Grövelsjövandring i JULI: 

 

4 juli:
I dag hade vi inte åkt så långt när bilen stannade och husse o matte sa att snart är vi framme. Tittade ut, och kände genast igen mig. Vid det här vattenfallet har jag varit flera gånger, så nu vet jag vart vi ska, vi ska till Grövelsjön! Givetvis måste matte fota fallet.

Här känner jag igen mig, vattenfallet i Storsätern.

HURRA!!! Nu är vi tillbaka i Grövelsjön, och i år ska vi bo på vårt vanliga ställe – Sjöstugan. Fast ändå inte, vi ska tydligen bo en liten bit ovanför själva Sjöstugan, i Nissebo. Kommer att bli jättebra.  Var så skönt när jag fick hoppa ur bilen för trots fläkten var det riktigt varmt. Kom nu matte så springer vi ut på fjället! Vadå inte nu? Packa ur bilen och packa upp och fika först???? Kan väl inte vara så bråttom med det….. Fast det där med fika lät ju gott.

Äntligen tog matte på sig skorna och tog fram mitt koppel. Hoppas vi kommer att träffa några av mina kompisar med horn på huvudet. Och i så fall ska jag be matte riktigt snällt att släppa mig så vi får leka. Hon måste ha läst mina tankar, för plötsligt sa hon att ser vi några renar så får du uppföra dig och låta bli att skälla o dra. Glädjedödare!

Vi gick över bron och fortsatte ”Vita stigen”, som Thea, Linus och Hugo kallar den för. När vi kom upp till stenen som matte döpt till atlas sten släppte hon mig så jag fick hoppa upp på den. Kändes bara så konstigt att stå på den utan Atlas. Blev lite ledsen, för jag saknar honom verkligen.

Uppe på Atlas sten, men utan Atlas

Sen fortsatte vi ända upp till renstaketet, fast den här gången öppnade inte matte grinden. I stället fotade hon den där bergstoppen som hon kallar salsfjället, och suckade djupt. – ”Ännu en sommar utan besök på den toppen” sa hon. Sen muttrade hon något om Corona och dumma Norge. Då tittade jag mig omkring och trodde att det kom någon som heter Norge och som drack en sån där äcklig vätska från en flaska som det står Corona på. Men hittade ingen, så matte håller nog på att få värmeslag.

Salsfjället. Där har jag aldrig varit, men Atlas har berättat om hur han o matte varit där uppe många gånger.

Här hittade jag en ny sten att hoppa upp på. Älskar att hoppa upp på allt möjligt

Precis innan renstaketet svängde vi ner mot den stora stenen där Atlas o jag busat många gånger. Nu började matte muttra över att hon blev blöt om fötterna, men det är ju bara kul. Slutade i alla fall med att vi tog sikte på bordet och bänken dit vi brukar gå på våra morgonpromenader. Matte var nöjd, men det var mycket roligare att gå där det stänkte om tassarna…….

När vi kom tillbaka till Sjöstugan väntade husse på oss och då gick vi ner till stranden. Trodde att vi skulle bada, men matte tog tid på sig och pratade i sin kamera, så jag fick roa mig själv. Började gräva i sanden och plötsligt kom det upp vatten. Jättekul! Var bara tvungen att lägga mig och rulla mig i min lilla grop. Äntligen var matte klar och vi kunde springa ner i vattnet. Matte flämtade till och tyckte det var kallt, men jag tyckte det var jätteskönt. När matte simmade ut lite blev jag orolig och skulle rädda henne. Det var otäckt när jag inte kände botten, men matte måste räddas…… men hon blev inte glad när jag simmade in i henne och rev henne med mina klor. Kändes bra att ha räddat henne, för hon tog tag i min sele och så simmade jag in mot land. Husse, matte är räddad!!!

