24 AUGUSTI Deavnastugan…… Hej då matte….:
|
| |
|
|
|
| |
Har sovit gott i natt trots att tvåbeningarna absolut skulle elda i går kväll. Men hittade en sval plats under Lisbeths säng. I morse vaknade matte o jag först, och då la jag mig bredvid henne på golvet och så låg vi och hade det mysigt en stund. Matte kliade mig på bröstet och det älskar jag. Men efter en stund började alla röra på sig och då gick matte o jag ut så jag fick springa runt lite kring stugan. Var jättefint ute, och matte skulle givetvis fota.
Tillbaka i raststugan började jag känna mig lite konstig och fick lite ont i magen, men trodde det skulle gå över efter lite vila. Tvåbeningarna började packa ihop sina sovsaker o fixa frukost, men då blev jag riktigt illamående.
Lägger mig här vid mattes saker så mår jag nog bättre snart…..
Hann inte ut, utan spydde precis vid dörren. Sen fick jag ligga utanför dörren, men kände mig inte bättre. Matte kom o frågade om jag ville ha vatten eller frukost, men det ville jag absolut inte. Så här konstig i magen har jag aldrig känt mig förut. Fick ligga kvar ute, och låg och tittade ut över fjällen.
Ser ut över mina älskade fjäll
Konstigt att det inte blev bättre, utan att jag fick mer o mer ont i magen. Nu ville jag knappt röra mig, men när matte ropade att vi skulle ta morgonbilden ställde jag givetvis upp och gick dit. Men orkade inte sitta så länge utan la mig ner.
Sista bilderna tillsammans
Matte, som fortfarande trodde att jag bara ätit något olämpligt, som en sork eller lämmel, (matte du vet väl att jag aldrig skulle äta Plupps kompisar…) började nu bli lite orolig, så hon och Lisbeth tog det mesta av min mat i sina ryggsäckar. –” Vi ser hur han mår när vi gått en liten bit, i värsta fall får vi vända” sa matte. Försökte verkligen ge allt, och lyckades gå i ca 150 m, men när matte stannade för att filma, så orkade jag inte mer utan la mig ner.
Då fick jag se en sån där fin regnbåge komma mot mig, och det var så frestande att gå ut på den. Men mattes nu panikslagna röst som ropade på mig och sa att jag inte fick gå, fick mig att strunta i regnbågen och istället slå upp ögonen och titta på henne. Nu var matte jätteorolig och sa att vi måste gå tillbaka till stugan, och sen försökte hon o Lisbeth bära mig. Men jag är ju en stor kille, och 40 kg Bozz orkade de inte. Linnéa sprang upp till stugan och hämtade en filt, och sen släpade de mig på den upp till stugan.
Sen sprang matte runt med sin kamera som hon pratar i och försökte hitta en stapel på den. Tydligen lyckades hon för hon lyckades skicka ett meddelande till Kristina hemma som lyckades fixa en plåtfågel (helikopter kallar visst tvåbeningarna den för) och pratade med en veterinär. Även matte fick sen kontakt med veterinären som sa att alla tecken tyder på att min mage vridit sig Dumma mage, hur kan den göra det? Snälla matte, hjälp mig och vrid tillbaka den…… Matte, som visste vad det innebär fick nu nästan panik, och sen satt hon och Lisbeth bredvid mig och pratade lugnt med mig medan vi väntade på den där plåtfågeln som skulle komma o hämta oss. Men jag kände mig bara konstigare o konstigare och fick mer o mer ont i magen. Plötsligt fick jag se den där bron framför mig igen som såg ut som en regnbåge. Och där på andra sidan såg jag Atlas som ropade på mig. Trots att matte satt o sa att jag skulle kämpa och stanna hos henne och att hon älskade mig kunde jag inte motstå känslan som sa att jag skulle ge mig ut på bron och möta brorsan……..
|
|
| |
Förlåt matte, men Hej då…. älskar dig också…..
FOTO från internernet |
|
| |
VARFÖR
|
|
| |
FOTO från internet
|
|
| |
|
|
| |
Farväl min älskade Bozz, och tack för alla fina minnen som du gett mig. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan, och jag kommer aldrig att glömma allt som vi fått uppleva tillsammans. Du var inte bara min älskade hund, du var min bästa vän, min vandringskompis, mitt stöd, mitt allt. Sen vi letade efter det Gröna snöret var vi oskiljaktiga. Där jag var, var alltid du. Vi var ju kända som Team Eva o Bozz….
Cirkeln är nu sluten – Du föddes i Umeå i Västerbotten och lämnade oss i Västerbottensfjällen med din älskade fjällvärld framför dina ögon. Den här bilden togs fyra dagar innan ditt alltför korta liv släcktes. Glädjen och äventyrslusten lyser ur dina ögon. Tack för de underbara sex år, nio månader och en o en halv dag vi fick tillsammans.
Du har satt ett stort avtryck hos många. Du charmade alla i din omgivning och omvände flera som i början var rädda för dig (du var ju en stor farlig schäfer)” till att tycka om dig. Och på din hemsida och Facebook hade du många följare och fans, som nu efteråt har visat sitt deltagande. Det var med stor stolthet jag ofta fick höra att du var både vacker, stilig och snäll. När lilla Lisen föddes och du fick träffa henne tog du henne raskt till ditt familjehjärta och vakade över henne, och älskade att leka med henne. När hon blev ledsen kom du o gav henne din Pippi som tröst.
|
|
Saknaden är enorm efter dig älskade Bozz.
|
| |
|
|
|
| |
Nu får matte fortsätta min blogg och avsluta den
|
|
| |
|
|
| |
Plåtfågeln, som Bozz kallade helikoptern, kom kl 1300, men då var det 40 minuter sedan Bozz gått över regnbågsbron. Men är oändligt tacksamma för att de kom så fort de kunde. Var fullbokade hela dagen för att flyga ripjägare ut i fjällvärlden.
Deavna raststuga från ovan
Det här har varit en av mina värsta dagar, och allt känns som en mörk mardröm. Men trots allt kunde det ha varit mörkare.
|
|
| |
|
|
|
| |
TACK:
|
|
| |
Vill rikta ett varmt tack nedan nämnda. Utan er så vet jag inte vad jag skulle gjort:
- Mina bästa vänner Lisbeth och Linnéa. Tack för att ni fanns där när allt hände och allt stöttande både då och dagarna efteråt.
- Actic Air, som prioriterade och kom så fort de kunde.
- Veterinär Ida Askerfelt i Tärnaby som trots att det var söndag ställde upp med telefonsamtal och till slut omhändertagande av Bozz när vi landat.
- Kristina som slet med att ringa djursjukhus och veterinärer i halva Norrland, och leta helikopterbolag.
|
|
| |
|
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
| |
|
|
|
|
