Semester i Blyberg 2021

                             
 

Hurra, nu är vi tillbaka i Blyberg i Dalarna, och här är jättemycket SNÖ!!!!!! Oj vad kul Atlas och jag hade här uppe förra året, så nu saknar jag verkligen brorsan. Kommer ihåg att han berättade att matte o husse brukar åka upp hit varje vinter då matte ska åka i det där långa spåret som någon som hette Gustaf Vasa gjorde för längesedan. Vi ska vara här uppe jättelänge, så jag kanske inte orkar skriva varje dag, men jag skall jobba på att vara flitig med bloggandet.

 
     
 

20 Februari:
Vi har bott på fina vandrarhemmet Tre Björnar i natt. När vi kom hit sent i går kväll såg jag att det var mycket mer snö här än hemma, så det gällde att väcka matte tidigt i morse så jag fick komma ut i den härliga snön. Vad kul det var ute, och vad förvånad jag blev när hela lilla jag försvann ner i snön när jag sprang ut från stigen. Blev en alldeles för kort promenad, men efter frukosten gick matte ut i trädgården med mig för att busa i snön.  Jag älskar snö!!!!

Sen åkte vi upp till ”vår” stuga i Blyberg. Kändes konstigt att vara där utan Atlas, så jag höll på att göra matte tokig genom att hela tiden vara högst 5 cm från hennes fötter. Till slut gav matte upp och konstaterade att jag behövde springa av mig lite, och det tyckte jag var en bra idé. Vi åkte ner till backen efter Hökberg, för att åka skidor i Vasaloppsspåret mot Läde. Men nu blev jag allvarligt orolig över matte. Höll hon på att bli gammal, senil och jätteförvirrad…….Vi hann bara komma fram till spåret när husse ringde och frågade om det inte går bättre att åka skidor om man har några skidor med sig…… Bara att åka hen 2 mil o hämta skidorna…….

Tillbaka vid spåret skulle vi äntligen åka skidor. Fast matte fortsatte vara lat och tyckte att jag skulle dra henne. Hon tog inte ens med sig pinnarna som man ska ha i handen. Vad förvånad jag blev när hon sa framåt och jag fick springa så fort jag orkade. Hemma har hon skrikit SAAAKTA hela tiden, men nu blev det full fart. Men blev jättetrött efter 2 km, så då fick jag sakta in. Tyckte matte kunde hjälpa till lite men hon muttrade något om fel valla under skidorna, så det var bara för mig att fortsätta dra henne.


Titta vad jag hittade under snön! Den pinnen vill jag ha med mig…… vadå får inte…….

Efter att ha dragit runt på matte i åtta kilometer var vi tillbaka vid bilen, och nu virrade hon till allt igen. Det slutade med att jag fick på mig ett täcke, fick hoppa in i bilen och så körde vi hemåt. Försökte tala om för henne att skidorna stod kvar i en snödriva bredvid spåret, men inte lyssnade hon inte. Vi kom nästan ända hem innan hon kom på det. Tillbaka till Hökberg igen, och jag tror inte orden hon sa var så fina….. Virrpanna…… Blev mycket bilåkning i kväll…….


Matte, matte MATTE!!!!!!  Ska du inte ha med skidorna hem???????

När vi kom hem igen satte matte igång och jobba i köket, och hon förde ett himla oväsen med något hon kallar visp. Visp är kul, och det brukar sluta med att jag får diska den.


Matte, kan vi inte vispa grädde varje dag…..

 
     
 

21 Februari:
Jag hade rätt, matte är inte bara förvirrad, hon har blivit gammal. Tydligen är hon ett år äldre idag än i går. Matte o husse festade på tårta i sängen och jag fick inte smaka. Orättvist!!!! Jag visade klart o tydligt vad jag tyckte om den särbehandlingen och visade matte min bästa sida.


Fin utsikt när du glufsar i dig tårtan! Snåljåp! Jag kan visst äta  chokladgrädde…….

Förlät henne lite på morgonpromenaden för då hade jag jättekul. Hon kastade snöbollar som jag sen fick leta upp i den djupa snön.