                                            

I kväll gick vi ner till bryggan för att matte ville fota. Jag tyckte det var kul, men matte muttrade över att vi kom iväg för sent. Hon ville tydligen fota solnedgången och den missade vi. Inte mitt fel att luktar så gott på vägen ner till bryggan. Vi får väl gå tidigare i morgon kväll……

Mattes ”konstnärliga bild” över Grövelsjön

5 juli:
Ordningen är återställd! Det blev vår vanliga morgonrunda upp en bit mot renstaketet, och givetvis den traditionella morgonbilden. Kommer ihåg att Atlas tipsade mig om att snällt ställa upp på den så matte blev nöjd. Då kan jag få börja busa lite snabbare.

På hemvägen gick vi förbi mitt klätterträd och då bara måste jag klättra upp på det… matte, titta vad duktig jag är!

Jag kunde varit ute mycket längre, men matte sa att det får räcka med en morgontur på 3 km, och att vi ska upp på Sjöhöjden senare. Efter frukosten packades det ryggsäck, och jag ska få bära min nya klövjeväska i dag. Den luktar så gott. Det luktar tjej….. Innan mig så har en söt Goldentjej som hette Prada haft den. Hon, väskan och hennes husse gick Gröna bandet 2016, och nu ska jag överta ansvaret för den. Lovar att bära den med andakt, så tack Pradas husse Svante! Men varför måste jag bära runt på vatten, när man kan fylla den med så mycket gott godis? När matte fyllt den med många vattenflaskor och lite godis, vägde den 4 kg, -” en perfekt startvikt” sa matte.

Första vandringsdagen brukar bli en mjukstart, så det blir nog inte så jobbigt i dag. Starten pekade på att jag hade rätt, då matte o husse satte fart mot ”vita stigen” . När vi gick förbi bänken efter någon kilometer, stannade vi för att kolla om skylten , ”Maj-Greths bänk” sitter kvar som vi satte dit förra året, och det gjorde den. Bänken såg spännande ut så jag hoppade upp på den, och det gick jättebra, ända tills jag bestämde mig för att sätta mig…… Höll på att sluta med att jag trillade av när baken hamnade utanför.

Kom igen nu, nu vill jag gå vidare. Vila kan vi göra sedan. Ni behöver väl inte stanna vid alla bänkarna.

I dag öppnade matte grinden på renstaketet så vi kunde fortsätta på andra sidan. Men nästan direkt lämnade vi stigen och vek av mot berget på höger sida, Sjöhöjden. Så här gjorde vi förra året också, så jag gissade att det snart var fikapaus, och jag fick rätt. Matte plockade upp godsaker till sig o husse, men jag fick nöja mig med hundkex……OTRÄTTVIST!!! Jag vill också ha tunnbröd med Gustafskorv!

Snälla husse, bara en liten bit av din macka……….

När jag ätit upp min fika fick jag roa MIG SJÄLV. Kom ihåg hur Atlas o jag sprang runt här förra året och hoppade i bäcken. Gjorde tappra försök att roa mig själv, och lyckades riktigt bra. Var i alla fall skönt med lite svalkande vatten i pälsen.

Efter fikan sa vi hej då till husse som vände tillbaka hem. Men matte satte kurs upp mot Sjöhöjden så nu skulle det bli toppbesök. Vi tog den vanliga vägen upp, dvs vi började med att gå upp på kanten av Sjöhöjden. Som vanligt blev matte så där fjollig över utsikten och skulle givetvis fota den. Nu försökte hon sätta kameran hon pratar i på en ställning och sen sprang hon som bara den för att hinna in i bilden innan fotot togs . Tydligen blev hon nöjd med resultatet..

Efter klippavsatsen där vi fotat svängde matte av och gick nu rakt uppför berget. Hade onekligen varit lättare om jag sluppit min väska, men det sa jag inte till matte. Har väl lite manlig stolthet.. Nu blev matte så där tokig igen och slängde sig raklång på marken med pratkameran i handen. Trodde hon ville leka, men det ville hon tydligen inte….. Hur kan några blommor vara viktigare än att leka med lilla mig? Satte mig och tittade ut över Grövelsjön i stället, och måste erkänna att det var ganska brant just här

Vi passerade snabbt det svenska toppröset, matte hade tydligen gränsröset som mål. Här känner jag igen mig så jag sprang glatt fram till den stora gula stenhögen. Och som vanligt skulle det nu fotas. Bäst att snällt ställa upp och låta matte springa som en galning från kameran tillbaka till mig.

