom så skönt på isen, och inte blåste det någonting.
Vi började med att åka en bit på sjön (har inte riktigt förstått det där med att ibland är sjön våt och man badar, och i nästa stund kan man gå på den. Synd jag inte längre har Atlas att fråga hur det funkar). Efter sjön började matte att bli jobbig, ja lika jobbig som det var jobbigt att gå. För nu lutade det uppför. Tur att någon hade kört med en sådan där konstig bullrande sak som plattar till snön och som matte kallar för snöskoter. Jag sjönk inte ner någonting så det var lätt att springa. Ja i alla fall en liten stund, för sen började det…. Det blev ett fasligt pustande på matte, och nu dög jag minsann. Snacka om lat matte. Hon kommenderade mig framåt, och så fick jag hjälpa henne att dra så hon kom uppför backarna. Hon skyllde på sin onda fot som inte gillade uppförsbackar, men det tror jag inte på! Lathet kallas det! Inte ens när hon tog av skidorna för att det var för brant klarade hon sig utan min hjälp. Är det det här som kallas vintersemester? Jag skulle kalla det för ett rejält träningspass……
Det var ett väldigt fint vinterlandskap, särskilt när backarna inte var så branta.
Äntligen kom det förlösande ordet FIKA! Tvåbeningarna orkade inte ens gå ifrån skoterspåret, utan satte sig på pulkorna mitt i spåret. Titta på mig ropade jag. Jag kan gå på snön även utanför spåret! I alla fall lite… Var så skönt med en liten paus och jag passade på att rulla runt och verkligen njuta av den kalla snön. Nu lekte livet!
Efter fikat fortsatte det på samma sätt. Tvåbeningarna tränade tydligen på att ta av och sätta på sig brädlapparna hela tiden, men oberoende av om matte hade brädlappar på fötterna eller inte så fick jag hjälpa henne att dra. Var massor av mer eller mindre branta små backar hela tiden så jag blev riktigt trött. Men när jag bara stannade och hon fick jobba själv sa hon något om att kasta ut dödvikt, som tex 3 kg hundmat….. Bäst att fortsätta jobba och dra på matte. När vi kom ut ur skogen såg jag en massa röda kryss uppradade framför varandra i en backe som såg jättelång ut.
|
|
| |
|
När vi hade passerat några kryss tyckte jag att det verkligen var dags för lunch. För att tvåbeningarna skulle fatta att jag ville vila la jag mig på Lisbeths skidor, och det gav resultat. LUNCHPAUS, sa matte, och låtsades att hon kommit på det alldeles själv….. |
|
| |
Tack snälla matte för att du tagit med min sovfäll. Du behöver inte ta ur den ur plastsäcken, jag lägger mig ändå
Var så skönt med en paus i solen och det var alldeles vindstilla. Hoppas matte har torkad kyckling till lunch idag också, men det hade hon inte. Men var helt ok med lite pasta och hundkex. Efter en lång lunch fortsatte vi upp mot ett hus som såg spännande ut. Det såg ut precis som det där Oscar bor, borta vid Lövåsen. Undrar om det bor någon här? Var tvungen att springa lite i förväg för att kika.
 
SLAGUSJÖNSTUGAN Åt vilket håll ska vi gå?
Hallå, är det någon hemma?????
Framme vid stugan började det att fladdra ordentligt i mina öron, och tvåbeningarna började ta på sig mer kläder. Att det skall behöva ta sådan tid för dem att fixa till allt, jag höll ju på att blåsa bort medan jag väntade. Tur i alla fall att det inte är rak motvind, bara sidvind.
Är ni inte klara snart? Hjälp varandra så vi kan fortsätta mot Storrödstjärnstugan!