        
                         Att hitta snö i snön är jättekul!                                                          Grattis matte, nu är du förlåten för tårtan

I eftermiddags skulle vi ut och vandra på Blyberget. Men vägarna var så isiga så matte fegade ur och valde att lämna allt vad vägar o stigar heter. NU blev det kul! Kunde talat om för henne vad som händer när man går rakt ut i snön, men tänkte att det blir roligare när hon upptäcker det själv…….. Men matte kämpade på tappert och pulsade genom snön, som oftast gick upp över låren på henne, utan att klaga det minsta. Hon hade nog lika kul som jag, och ibland stannade hon och kastade snöbollar åt mig. En gång när jag slängde mig efter snöbollen höll jag på att drunkna, jag sjönk ner jättedjupt.

FILM:    Snölek i slowmotion
 

 
 

 
När vi kom hem var vi jättetrötta och blöta och hade vi varit ute i över två timmar, men inte gått längre än 1,5 km. Matte tyckte vi förtjänat lite fika, och det säger jag aldrig nej till. Men vad händer….. Hon och husse smaskar på tårtan och jag får bara ett torrt grisöra. Orättvist igen! Den här gången visade jag mitt ogillande genom att försöka slänga min boll på tårtan.
 
 
I kväll åkte vi ner till Vasaloppsspåret igen, men nu vägrade jag dra matte. Jag hörde nog att hon i morse strukit på klister under skidorna, och jag vet vad klister är. Det är något kladdigt som gör att saker fastnar (eller pälsen blir tovig så matte får ta fram saxen). Och har hon nu klistrat fast brädlapparna på marken tänker jag verkligen inte försöka dra henne…..Men som vanligt övertalade hon mig och vi gav oss iväg mot Läde. I dag hade hon pinnarna med sig så vi hjälptes åt (ja jag har lärt mig min läxa, blir jobbigt om man ger 100% i början).
 
     
 

22 februari:
I dag har matte o jag åkt/sprungit mellan Risberg och Evertsbergssjöarna. Och matte har varit jätterolig. När jag sprang i full fart tyckte hon att vi skulle leka, och slängde sig på marken så snön for åt alla håll. Givetvis hängde jag snabbt på och sprang fra

FILM:    Matte vurpar i snön

Hon var tydligen på lekhumör i dag och tyckte att det här var en rolig lek. För vi hann inte långt förrän hon slängde sig framåt och stod på näsan i snön. Skyllde på att pinnarna försvann djupt ner i snön, men jag är helt övertygad om att hon ville att jag skull springa fram och hoppa på ryggen på henne.

När vi kom fram till sjöarna var matte genomblöt efter all snölek i den blöta snön. I ärlighetens namn var jag också genomblöt så det var riktigt skönt när jag fick på mig mitt täcke innan jag hoppade in i bilen.


Dimmigt o blött, men det bryr jag mig inte om, jag har KUL!

Det där med att bli äldre var nog inte bra för matte. Börjar nästan bli orolig för hur hon mår uppe i huvudet. I eftermiddags tog hon fram en snöskyffel och började skotta snö på gräsmattan.  Hallå – matte. Det SKA vara snö där……   Men hon jobbade i över en timme och gjorde en lång smal väg på gräsmattan. Det har nog slagit över där uppe på henne….

Dagen avslutades med att vi pulsade upp mot masten på Blyberget. Men matte orkade inte gå hela vägen upp, skyllde på sin onda fot. Hann bli mörkt innan vi kom hem, och nu får jag erkänna att jag är lite trött.

I morgon säger matte att vi skall åka och hälsa på en säl.


Hemma vid stugan igen. God natt!

 
     
 

23 Februari:
Fy farao för matte, hon ljög för mig. Vi skulle inte alla träffa någon säl idag, utan vi skulle åka till en plats som heter Sälen. Blev jätteledsen för jag hade gärna lekt med sälen. Nu tittade vi bara på ett stort fält med några skyltar på, och sen åkte vi därifrån. Jättekul……. Men det blev roligare sen, för efter att ha åkt på en liten och krokig väg kom vi fram till ett ställe som husse o matte kallade Smågan, och nu lastades skidorna av. Jag förde så mycket oväsen jag bara kunde så de inte skulle glömma att släppa av mig med. Vilken tur, matte tog fram dragselen och bältet så nu skulle jag få springa i skidspåret igen. Men så är det ju det där med att det skall fotas. Innan vi åkte iväg ville matte ha en bild, och jag tänkte att om jag pussar henne riktigt mycket så blir hon glad och nöjd och vi kan få ge oss av…. Sist jag var här, för två år swean fick jag inte följa med matte, utan hon tog bara Atlas med sig. ”Ha ha, du är en liten valpis, ropade han innan de åkte iväg. Men NU var det min tur att hänga med.