Nu trodde jag vi skulle gå ner, men matte fortsatte uppför…. Hallå, matte, vad gör du? Kommer ihåg att Atlas sa att det stod Norge på stenen där nere….. vi är i fel land…… Men matte fortsatte och sa att jag hade mitt stämplade pass med mig, och att hon hade något coronapass i telefonen. Det enda som fattades var en bemannad gränsstation, men…..  Vi kom snart upp till högsta punkten på Sjøhøgda, och där fanns det en stor sten som jag givetvis måste hoppa upp på. Nu var vi på 1121 meters höjd och vi startade på 764 m.öh, så vi har klättrat 357 meter.

Toppröset på Sjøhøgda

Men nu skulle vi väl gå ner och tillbaka mot renstaketet….. Fast matte verkade ha andra planer. Nu när Norge så gott som har öppnat gränsen för oss svenskar som är fullvaccinerade och kan visa upp passet så kan jag inte motstå Salsfjället, sa hon. Oj det såg jobbigt ut, och Atlas har sagt att det är jobbigt. Först ska vi gå ner till Linnéstigen i passet och sen skall vi klättra upp ytterligare 218 meter. Men skall bli kul att komma upp på en ny topp!

Det VAR brant o jobbigt, men som tur var tog matte flera små pauser på vägen upp. Först var det lätt att gå även om det var uppför, men i slutet blev det väldigt stenigt. Då valde jag att gå helt i mattes fotspår. Uppe på toppen fanns det en mur med stenar som var byggt runt en sittplats. Eftersom det blåste ordentligt valde matte att gå in o sätta sig där, och jag följde villigt med. Nu hällde hon upp en flaska vatten i min vattenskål. Blev först lite besviken när jag insåg att hon blandat i sånt där vätskeersättningspulver, men fick väl offra mig. Var ju jättetörstig.

6 juli:
I dag har det fortsatt regna. Inte hela dagen men med jämna mellanrum har det blivit blött utomhus. Dagens morgonbild togs i vanlig ordning, men idag syntes inte Sjöhöjden och Salsfjället. Det var som om bergen inte fanns. Sen fortsatte vi en bit på stigen till Silverfallet. Matte fortsatte att tramsa och inte vilja blöta ner skorna, så det var bara att traska på stigar. Gjorde några tappra försök att ta mig ut i riset bredvid stigen, men matte sa bestämt nej.

Nedre leden till Silverfallet

Efter frukosten blev det allmän slappdag i stugan, och matte hjälpte mig att skriva ned gårdagens vandring. Vi var ute och tränade lite spårning, och matte la två spår som jag enkelt fixade. Men sen blev jag lite sur när matte o husse gick ner till Sjöstugan för att smaska i sig våfflor. Och jag då?????

Fika ni bara, tänk inte på lilla mig……

Bestämde mig för att sura resten av dagen, men det glömde jag snabbt när matte sa vi skulle ut på fjället. Vänta på mig, vill också följa med !!!!!! Vi hann inte långt upp innan min fantastiska nos kände lukten av mina kompisar med tuggen på huvudet. Tyvärr var matte snabbare än jag, för hon hann ta ett ordentligt tag i kopplet och sätta fast fötterna i marken innan jag såg dem.  Inte en chans att komma loss….. Taskigt!

Hej! Jag ser dig, men får inte komma o leka med dig för dumma matte.