När de äntligen blev klara var det en lätt sträcka på ett par kilometer, även om tvåbeningarna tyckte att den var lite dryg. Men jag tyckte den var härligt lättsprungen, framförallt nu när jag slapp dra på matte. När vi kom fram till en lång nedförsbacke såg vi stugan långt där nere. Nu skulle det väl gå fort att åka dit, tänkte jag. Bara att sätta brädlapparna rakt fram o åka. Men tvåbeningarna hade tydligen en annan uppfattning. De tyckte att snön var så hård så de vågade inte åka rakt ner med en pulka som tryckte på bakom sig, utan började svänga fram o tillbaka över hela backen. Jag sprang i mattes spår, för tänk om hon behövde hjälp. Hon tyckte i och för sig att jag kunde vänta med att gå i spåret tills hon lämnat det, med andra ord lät det – Flytta dig, akta dig gå bort från skidorna…. Men jag lämnade inte min matte jag…..
Dagens mål i sikte!
Det var så skönt att komma in i stugan och slippa blåsten. Jag fick massor av kel av den snälla stugvärden Elin, som kände igen mig från Facebook och min hemsida. När matte packat upp min fäll och kotte la jag mig en liten stund, och somnade på fläcken. Vaknade inte förrän det skulle tas foton genom fönstret på solnedgången. Att de bara orkar tvåbeningarna…..
 
När det var dags för middag sa matte att hon hade en överraskning till mig för att jag varit så duktig och hjälpt henne under dagen. Jag blev så nyfiken så jag sprang runt i stugan och var i vägen överallt. Matte gjorde en lyxmiddag och stekte renskav, och det visade sig att jag också skulle få det i min middagsskål. Tyvärr fick jag inte hela skålen full, utan fick även mitt vanliga färskfoder, men oj vad gott det var! Matte, matte, jag kan dra dig i morgon också!!!!
TACK snälla matte, ÄLSKAR renskav.
Nu har jag fått en skön massage av matte, så just nu leker livet. Tror dock att jag tar och smuttar på min kotte lite och kanske, kanske att jag blundar lite också….
|
|
| |
|
|
| |
24 Mars:
I natt har jag tagit mitt jobb att försvara mina tvåbeningar på allvar. Det har varit en massa konstiga ljud i stugan hela natten. Det har dånat och tjutit och knakat, så jag har haft fullt upp med att ligga och morra och småmuttra. Till slut blev matte irriterad och sa att det bara är blåsten som gör alla ljuden, och tjutandet kommer från kaminen. Var inte helt säker på att hon hade rätt, så bestämde mig för att sova med et öga öppet hela natten. Det gjorde tydligen matte också, för hon låg och lyssnade på blåsten och funderade på hur vi skulle komma ner till Grövelsjön utan att blåsa bort.
Fy farao vad hon var taskig vid frukosten. Hon hade hittat en påse med torrfoder som hon blandade i min riktiga mat. Matte, du vet vad jag tycker om torrfoder…… Men hon trodde tydligen att jag behövde lite extra energi inför dagen. Löjligt…… ska jag ha ngt extra, så kom med renskav!
Matte bestämde sig för att vi skulle trotsa blåsten, så vid 0830 var vi klara för att ge oss i väg. Men först skulle det tas ett gruppfoto. Jag ställde snällt upp, så vi snabbt skulle komma i väg. Elin lånade mattes kamera som man pratar i, och hon var snabb.
Linnéa, Lisbeth matte och jag klara för avfärd
Tog inte lång tid innan vi sen gav oss iväg. Men det blev stopp nästan med en gång. Nu skulle dom ta av sig lite kläder, för det var varmt att klättra uppför backen. Snön hade blivit jättehård och hal under natten, så snart tog de av sig brädlapparna och gick upp. Matte bestämde sig för att leka med mig mitt i backen innan hon tog av sig skidorna, och slängde sig på marken. Tyckte det var ett dumt ställe att leka på, men säger aldrig nej till en lekstund med matte……. Fast hon verkade inte så förtjust när jag slängde mig på henne och slickade henne över hela ansiktet……
Oj. Vad det blåste när vi kom upp på backkrönet. Det var nästan så vi stod still när vinden träffade oss, och då skulle tvåbeningarna börja klä på sig kläderna de precis tagit av sig. Att de aldrig kan bestämma sig. Förstår inte vad problemet är……Fast de är väl lite klena eftersom de inte har någon päls….
