Med "Fjällgänget" i Abiskofjällen 

 

27 juli:
I dag har det varit en konstig dag. Dagen började med att matte o jag gav oss med cykeln, för matte tyckte jag skulle springa av mig lite energi. Såna idéer hos matte gillar jag 😊. Sen var det ett hiskeligt springande på matte och Kristina . De for runt med en massa prylar som de stoppade i sina ryggsäckar. Och nu var det de stora ryggsäckar som var framme. Nu ska det tydligen vandras, och det långt. - ”Här gäller det att vara i vägen så mycket som möjligt så de inte glömmer att jag finns" Kändes bättre när matte tog fram min väska också. Kollade noga vad hon packade ner, och det blev klart godkänt. Inte en massa sand o vatten den här gången utan väskan fylldes med mat – jättemycket mat, och godis. Kom då ihåg att matte sagt att jag ska få följa med Fjällgänget till Abisko och vara med på deras långa sommarvandring. Undrar om det är långt till Abisko eller om vi ska gå dit….

Husse körde in oss till något sin kallas tågstationen, där vi träffade nästan hela gänget. Tydligen ska vi åka en sån där konstig sak av stål som går på stålränder på marken. Tvåbeningarna kallar det visst för tåg. Matte o jag träningsåkte förra veckan så det här har jag koll på. Jag fick en egen pappersbit som matte visade för någon som heter konduktören.

När vi klev av tåget var det massor av tvåbeningar som sprang överallt.  ”Nu är vi i Göteborg, så nu får du hålla in svansen så ingen trampar på den" sa matte. Sen lämnade alla mig o matte vid alla ryggsäckarna. ”DOM PASSAR JAG”, sa jag, och INGEN kom i närheten av dem…..

Nu skulle vi tydligen åka ännu mer tåg, för när det kom ett tjutande o gnisslande stålkonstruktioner då hoppade vi på det. Nu sa matte att jag var duktig, för jag låg så stilla o fint vid hennes fötter hela resan, och det var länge innan vi kom fram till något som heter Stockholm. Ska jag vara ärlig var jag jättetrött av alla intryck, men det kommet jag aldrig att erkänna för matte…

Oj vad stort det var i Stockholm, och många bilar for runt och tutade.  Matte tyckte vi skulle röra på oss så jag fick kissa av mig.  Vi skulle gå och hälsa på kungen sa hon. Men honom fick jag inte träffa gör han var inte hemma. Där stod bara en tvåbening med ett metallrör i handen (likadant som mattes kompisar på jobbet i gröna kläder har). En tråkig typ, han ville inte ens hälsa på mig, han tittade bara rakt fram.

Sen satt vi en stund på centralen o väntade och då blev jag TOKIGT sur på matte. Där satt alla tvåbeningarna i mitt gäng och åt mat, men jag fick INGENTING. ”Då behöver du bars gå ut o skita" Sa matte. Vadå, det måste väl hon också….

Nu har vi bytt tåg igen och nu ska vi visst sova på det här. Plötsligt blev sofforna till sängar. Ja dvs. alla fick varsin säng utom jag. ORÄTTVIST!!!!!  Får väl sova här på golvet då……

GÄSP!!!   Trots allt sovande i dag är jag jättetrött… ZZZZZZZ

30 aug:
Har sovit som en stock hela natten på golvet bredvid mattes säng. Hundsängen ratade jag, så den skickade  matte in under sängen. Sen såg jag att trollen eldade här också.  Plötsligt kom det upp en massa vit rök från dalen.

Efter frukosten satte matte på mig klövjeväskan och då fattade jag att vi skulle vandra vidare. Undrar vart vi ska nu? Men först mattes morgonbild. Bara att ställa upp sig och se glad ut.

Men HALLÅ, MATTE!!!!! Du har tappat bort Jossan….. Ska jag o min supernos leta efter hennes? Gått ner till Låkktatjåkka för att åka hem?????

Det var verkligen en stenig väg matte valt, men rolig. Jag hade så mycket spring I benen så jag bara måste springa lite i förväg när tvåbeningarna skulle beundra utsikten över en sjö uppe i bergen. Men då hojtade matte barsk på mig, så jag skyndade mig tillbaka.