Nu fick vi träna balansgång istället för att leka. Det låg nya bräder på marken som vi skulle gå på. Kom ihåg när vi gick här för två år sedan och Atlas ramlade av spången o fastnade i leran. Sen fastnade matte när hon skulle dra upp honom. Jag började fnissa av minnena så jag höll på att ramla av jag med, men då sa matte att jag skulle skärpa mig, hon ville INTE fastna i samma sumphål en gång till. Men vad gör matte bara en liten bit senare? Hon slänger sig raklång på marken och säger åt mig att stå still Hon ville ha ett foto med spången och fjällen i bakgrunden och mig längst fram. Ställde mig så fint jag kunde och spetsade öronen så mycket det bara gick, för att göra mig riktigt stilig. Blev djupt besviken när jag såg resultatet. Hallå, matte du har ju bara med mina tassar, du glömde resten av mig…….

Målet med eftermiddagens tur var Silverfallet. Precis när vi kom dit började det ösregna. Orättvist att matte hade en regnjacka att ta på sig men inte jag. Matte hörde nog vad jag tänkte, för hon sa att hon köpt ett regntäcke till mig men att det inte hann komma innan vi åkte. Men till vandringen i Abisko ska jag få det. Men det slutade snart regna och solen tittade fram. Tvåbeningar är lustiga, bara för att det regnar så vill de inte vara ute (ja bortsett från matte, hon går alltid ut), så vi var alldeles ensamma vid fallet den här gången också.

Vid Silverfallet har jag varit flera gånger och där är alltid lika kul. I dag fick jag dessutom hoppa ner i vattnet, och vågade mig nästan ända fram till där vattnet ramlade ner. Det låg lite snö som var trasig över bäcken, men dit fick jag inte gå för matte. Synd för det såg ut att vara en spännande grotta.

FILM:    Jag badar vid Silverfallet

  

När vi kom hem sa husse att vi skulle sitta ute och ha det lite mysigt. Men det var inte alls mysigt. Det var fullt av otäcka små djur som bet mig på insidan av bakbenen. Var glad när matte sa att jag ska gå in.
I kväll blev det så där fint på himlen igen, men nu orkade matte inte hämta den stora kameran utan nöjde sig med en bild från pratkameran.

Hoppas vi ska ut på en spännande tur i morgon också.

8 juli:
I morse ringde mattes klocka tidigt, straxt efter kl 0500. Tydligen ska vi upp tidigt för att gå till Storvätteshågna. Men när matte tagit sig ur sängen och gått omkring lite sa hon att hennes skadade fot gjorde ont så hon vågade inte belasta den med en lång vandring. Klenis, gå och lägg dig bara och dra täcket över huvudet. Tänk inte på mig och på hur kul jag kunde fått på Storvätteshågna och sjön där uppe…. Slutade med att matte la sig och jag låg vid ytterdörren och surade.

Först tre timmar senare var hon klar för vår morgonrunda. Till min glädje var bergen kvar i dag också.

Skönt, både Salsfjället och Sjöhöjden är tillbaka

I dag såg jag inga kompisar, så vi kunde, efter att morgonbilden tagits, vandra runt på fjällheden. Vi avslutade rundan med att gå ut på myren och bort till slogboden vid Grövlan.

I dag gick vi ut allihop, och vi återvände till Blåkläppen. Har inget emot att gå där igen, för det är en jättefin vandring. Hittade flera pinnar som jag massakrerade, men varken husse eller matte ville kasta några pinnar åt mig.  De ville bara fota. Tråkmånsar! Tillslut hittade jag en stor sten som jag hoppade upp på. NU skulle dom väl lägga märke till mig…..

Eftersom husse aldrig varit uppe på toppen av Blåkläppen gick vi upp dit. Och naturligtvis skulle matte testa sin nya fjärrutlösare till kameran man pratar i.

Matte, husse o jag på Blåkläppens topp.

Även i dag blåste det på toppen, så för att fika måste vi hitta lite lä. Och det gjorde vi på nedsidan , nära snöfältet, med utsikt mot Oskarsstugan.  Jag riktade min superblick mot stugan för ATT SE OM Jag kunde skymta Oskar, men jag såg inte så långt. Fick trösta mig med gofika, för matte hade packat min väska med massor av godis. Mums.

Nääää, jag kan inte se Oskar, stugan är för långt bort!