Hallå!!!!! Vet ni inte ens hur man tar på sig en jacka…… Den ska knäppas framtill!!!!
När vi kom till Slagusjönstugan en bit bort sa matte att nu var det drickapaus. Varför släpa på vatten när det bara är att slicka i sig lite snö? Fast matte skäller på mig när jag gör det, och så säger hon att hon har vatten till mig i pulkan. Men det är mycket godare med snö, så jag låtsas att jag inte hör henne. Tror inte alls att jag blir dålig i magen, hon bara luras…..
NU hade vi en lång nedförsbacke framför oss, och jag hoppades verkligen att de inte skulle börja åka fram och tillbaka i backen. Nu tyckte matte att vi kunde ta en genväg och snedda fram till backen, men det fick hon ångra. Hon var alldeles för tung (kan gott ge mig lite av sin mat så hon blir lite lättare), och skidorna försvann ner i snön. Först skrattade jag så jag höll på att få kramp i magen, men det var inte lika roligt när jag också sjönk ner. Bäst att ta sig till skoterspåret så fort som möjligt.
Genvägar är ofta senvägar…….
Det gick mycket fortare att åka åt det här hållet, så efter lite av- och påtagningar av skidor i nedförsbackarna var vi nere vid Hävlingen straxt efter kl 12.00. Jag hade sprungit ner på under timmen om jag inte behövt ha koll på de där söliga tvåbeningarna.
Nere på Hävlingen var snön mjuk, så jag bestämde mig för att gå i spåren som tvåbeningarna gjorde. Jodå, matte tyckte vi skulle gå en genväg igen……. Men de klarade sig från att sjunka ner den här gången.
Det var riktigt konstigt att springa på Hävlingen. Vinden hade bestämt sig för att gå o gömma sig, så det blåste inte alls. När den gömmer sig och solen skiner så brukar det betyda rast o vila , eller som jag säger rast o fika. Men nu blev det ingen fika, utan det var tydligen lunchdax, för köken kom fram. Tyckte det var onödigt med täcke på mig men matte svamlade något om att musklerna inte skulle bli kalla, så jag lät henne sätta på mig det. Sen intog jag snabbt påsen med min fäll.
Det var så skönt i solen nere på isen, och jag fick lite renbog att tugga på. Ibland är livet rättvist för en liten schäferkille! Blev lite nyfiken på vad det var de hade i den lilla flaskan, men när de hällde upp innehållet framför nosen på mig fnös jag. Och de skall säga att mitt snödrickande är vidrigt. Bläääää för innehållet i små flaskor!
Det här blir man säkert dålig i magen av. Luktar surt…… Ta lite snö istället!
Matte är en glädjedödare, för efter en timme sa hon att nu får det räcka med vilandet, och att det onekligen var hög tid att packa ihop allt i pulkorna igen. Innan matte stängde ”locket” på pulkan hann jag med att kolla att Kotten låg där han skulle. Skönt att han inte kommit bort!
Efter att vi lämnat Hävlingen var det bara uppförsbackar. Matte sa att jag inte fick gå lös eftersom jag kunde bli påkörd av en skoter eller vara i vägen för skidåkare som åkte nerför backen. Men jag tror att hon bara ville ha draghjälp upp igen. Kändes som att vissa backar fortsatte rakt upp i himlen, och tom jag halkade i de hala backarna.
Lisbeth i ”portalen till Hävlingen” som matte kallade grenen för. Ibland undrar man hur hon tänker….
När vi kommit upp en bit bestämde sig vinden för att komma fram o säga hej igen. Oj, vad det blåste, och nu fick vi den rakt i ansiktet. När tom matte tar på sig mössa och stora glasögon, DÅ blåser det. Vi fick verkligen slita oss framåt, och det var inte kul att se alla kryssen på en lång, lång rad rakt fram.