Matte var taskig och kopplade mig, och det gjorde att jag inte kunde springa o leka med mina kompisar renarna. Dumma, dumma matte….. Glömde dock snart att vara sur, för vi kom till ett jättestort snöfall. Då blev matte feg o lät mig gå lös när hon halkade sig över. Älskar att springa på snö!

Vi gick jättelångt över flera snöfall och en massa stenar. När matte o Kristina tittade på sina papperslappar sa dom att vi måste ta oss över lite vatten eftersom leden gick på andra sidan. Matte sa att jag skulle hjälpa till och leta efter stigen. Hoppade rask upp på en sten och spanade.

Givetvis hittade vi (jag) den, så då var det bara att börja klättra uppåt bland stenarna. Fattar inte varför man först ska klättra uppför när man nästan direkt börjar gå nerför igen. Nu var det i och för sig en snäll nedgång och alla skulle fota blommor, stenar eller utsikt.  Till slut var vi I alla fall återsamlade. Nu började tvåbeningarna prata om lunch, och det höll jag verkligen med om.

Lisbeth o jag tyckte matte var dum som inte gjorde stop för någon fikapaus. Vadå brant nerför i slutet av dagen och vadå spara tid till det??? Det är inget problem nu ville vi fika!
Idag fick tom jag något att äta under lunchen. Lite torkade oxhjärtan säger man aldrig nej till. Fast det var alldeles för lite……

Efter lunchen hann vi inte långt innan solen kom och då blev det varmt. Lyckades hitta lite skugga bakom Kristinad ryggsäck, men när matte försvann för att fota smörblommor måste jag kolla vad hon gjorde. Vadå flytta dig från motivet….. Hon kan väl inte gå en bättre smörblommebild än med mig mitt i….

När vi kom fram till en sjö som heter Latnjajavri gick vi förbi några hus. Och det var en massa konstiga små tält och saker på marken. Matte förklarade att det var Göteborgs universitet som bedrev forskning, men jag fattade absolut inte vad hon pratade om. Då blev det bäst att bara sitta ner o lägga huvudet på sned och titta henne i ögonen. Funkade för hon slutade prata om växter o forskning.

Efter en stund kom vi fram till en bred jåck . Och här skulle vi tydligen gå över. Tvåbeningarna tog på sig något konstigt på fötterna men jag tyckte det var jätteskönt att hoppa runt I det kalla vattnet. Dessutom slapp jag väskan, den bar matte över.

NU var vi alltså framme vid den branta nergången. Och det var verkligen brant. På några ställen fattade jag inte hur jag skulle klara av att ta mig ner, men matte visade och hjälpte mig, så det gick bra.

Men en av tvåbeningarna halkade o ramlade och fick ont i foten. Då sa matte att vi skulle fortsätta en liten bit till tills vi hittade en jämn yta som inte sluttade. Där kokade dom vatten och då satt vi o pratade o fikade en stund. Då anföll de elaka myggorna mig så det var jätteskönt när vi rörde på oss igen. Matte hade sagt åt några att gå i förväg, och sånt gillar jag inte. Min flock ska hålla ihop!

Vi fick bo i en liten stuga som heter Kårsevagge, och det var trångt men skönt att få lägga sig på golvet o sova. När vi gick ut på en sista kvällskiss var klockan 0030 och då var det fortfarande så här ljust

31 juli:
Idag blev det en lugn dag. Har inte hänt särskilt  mycket. Så det blir inte mycket skrivet i dag.

Vi har väntat hela dagen på att det skulle komma en stor fågel, som matte kallar helikopter för att hämta min vandringskompis med den skadade foten. Men han som kör helikopterfågeln kunde inte landa eftersom det var dåligt väder och alla bergen och sjön var försvunna i trollens rök.

Då vi gick stanna i stugan hela dagen och då passade jag på att sova och vila mins tassar. Tvåbeningarna sov också,  ja alla utom matte, som hjälpte mig att skriva. Sen spelade de något spel där man kastade tärningar. Då förde de ett himla liv Då det var svårt att sova…..