När vi kom tillbaka till stugan åkte vi ner till vattenfallet. Gissa om jag blev sur när jag fick stanna i bilen medan matte fotade det spännande vattnet. Jag hade gärna jagat det, och tagit ett litet bad. Ibland är livet orättvist för en liten schäferkille……

  
Nedre vattenfallet i Storsätern

I eftermiddags tyckte matte att vi skulle träna på att åka båt. Vi ska tydligen åka en massa båtar när vi går det där Gröna bandet nästa sommar. Fattar inte vad matte stojar om, det är väl inget märkvärdigt med det. Jag var ju jätteduktig redan förra året så varför skulle jag inte vara det nu när jag är större och smartare?  Sen är det ju så att allt matte gör hänger jag med på, bara jag får vara med henne.

Första 5 minuterna var det spännande, men sen blev jag lite otålig och började gnälla. Men då sa matte åt mig att vara tyst o sitta stilla. Blev till slut långtråkigt, så efter en timma i den lilla båten var jag uttråkad och la j mig ner och råkade visst somna.

  

9 juli:
Även i dag ringde mattes klocka i morse, för i dag har vi en tid att passa, Vi ska ut och åka båt på Grövelsjön.. Men inte den där långsamma som matte kör, utan en snabb båt. Sen skall vi gå på Långfjället tillbaka Men först den vanliga promenaden upp på fjället.

Morgonens bild

Älskar att åka båt. I dag blev det Sjöstugans båttaxi till Norge gränsen. Det är så kul när vinden tar tag i mina öron och det skumpar lite. Vi får inte åka ända till Sylen pga den där Coronan, men matte var nöjd med båtskjuts till gränsen, och då är jag det också.

FILM:    Jag åker båt

Men jag ändrade mig snabbt när Erik släppt av oss vid bryggan. Hallå, matte, ska vi verkligen gå upp HÄR???????   Förra året när vi gick på Långfjället såg det INTE ut så här………  Det var jättejobbigt att gå bland enris och buskar och så en massa stenar. Matte gjorde nog sitt bästa för att hitta en bra väg upp som passade mig, men jag tyckte det är jobbigt med blockterräng nu när jag bär klövjeväska. Har inte riktigt koll på kroppen när jag hoppar och går balansgång. Vägrar erkänna att det är lite otäckt. Men följer slaviskt mattes fotspår, ibland tom innan hon hunnit lämna dem. Då muttrar hon och det händer att hon står på öronen.    Dessutom var det minst ett par miljoner odjur som anföll mig. Vet inte vad som är värst- mygg o knott eller den där äckliga sprayen centaura som matte envisas med att spraya på mig.

                           

Efter 45 minuters slit och sicksack gående lämnade vi äntligen den snåriga skogen bakom oss och började komma upp på kalfjället. Jag trodde det var gränsstaket vi följde, men matte sa att det var ett staket för renar. Gränsen gick tydligen en liten bit vid sidan av staketet. För att hjälpa renarna att veta åt vilket håll de skall så fanns det en röd pil på staket.

  

Men det här var jobbigt, så snälla matte, nästa gång vi skall gå uppe på Långfjället längs med Grövelsjön så kan vi val gå från Sylen. VAAAA ska vi göra om det nästa höst, och då gå från Hävlingen?? Varför kan vi inte göra som alla andra som följer det där gröna snöret, gå direkt från Hävlingen till Fjällstationen…….  Och nu ska du absolut fram till riksröset, istället för att gå rakt upp mot toppen…….

Nåja, det var ju inte sååååå långt till röset.

Nu tog matte äntligen sikte på toppen Pråahta, men det var väldigt stenigt även dit. Men som tur var var det ingen blockstensterräng, utan nu var det nästan trappsteg av sten

När vi kom över krönet kände jag igen mig. Vi var hos fjälltrollen, som bor under stenarna och som har en jättestor skorsten.