STORVÄTTESHÅGNA, där var du två gånger i somras, sa matte. Tror jag inte alls på, det såg inte ut så då.
Matte ville ha ett foto på oss med Storvätteshågna i bakgrunden. Fast nu kör vi ju åt fel håll matte……
Jaha, solen skall komma från rätt håll………. Tur vi vände åt andra hållet efter fotandet.
Och ta för Guds skull på dig glasögonen igen matte.
Annars kommer jag att få dra på ett blindstyre,
och det vill jag INTE.
När vi närmade oss Särsjöbäcksstugan blev jag jätteglad när tvåbeningarna satte kurs mot den. Tydligen skulle det bli en paus. Fika? Men glömde tanken på fika när vi kom fram, för det såg så spännande ut utanför. Här har någon haft jättekul och grävt.
Innan vi gick in i stugan drabbades matte av leklust igen. Vinden tog tag i hennes liggunderlag så det for iväg. Och efter for matte och slängde sig raklång efter det. Och efter matte kom lilla jag. Hon stönande och höll på att tappa taget om liggunderlaget när jag landade på henne. Snälla, en gång till, det här var kul!
Får jag också komma in i värmen?
 
Det var så skönt att få ligga o vila en stund Vet de inte var vi är? Men litar på att
och slippa blåsten. Tog en liten powernap. Matte har koll på var vi är och vart vi ska.
Var inte kul att komma ut i blåsten igen, och absolut inte kul att gå på den raka leden som matte kallade för rena autobahn (vad är det? Förmodligen inget kul). Framför oss såg vi en ”kulle” med en mast på, och det var tydligen Jakobshöjden (där har jag varit massor av gånger) Kändes som att vi aldrig skulle komma fram tills vi skulle svänga av upp mot Långfjället. Nu är vi snart hemma tänkte jag, men vad händer då…… Efter att inte fått något grepp om den isiga snön, trots päls under brädlapparna, så tar de av sig dem och GÅR uppför. SUCK, blir nog en lång kväll det här, för tror inte de vågar åka nerför på andra sidan…… Och inte gick det fortare när det skulle stannas för att fota solnedgången hela tiden. Skärp Dig matte, nu skyndar vi oss innan det blir mörkt!
 
Hurra, vi hann ner till fjällstationen innan det blev riktigt mörkt. Här lämnade matte och jag de andra för att åka ner och hämta bilen, medan de packade ur pulkorna som skulle lämnas tillbaka. Var riktigt spännande att åka ner till Sjöstugan, för nu hade natten kommit. Tur matte varit smart och tagit med sin starka pannlampa. Det var SÅ skönt att se ljuset i Sjöstugan och veta att dagen äntligen var slut. Tvåbeningarna hade åkt ca 2 mil, och jag hade sprungit mycket mer. Nu ska jag sova medan matte åker upp och hämtar de andra, samt all utrustning.
Home sweet home, sa matte, medan jag såg fällen och Kotten och John Blund framför mig.
GOD NATT från en trött Bozz.
Här får jag inte vara, men det ser inte matte nu när hon åkt iväg med bilen…..
(tusan också hon kom tillbaka och hittade mig….. nåja golvet är också skönt….)
Har varit en härlig fjälltur även om det varit jobbigt. Har fått uppleva en massa konstiga saker jag aldrig sett eller gjort innan. Har försökt att skriva ner det mesta men det är inte lätt för en liten schäferhjärna att komma ihåg allt när jag är så här trött.
Nu ska vi stanna här på Sjöstugan i två dagar till och göra dagsutflykter, och det ska bli kul. Då behöver jag kanske inte dra matte uppför fjället…….