När det slutat regna ute gick alla ut och slog upp tälten, så tydligen skall vi sova ute i natt. Jag försökte hjälpa matte men det slutade med att hon band mig i en stålsak.

Sen tyckte matte att gänget skulle röra på sig så få gick vi en liten kvällspromenad i Kårsevagge. Då fick jag bla leta efter mattes handske som hon tappade flera gånger och bad mig leta efter. Plötsligt såg vi bergen runt omkring oss och solen kom en kort stund. Då trodde jag att jag skulle få se stålfågeln, men då hade trollen börjat elda i Abisko så de kunde inte starta. Hoppas den kommet I morgon.

Efter middagen försvann sjön och bergen igen. Tvåbeningarna gick in till stugvärden en stund och sen blev det läggdags

Nu har matte tagit på mig de där löjliga sockorna igen, fast täcket är skönt att ha.

GÄSP…..ZZZZZZZZ

1 aug:
I dag har det varit en konstig men jättespännande dag. Förstår fortfarande inte vad som hände och vad jag gjorde……

Morgonen började med att matte konstaterade att det var fint väder ute, och sen började hon riva tältet innan vi ätit frukost.

Hon brydde sig inte ens om att gå ut en liten runda med mig, och det har aldrig hänt. När tältet var rivet började hon äntligen förbereda frukost för sig själv och mig. Men precis när hon hällt upp vatten i min mat och tevatten till sig själv började alla hojta om den där helikoptern. Matte slängde sin frukost och packade snabbt ner min matskål med mat i min väska. Sen sprang alla fram till den där helikopterfågeln. Tyckte det skulle bli kul att titta närmare på den, men plötsligt hoppade matte in i den och ville att jag skulle hoppa efter.  Innan jag hann fatta vad som hände satt jag på golvet i den och Anna satte sig där fram. Sen blev det ett konstigt ljud och något konstigt, som satt på taket, började röra sig. Plötsligt försvann marken under oss och vi var högt uppe i luften. MATTE VAD HÄNDER.?????

FILM KOMMER på BOZZFLYGNINGEN

När helikopterfågeln blev trött och inte orkade flyga längre kom vi ner på marken igen. Nu var vi i Abisko, och matte fixade skjuts med flygarna till Turiststationen. Anna fick ett rum inomhus, men vi ska tydligen bo i tält här. Nu träffade vi Åse igen som bott här medan vi vandrat runt. Matte slog upp vårt tält, och sen tyckte hon att vi skulle röra på oss. Hon sa att vi skulle gå och möta resten av gänget, och det tyckte jag var en bra idé. Gillar inte när min flock försvinner.

När matte, Anna och jag försvann med helikopterfågeln hade dom i lugn o ro tagit ner sina tält och sagt hej då till Stefan, som tydligen bodde i Kårsavagge. Men innan de gick hann de ta ett gruppfoto.

Matte o jag började med att gå in I en konstig sak med pinnar vid ingången. Matte förklarade att det var den nya starten på Kungsleden och att vi ska gå här nästa sommar på vårt Gröna band. Sen gick vi över en bro för vattnet var helt tokigt under oss. Det forsade jättemycket, och sen försvann det in i ett berg.

Vi gick en lång sträcka genom skogen, och här syntes det att många gått. Det var en stor stig, som det fanns både stora stenar och bräder på. Vi gick jättelänge, men mötte inte de andra, så när vi kom till en pil läste matte högt för mig – KÅRSEJÅKKAFALLET, sa hon, och att vi hinner gå ner och titta på det.

När vi var tillbaka på stigen dröjde det inte länge förrän jag kände lukten av se andra. Jag började dra hej vilt i kopplet och DÄR var dom. Matte släppte mig så jag fick springa o hälsa på dom. Härligt, nu är alla samlade igen 😊

När kom tillbaka till Abisko skyndade dom andra sig att slå upp tälten och sen gick de och duschade och fixade middag. Och jag då? Jo mig band matte i ett träd utanför och där gick jag sitta i massor av timmar, helt bortglömd……..Fast går väl erkänna att matte kom ut och gav mig middag. Älskar den här maten jag fått på vandringen och som matte köpt från Tyskland.Efter en hel evighet kom matte och vi gick en kvällspromenad.  Men sen blev det konstigt.  Det var Kristina som låg på mattes plats i tältet, och matte sa god natt och gick därifrån. "HALLÅÅÅÅ MATTE VAD GÖR DU? DU KAN INTE ÖVERGE MIG!!!!" Men det gjorde hon. Vadå sova inne hos Anna istället för hos mig…..