Det var jättekul uppe på myrarna men lite jobbigt att springa för underlaget var så mjukt att jag sjönk ner lite hela tiden. När matte sen fick fart på sina pinnar hade jag nästan svårt att hinna med. Blev riktigt besviken på matte när vi kom till några nedförsbackar. Där for hon bara iväg och trots att jag sprang så fort jag kunde hann jag inte med.- Matte, matte vänta på mig – hallå matte, du kör ifrån mig!!!!! Det var jättevarmt ute och jag blev törstig. Men när jag började äta snö skrek matte NEJ!!!! Taskigt, för  själv drack hon flera liter från sin flaska. Men nu lät jag mig inte krusas. Hon kunde behålla sitt vatten själv.


Här sitter j
ag vid en av de många blå skyltarna med konstiga tecken på.


Skönt med en liten paus i värmen. Nu har jag i alla fall hunnit i kapp henne igen.

Matte fortsatte sin roliga lek från i går med att plötsligt slänga sig på marken. Hon säger att det är för att pinnarna plötsligt sjunker ner i spåret, men jag vet att det är för att leka med lilla mig. Extra roligt höll det på att bli när hon susade nerför en backe och marken under skidorna plötsligt öppnade sig…… Hon stod på ett ben, viftade med armarna och skrek högt. Tyvärr bestämde hon sig för att det inte var lekdax mitt i backen.

Måste erkänna att jag blev riktigt trött, så det var jätteskönt när jag fick syn på husse och bilen efter 14 km. men innan jag fick på mig mitt täcke och fick hoppa in i bilen så skulle matte ha ännu ett foto. Bäst att ställa upp och se glad ut, det går fortast då.

Har alltid tyckt att  det ser löjligt ut när jag möter hundar som har kläder, men jag älskar mitt täcke. Det är så skönt att ha på sig när jag har jobbat mig varm och ”svettig”, men när vi kommer hem åker det av fort.

 
     
 

26 Februari:
I dag har jag haft jättekul och fått busa runt i snön nästan hela dagen. Men matte fortsätter att vara slarvig och virrig, idag har hon tappat bort min gröna boll flera gånger. Vilken tur att jag har en sån supernos så jag kan hitta den varje gång……

Sen fick jag springa o hämta min boll flera gånger eftersom matte Kastade i väg den. Då var hon så taskig så hon kastade den i en uppförsbacke, men det hindrade inte mig från att sätta full fart efter den. Det var jättekul att springa så snön yrde under tassarna. Fast lite jobbigt var det.

Nu förstår jag varför matte skottat gräsmattan och gjort en fin gång mellan vår stuga och den bruna stugan. Thea, Hugo Kristina och Martin har kommit. Hurra, nu har jag fått två nya lekkramrater! Direkt när de kommit följde ungarna med mig och matte ut i skogen. De kastade snöbollar som jag fick hämta. Upptäckte plötsligt att både Thea och Hugo var borta. Då sa matte åt mig att söka, och oj så jag fick leta. Var jättejobbigt i all snön, men som tur var hittade jag dem. Tur matte har lilla mig.

   


MATTE!!!!!!! Du har tappat bort Thea o Hugo………. Men lugn jag letar upp dem.


Nu har jag koll på er så ni inte försvinner igen…….

I kväll har matte lagt mer klister på sina och Kristinas brädlappar för tydligen skall vi ut i skidspåret i morgon för då är det Tjejvasan. Blir nog jobbigt, för vi ska åka tre mil. Men då sa matte något jag inte riktigt förstod – Du får inte följa med…….VADÅ INTE FÅR FÖLJA MED????  Ska jobba på att övertala henne tills i morgon.

 
     
 

27 Februari:
SVIKARE!!!!!!!!!!!! Trodde jag lyckats övertala henne, för Husse lastade in brädlappar, pinnar, Kristina o matte i bilen och sen ropade de på mig. Hurra, tänkte jag, nu ska jag få springa. Men sen lämnade dem mig i bilen. Ropade högt – HALLÅÅÅÅ, NI HAR GLÖMT NÅGOT, NÄMLIGEN MIG!!!!!!!