Fortsättning följer.. |
|
| |
|
|
| |
25 Mars:
Sådär ja, nu är ordningen återställd. Blev en morgonpromenad upp till det vanliga stället där matte alltid tagit en morgonbild på Atlas och mig. Kändes riktigt tomt och konstigt att inte ha brorsan vid min sida….Saknar honom jättemycket…
I dag var snön jättehård, så tom matte kunde gå (nästan) överallt utan att sjunka ner. Vi gav oss upp en bit mot Apelsinstenen, innan matte sa att det var dags att gå hem och äta frukost. Tyckte det var en dålig idé, det var ju så kul här ute på fjället. Hittade en liten lös snöbit som jag började leka med, och sen kastade matte den till mig. Så kul att få springa o jaga den.
Kom igen, kasta, jag är superberedd….
Jag kunde springa o leka i snön utan att matte störde mig, för hon var helt upptagen av att beundra utsikten (som hon ju har sett tusentals gånger…)
Utsikt över Långfjället
 
Slogboden vid Grövlans mynning Grövelsjön med vy mot Sylen
Matte, matte, kom o titta. Någon har varit snäll och planterat kissträd ute på sjön. Måste testa….
Var faktiskt inte det minsta hungrig, så jag försökte slippa frukosten. Men matte o Lisbeth lurade mig genom att blanda i lite Gustafskorv, ost och annat mumsigt jag inte kan säga nej till. Efter frukosten åkte vi upp till STF Fjällstation för att hämta några grejor som tvåbeningarna glömde där i går kväll. Slarvigt, JAG hade minsann med mig allt hem i går.
 
När allt var hämtat och mina tvåbeningar fått lite ordning på fjällpackningen (skulle tagit ett större rum tycker jag) började de äntligen klä på sig för att åka ut en på fjället. Ja det var va jag trodde, men tji fick jag. Blev minsann ingen fjälltur, utan en liten ynka tur ut på Grövelsjön där de hittade en liten vik och så började de gräva sittplatser. NU vill jag hjälpa till, gräver ju jättesnabbt o bra, försökte jag säga till matte, men hjälpa till fick jag inte nu heller. Då började jag jaga snöblocken som matte slängde upp bakom soffan, men då skällde hon på mig. Slutade med att Linnéa gick ut på isen och kastade snöbollar åt mig. Nu förlät jag snabbt matte eftersom hon packade upp en massa godsaker ur ryggsäcken. Åhhhh, renkött…. Till mig… oh vad snäll du är matte….. Va, är det inte till mig???? Hundkex???
Vadå inte röra renbogen. Den ligger ju här o väntar på mig…
Bytte taktik och satte mig o stirra på matte. Först framifrån och sen bakifrån. Det var smart av lilla mig. Matte gav snart upp och skar en stor bit till mig. MUMS!
Fin utsikt över Salsfjället från "restaurang Grövelsjön"
Kan inte förstå varför tvåbeningar kan sitta stilla på ett ställe så länge bara för att njuta av solen och utsikten. Snart började det klia i mina ben så jag måste springa runt lite i snön. Då gömde matte hundkex som jag fick leta upp. Lätt som en plätt för min supernos. När de var slut, liksom mitt tålamod gick jag bort till mattes skidor och satte mig. Hoppas hon förstår vinken, tänkte jag. Och det lyckades! Nu skulle vi röra på oss igen. Fast matte sa att det var för att hon var sugen på lite goda våfflor i Sjöstugan. Våfflor i Sjöstugan på våffeldagen är ett måste tyckte hon. Och det lät ju gott, bäst vi skyndar oss så de inte tar slut. Nu är jag hungrig…
 
Men vad händer då? Jo då väljer de att sitta inne, vilket innebär att jag blir lämnad på rummet och inte får några våfflor. Taskigt!!!!
Våfflorna var tydligen lika goda som vanligt, och utsikten över sjön gjorde att de fikade länge.
Att lilla jag kan stanna på rummet var tydligen något matte fått på hjärnan. Där fick jag vara när tvåbeningarna gick iväg för att bada badtunna. Hade gärna också hoppat i vattnet… Och så länge de höll på att bada. Matte sa att det berodde på att de höll på att skålla sig när de hoppade i, var tydligen 50 grader, så de fick vänta i en och en halv timme innan vattnet var badbart på 43 grader. Hade gärna sett när matte illvrålande hoppade ur tunnan med ben som såg ut att vara röda som en kräfta.