Solnedgång över Torne träsk och Njoulla

2 augusti:
I natt har jag fått dela tält med Kristina. Matte valde att sova på hotellet med Anna istället för att sova med mig. Svikare. Men det var helt ok att sova med henne.

Sista dagen här i Abisko tyckte matte att vi skulle upp på ett berg igen, Njulla. Det såg jättehögt ut, nästan som Salsfjället. Kommer att bli jobbigt…

Blev först lite orolig att vi skulle åka en sådan där konstig stol som flyger i luften. Men matte sa att det skulle vi absolut INTE, så medan de andra åkte flygstol gick vi upp. Det var jättejobbigt I solen men efter en timme var vi uppe. Trodde vi skulle stanna när de andra hoppade av sina stolar, men då fortsatte vi ännu högre upp. Nu blåste det ordentligt, men det var bara skönt.

Innan vi var helt uppe tog vi en paus för att samla gruppen.  Där satt vi jätteskönt för där blåste det inte då mycket. Givetvis skulle matte ta foton. Bara att snällt ställa upp, så vi snabbt kan fortsätta.

Skyndade mig att hoppa upp på stenhögen på toppen innan de andra fick samma idé. Snart trängdes vi allihop på stenhögen. Alla pratade om en Lapport som det tydligen var meningen att vi skulle gått genom idag. Måste vara bergen som man ser härifrån.

När vi gick ner började det hagla och det gjorde nästan ont på nosen. Men nu pratade tvåbeningarna om fika, och det tyckte jag lät jättebra. Hoppas de har något smaskigt.

Och vad hände då….  Jag fick inte följa med in.. Blev sur på matte när hon band mig utanför.  Vadå passa deras stavar, jag vill också ha Fika....

Som tur var gick vi nerför backen, och nu fick vi sällskap av flera av de andra. Nu gick vi igenom den där tunneln av pinnar som är Kungsledenstarten.

När vi kommit ner var jag riktigt varm o trött så jag somnade nästan med nosen i vattenskålen.

3 augusti:
Nu har det hänt igen – matte har fullständigt glömt bort mig….Gänget gick in på fjällstationen för att äta frukost, men mig band hon i ett träd utanför UTAN ATT JAG FICK NÅGON FRUKOST… När de kom ut igen ( de var säkert äckligt mätta) gick Kristina matte och jag en liten promenad. Tydligen gick vi till något som de kallade Canyon, och det var en massa vatten som forsade bland klipporna.

                   

                   

Plötsligt kom vi fram till en stor gul klump som jag ville hoppa upp på. Men det fick jag inte för matte. Hon sa att det var symbolen för en nationalpark och att det inte var en klump utan en stjärna. Ful var den i alla fall……

Tyckte vi kunde gå mycket längre, men matte muttrade något om ett tåg så vi var snart tillbaka på Fjällstationen.. Då ville matte absolut ha en sista bild med gänget, och vill matte något så blir det så.

Blev så besviken när matte spände på mig min väska, och det visade sig att vi bara skulle gå några hundra meter.  Trodde ju att vi skulle vandra långt.   Men nu var det tydligen slut på vandrande, för snart kom den där tutande stålsaken som kör på räls och som alla kallar tåg.

Oj vad trångt det blev i vårt rum på tåget. Matte sa till alla i gänget att komma in till oss, så plötsligt var vi 10 tvåbeningar och lilla jag. Dvs det var 24 ben på golvet….Den enda platsen jag hittade var under ett av sätena. Höll ju nästan på att fastna…….

Fick gå av o kissa lite i Umeå, och nu ska vi nog snart bädda o sova.