När vi kom upp på toppen av Pråahta och skorstenen skulle matte absolut ta fram kameran man pratar i och fota. Tur hon lämnat sin stora kamera med det stora röret på hemma i stugan. Bäst att snällt ställa upp så vi snabbt blir klara…… Sen gick vi ca 100m till och där fanns ett röse till. Fast inte lika högt. Men nu skulle det fotas igen……..

Efter en hel evighet lämnade vi rösena och gav oss ut på Långfjället. Nu började det bli riktigt varmt, och molnen försvann från himlen. Alla små hålor där det tydligen brukar finnas vatten var nu torra. –Inga problem sa matte och hällde upp vatten till mig. Men fy tusan, det var det där äckliga vattnet med pulver i, men fick offra mig och dricka lite. Ser du den höga kullen där borta med master på, sa matte. Det är Jakobshöjden, och dit ska vi. Helt onödig information. Jag har ju varit och hälsat på Jakob massor av gånger (åtminstone 5 gånger) så det hade jag redan räknat ut. Tyckte dock att vi kunde gått raka vägen ner till fjällstationen, för nu började jag bli trött.

Berget där jätten Jakob bor syntes bakom blommorna

Nu tyckte matte äntligen att det var dags för lunch. Det hade jag väntat länge på, var så skönt att få av sig klövjeväskan, och jag visste ju vilka godsaker jag burit runt på. Älskar fika när vi är ute, ja även hemma med för den delen.

Sista biten upp till toppen var jättejobbig. Ja det var inte jobbigt för tassarna för det är härliga fjällhedar hela vägen, men nu var lilla jag trött, och värmen var jobbig. Blev ett par vätskepauiser på vägen upp. Tur vi hade med oss mycket vatten!

Uppe på topppen var det fullt av folk men inga var framme vid röset, så då gick vi dit. Gissa vad vi skulle göra där???

Varmt o jobbigt. En tillbakablick över var vi gått

Efter att ha vilat en stund, där matte byggde ett solskydd åt mig, började vi gå neråt. Raka vägen? Nä inte matte inte. Nu skulle vi gå via Kärleksplatsen där husse väntade.

På nervägen hittade jag Vilse som, som vanligt, hade gått vilse. Han fick lifta med mig till kåtorna där Plupp oroligt väntade på sin kusin. Jag fick en godisbit som tack, men det såg inte husse o matte…..

Nu är jag jättetrött, och ögonen är såååå tunga…… Undrar vad vi ska göra i morgon….

10 Juli:
Äntligen har jag fått springa helt fritt och leka tafatt med mina kompisar med tuggben på huvudet. Jag sprang in i hela flocken och de sprang åt alla håll, och då jagade jag den med störst tuggben, och sen….. Ja sen väckte matte mig. Hon klagade på att jag förde ett hiskligt oljud och slog tassarna i elementet och gnydde högt. Dumma ,dumma dig, jag som hade så kul.

Vet inte om det var för att jag hållit matte vaken i natt, men hon glömde bort att ta morgonbilden på vår runda. Försökte påminna henne genom att hoppa upp på bänken, men då tog hon fram en borste och ryckte av mig päls.  Men hon kom ihåg bilden när vi gick över Grövlan, så då svängde vi ner på udden, och nu fick hon sin bild.

Det var jättekul att springa i vattnet, så vi stannade här en liten stund och lekte

Efter frukosten bestämde sig matte för att trotsa vädergudarna, så trots att det duggregnade lite så skall vi tydligen åka båt till gränsen i dag igen. Inte precis vad jag hade lust med, är fortfarande trött efter i går. Men då sa matte att vi ska gå på andra sidan sjön, på utsidan av Sjöhöjden, och det lät helt ok. Där har vi aldrig gått, vi brukar ju svänga av upp mot toppen när vi kommit en bit. Blir nog en bra dag, och dessutom får jag åka båt igen.

Hurra det var den snabba båten som Erik körde. Idag var det bara matte o jag som åkte med så jag kunde sitta var jag ville (nästan).

  
                                                                                                                  Taskigt av matte att fota mig med vidvinkel, jag får så lång nos då!