 
Blev i alla fall en fin kvällspromenad ner över Grövlan. Fast matte skulle ju pausa hela tiden för att fota. Fattar hon inte att det ska vara ljust när man gör det.
 
God natt!
|
|
| |
|
|
| |
26 Mars:
Traditioner är till för att hållas, blev en ny morgontur upp till utsiktsplatsen. I dag hittade jag även mitt bord, och nu behövde jag inte hoppa upp på det, var bara att kliva upp. Blåste lite mer i dag så matte ville inte gå för högt upp på fjället.
När vi gick tillbaka ner började fotoleken ”hitta ett cool snömönster”. Det var superlätt, men fattar inte varför hon inte uppskattade att jag sprang o lekte i snön där hon ville fota. Hon var kanske inte på lekhumör..
Men det var Lisbeth när vi kom tillbaka till stugan. Då la hon ut sitt liggunderlag på golvet, och jag skyndade mig att lägga mig ner på det. Vadå stretcha? Ja gör du det, men jag flyttar mig inte. Kan vi leka här på golvet när du är klar?
I dag verkade det som att vi skulle ge oss ut på en lite längre tur, för matte packade ner mer saker i ryggsäcken. Kollade noga så hon inte glömde mitt godis. Matte hittar på så roliga vägar, hon vill inte gå där andra redan har åkt, så vi åkte upp i skogen där ingen åkt innan. Hoppas att marken inte går sönder under mig som den gjorde i söndags. Tydligen var målet den stora Apelsinstenen, och dit hittar jag. Tyckte jag kunde få springa i förväg, men det fick jag inte.
Vi hade några tvåbeningar långt framför oss , så matte trodde att stenen skulle vara upptagen. Men de fortsatte och klev över renstaketet, och sen fortsatte de en bra bit in i Norge. Matte det får man väl inte! För får man det vill jag också gå dit…
När vi närmade oss Apelsinstenen och renstaketet blåste det ordentligt, så jag blev inte förvånad när matte sa att vi inte skulle fika där uppe på fjället. Tittade på stenen och kom ihåg vad Atlas berättat när han o matte varit här på vintern och han hoppat upp på stenen. Men matte läste mina tankar och sa att det inte var någon bra idé.
Apelsinstenen, som inte alls ser så stor ut nu på vintern.
Trots blåsten ville inte matte gå ner från fjället direkt, och de andra hade inget val så det var bara för oss att följa med. Men det gjorde jag så gärna, för jag älskar att springa här uppe på fjället. Vi följde renstaketet bort mot Sjöhöjden innan matte valde att svänga ner och sakta skråa neråt.
När vi kom ner till träden blåste det nästan ingenting. Nu sa matte att vi skulle åka och titta på Varglav. Det lät spännande, för vargarna är mina kusiner. Men det var inte alls spännande. Det var bara något gulgrönt mossaktigt som växte på en död stubbe. |
|
| |
|
Men matte berättade en otäck saga om hur tvåbeningarna, som är rädda för vargar, förr i tiden dödade vargar genom att mata dem med laven. Den är tydligen jättefarlig, och dessutom brukade man tydligen lägga i lite krossat glas som skulle ge sår i magen när vargen åt av laven. Då verkade giftet mycket fortare… Stackars mina kusiner. Kom matte, här vill jag inte vara, tänk om jag lyckas svälja något litet gulgrönt blad. |
|
| |
Tack o lov klarade jag mig, och nu åkte vi vidare ner mot Grövlan som vi följde en bit bort mot Storsätern. Här var det lite lurigare, för nu blev snön mycket mjukare. Var extra spännande när matte valde att gå över en liten bäck på en snöbrygga. Jag hörde hur vattnet rann under oss, men litade på att matte kollat ordentligt att det var säkert. Jag vill inte vara med om något plötsligt vinterbad!
Tillbaka vid Grövelsjön var matte och de andra fikasugna, och det säger jag aldrig nej till. När jag kollade mattes packning innan såg jag att renbogen kom med ut i dag också. Fast först skulle det ju grävas. I dag erbjöd jag mig inte ens att hjälpa till. Inte för att jag inte ville, utan för att snön var mjuk och det var jättedjupt. Men matte är bra på att gräva själv, och hon grävde tom en egen liten liggplats för mig. Snällt, men jag vill ligga på hennes fötter så jag inte skulle missa om hon tappade renkött. Vi hade det jättemysigt, ända tills jag plötsligt hörde ett prasslande i träden. VAD var det? Tittade mig omkring, och då såg jag den. Korvtjuven från i somras. Tusan också att snön var för djup, annars hade jag jagat den. Nu fick jag nöja mig med att sitta o stirra på den. Kom inte hit o ta min mat försökte jag säga. Men matte reagerade på mitt stirrande och vände sig om. Titta en Lavskrika hojtade hon, och slängde ut lite mat till den. Först brödsmulor och sen min renbog. Jag blev så chockad att jag helt kom av mig med att skälla på den…. Det såg lite lustigt ut när den kom flaxande och landade för att ta MITT kött, för då såg det ut som om den gled på snön. Då frustade jag till så den fick bråttom flyga iväg med bytet.
Jag ser Dig nog, ge tusan i min mat! Renbogen är MIN!!!
 
 
I kväll har tvåbeningarna sprungit runt i rummet och packat ner alla sina saker. Jag såg noga till att vara i vägen så mycket som möjligt, så de inte skulle glömma bort mig.
|
|
| |
|
|
| |
27 mars:
I dag blev jag blöt om tassarna när vi gick ut. Det regnade och det hade det nog gjort hela natten för det var fullt av vatten på isen på gårdsplanen. Matte muttrade hela tiden när vi gick där att jag inte fick dra, utan skulle gå sakta. Det är lite ynkligt att se tvåbeningar som går när det är halt. Det är bra med fyra ben ibland!
Efter allt vatten som kommit var snön mjuk så matte sjönk ner, och det gjorde i ärlighetens namn jag också. Så någon tur upp till utsiktsplatsen blev det inte i dag, men det var ändå så molnigt och ingen sikt så det gjorde inget. Det blev i stället en tur ut på myren och bort till slogboden. Fast det tog tid, för här fick vi jobba ordentligt båda två.
Hej då Grövelsjön. På återseende! Vi kommer tydligen hit igen i juli!
När vi började köra la jag mig tillrätta ordentligt, inställd på många timmar i bilen. Men det tog inte lång tid innan matte stannade bilen och då måste jag ju se vad som hänt. Kände igen mig när jag tittade ut, vi var vid riksgränsen mot Norge. Konstigt ska vi köra genom Norge hem? Men så såg jag vägen och där gick det verkligen inte att köra. Det var totalstopp. Matte sa att hon bara måste se hur det ser ut nu när gränsen är stängd. Hoppas det är sista gången någonsin som jag får se gränsen så här, sa hon.
 
VOV för den här gången! Nu ska vi hem o träna inför sommarens fjällvandring.
Mattes erfarenheter av vår första vintertur på fjället med tältning o stugboende:
- Ställer högre krav på en bra och funktionell utrustning till hunden. Vi var jättenöjda med utrustningen, det mesta från Non Stop Dogwear (bra och funktionella samt prisvärd utrustning därifrån). Var lite tveksam till om täcket behövdes till en schäfer, men använde det vid alla längre raster för att hålla musklerna varma. Såg ut som om han tyckte det var skönt, framförallt när det blåste. Dessutom skön ”pyjamas” i tältet på natten.