Sjöhöjden, där vi ska gå på terrasserna på sjösidan.

Blev lite orolig när Erik körde in mot land för att släppa av oss. Han körde rakt mot några stenar, tänk om vi krockar med dem. Men det gjorde vi inte. Han parkerade båten så fick vi hoppa i land på dem. Det var lite läskigt så jag lät matte gå av först.

I dag var det inte lika jobbigt som igår att gå upp på fjället från sjön. Här var det fina mosskullar så långt ögat nådde.

Men oj vad jobbigt det var att gå på dem. T o m jag sjönk ner för varje steg jag tog. Det som inte var kul var alla odjuren som ville sno blod från mig. Det surrade massor runt öronen på mig. Då stannade matte och tog fram den där hemska sprayen. Vet som sagt inte vad som är värst. Men hon gav sig inte så när vi var klara hade både hon o jag fått en rejäl dusch. Usch vad illa vi luktar! Som tur var fanns det några stenar på vägen upp som jag kunde hoppa upp på. Nu började det dessutom att regna.

Matte jag ser ända bort till där vi hoppade i land i går.

När vi kom upp ovanför där det finns träd, satte matte kurs rakt upp på fjället. Hallå!!!! Skulle vi inte gå längs med Sjöhöjden, nu är du på väg rakt över det. Men hon fortsatte och snart hittade jag ett par gula stenar. Matte, någon har kissat på den här lilla stenen, den är alldeles gul. Då såg jag den stora gula stenhögen, och nu har jag lärt mig att det är en stenhög som skiljer Sverige och Norge åt.

Den här stenhögen var lite lägre än de vi varit vid tidigare, så jag beslöt mig för att hoppa upp på den. Väldigt ojämnt, men kul att stå där uppe o se ner på matte.

Nu skulle vi väl gå ner mot sjösidan av berget, men nehej, det var tydligen inte mattes plan. Hon fortsatte att gå uppför längs med gränsen, och slutade inte förrän vi var framme vid det andra röset. Jaha, här var vi ju i måndags, och här är sig likt…. Fast just nu ösregnar det och blåser Tycker inte det här var en bra idé…..

Skynda dig o ta fotot innan vi blåser bort. Och nu är min päls genomblöt….

Nu äntligen börjar vi gå åt rätt håll, dvs mot sjön. Men matte nu går vi ju TILLBAKA åt det hållet vi kom från…… Är du helt förvirrad…… vadå vill gå på utsidan också, det kunde vi gjort med en gång. Då hade vi snart varit hemma nu….

Min förvirrade matte. Tur hon har mig som talar om åt vilket håll vi ska gå

När vi äntligen kom ner o fram till terrasserna så blev jag besviken. Terrassen hemma består av trägolv, här var det stenigt och kuperat. Var säkert fint men det var en jobbig väg, mycket upp o ner och ibland smalt. Men även lite spännande.

Nu ser jag sjön, men det är brant där borta…..

FILM:    Utsikt från Sjöhöjden

Nu blev vi jagade av massor av svarta moln som innehöll en massa vatten, och nu försvann plötsligt all utsikt också. Nu vill jag gå hem! Men matte vägrade gå närmsta vägen, eftersom den stigen ledde ner i skogen och blötmarker. Tydligen tyckte hon synd om mig

Bäst att vara på höjd sa hon, och dessutom blåser de bort i den här blåsten. Då förlät jag henne och skuttade glatt vidare på stigen som ledde uppåt.

Oj vad vi var blöta när vi kom hem. Var jätteskönt när matte torkade av mig men när hon sen reste sig upp själv var det en stor vattenpöl på golvet. Och så säger de att det är jag som blöter/skräpar ner golvet…

Nu har jag det riktigt skönt på golvet, men bevakar noga matte så hon inte kommer med den där Salubrinen och slänger på mig. Kan slicka på mina röda prickar själv…..

Jag blir jätteglad för komentarer i MIN gästbok

 
                                                           Öppnas i ny flik (fönster)