- Sele: Non Stop Nansen Nome Harness
- Bälte: Non Stop CaniX Belt
- Nödutlösare: Non Stop Quick release snap hook
- Koppel: Non Stop Bungee Leash 2,8m
- Halsband: Non Stop Rock Collar
- Sockar Non Stop Long Distance Bootie
- Täcke: Back on Track standard
- Selen är en enklare dragsele, och fungerade bra, även när han hjälpte till att dra. Sitter bra och ger inga skav. Om han skulle dragit pulka själv hade jag valt en annan modell.
- Bältet är helt underbart. Tunt o smidigt, känns inte att man har det under ryggsäcken eller pulkans midjebälte. Lite bökigt med benremmarna, tar lite tid att ta på det. Men bästa bältet jag haft. Har kompletterat med Non Stops nödutlösare som jag satt ett långt rött band i för att lätt få tag i. Den smidigaste och säkraste nödutlösaren av alla jag testat. Känns som ett måste, för rycker hunden och man faller är det inte roligt att dras med, alt man får för mycket hjälp i nedförsbackarna….
- Kopplet är till 100% expanderbart, och gör att rycken blir lugna. Använde även den kortare varianten på 2m som komplement,( för att undvika att han kom nära skidorna), men det blev för långt.
- Täcket är vind och vattenavvisande, fodrat med keramiskt tyg på insidan, bra med justeringsmöjligheter och är smidigt att sätta på.
- Att ha med utrustning till hund är lite som att ha med prylar till en person till. De tar plats. Vid flerdagarstur rekommenderar jag pulka istället för ryggsäck. Får plats med mer, och är skönare än att ha en säck på ryggen. Mindre svett på ryggen och bättre balans är extra plus.
- Halsband som komplement till dragselen. Framme vid stugan/tältplatsen, ta av selen (ett tecken på att nu är vi klara för idag) och använd halsbandet. Är dessutom bra att ha ett halsband att ta tag i under turen om man behöver samla in hunden bredvid sig.
- Sovsäck var overkill. Hade räckt med liggunderlag och fällen.
- En hund på 38 kg tar sin plats i tältet. Var glad jag köpt ett tvåmannatält med stor absid (Fjällräven Abisko Endurance)
- Det fungerar med färskfoder på en vintertur. Men det är tungt och tar plats. Krävs en pulka, så inget man slänger i ryggsäcken.
- Viktigt att ha något som hunden kan ligga på i snön vid raster.
- Extra viktigt att kolla av tassarna och smörja in dem på kvällen. Har man en socka på tassarna kan han inte slicka av salvan. Givetvis finns dragsockar Non Stops) med i packningen om det skulle behövas. Både vid hård skare och vid ev skada på tassen. Behövde inte ta fram dem.
- Ha beredskap för att planera om turen pga snön. Inte kul om hunden sjunker ner hela tiden. Blir superjobbigt samt belastar lederna onödigt mycket.
- Lite massage på kvällarna är populärt samt ger en fin mysstund
- Viktigt med energirikt godis till mellanmål även för hunden. En vintertur kräver mer energirik mat/godis. Jag prövade att hyvla ner lite Permikan i maten, men det genomskådade han och det var inte populärt. Ökade matransonen i stället (Hade med reservmat om vi skulle bli fast något extra dygn)
- En flaska med vatten till hunden måste med, annars är risken stor att han äter snö = DIARRÉ
- Hund och skidor med stålkant är ingen bra kombination, vilket jag var medveten om. Hade inte hunnit slipa ner stålkanterna, så jag var väldigt försiktig. Hade dessutom tränat honom innan på att inte komma nära skidorna. Det fungerade jättebra, han var hela tiden på behörigt avstånd från de farliga kanterna. Men skall fixas till nästa gång.
Tveka inte om att ta med hunden om den är tränad. En fantastisk upplevelse att få skida genom fjällvärlden tillsammans med sin bästa kompis!
|
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
|
|
| |
Jag blir jätteglad för komentarer i MIN gästbok
Öppnas i ny flik (fönster)
|
|
| |
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
|