Där står de i Oxbergskontrollen, men mig lämnade de i bilen……..taskigt!!!!

Men det hjälpte inte ett dugg. Fick tillbringa dagen i bilen och några gånger när husse parkerade bilen nära spåret såg jag matte o Kristina fara fram i spåret. Hoppas verkligen att matte inte skämmer ut sig och bromsar i backarna. Ropade till dem när de passerade att ingen kommer ihåg en fegis….

 
     
 

1 mars:
Ännu en sån där tråkig dag där matte har åkt brädlappar utan mig. V i gick upp mitt i natten för att äta frukost. Det var i och för sig inte fel. Kan äta frukost precis närsomhelst. Det var kolsvart ute när vi körde från stugan, och nu skulle vi tydligen upp till den där sälen igen…


Klockan är bara lite över 0500 och matte ska i väg och åka på sina brädlappar. Konstiga tvåbeningar.

Precis som i förrgår lämnade de mig i bilen , men nu orkade jag inte ens protestera. Åk du, bara åk och tänk inte på lilla mig…… och glöm nu inte det där med att ingen kommer ihåg en fegis…..


Nåja, nio mil låter väldigt långt så kanske trots allt skönast att stanna i bilen. Lycka till matte!

Det blev en lång dag i bilen, kändes som en hel vecka. Ibland lyckades husse parkera bilen nära vasaloppsspåret och då kunde jag se matte. Hoppades att han skulle släppa ut mig så jag kunde hjälpa matte, men det gjorde han inte. Såg i alla fall att hon inte bromsade i backarna (i alla fall inte i de flesta backarna).


Här kommer hon och i den svarta bilen där borta ligger jag……

När matte åkt drygt halvvägs dök Kristina med familj upp. Matte stannade och pratade lite, och när hon åkte vidare fick jag åka med Kristina o Martin hem. Och nu blev det kul. Hela familjen följde med ut på en eftermiddagstur vid Blyberg. Men det är bara att konstatera att Kristina och Martin har lika dålig koll på sina barn som matte har när hon passar dem. Thea och Hugo kom bort hela tiden, men som tur var kunde jag hitta dem. Det var jättejobbigt för snön var djup och lös, men inget hindrar en sökarhund som jag.

 
 
När jag hittat Thea och Hugo en massa gånger beslöt dem sig för att inte försvinna mer, utan sen blev det snöbus. Vad kul det var när fyra personer kastade snöbollar som jag fick leta upp. Förstår bara inte vad som händer, för det är en rund fin boll när de kastar, men den bara försvinner när den landar på marken. Och hur jag än letar känner hittar jag bara snömos på marken. Men det är lika kul ändå. Vi var ute jättelänge och jag blev riktigt trött. Skönt att lägga sig framför brasan och sova en stund när vi kom hem.
 
 
Efter en hel evighet kom matte bo husse hem, och matte var jätteglad för hon hade åkt fortare än hon någonsin gjoprt från den där Sälen till Mora. Det måste vara min förtjänst, så mycket som jag tränat henne på brädlappar den senaste månaden…….. Grattis matte!
 
     
 

2 Mars:
Äntligen har matte ägnat sig åt mig nästan hela dagen. Trodde nästan hon glömt bort lilla mig. Blev i och för sig lite sur på henne när vi åkte upp till Evertsbergssjöarna. Inte sjutton fick jag följa med ut och springa i spåret inte. –Du stör skidåkarna som åker något lopp, sa matte, men det gör jag ju inte. Inte mitt fel att matte absolut vill ha en lina på mig och att vi då kan komma på varsin sida om någon annan i spåret.


Tydligen var det bara Thea o Hugo som skulle träna lite, och då följde matte och Kristina med
.

Efter åkandet på brädlapparna åkte vi iväg för att fika och grilla korv. Där kände jag igen mig, här hade Atlas och jag jättekul förra året. Matte o Husse hade varit jättesnälla och tagit med en hel säck med pinnar till mig. Förstår bara inte varför de skrek nej varje gång jag tog en pinne. Vadå ved att elda med….

 
 

Snart började det lukta vansinnigt gott, och när jag lämnade mina lekpinnar upptäckte jag att det var matdax, grillad korv – mums…. Men inte fick jag någon korv inte. Trots att jag tittade på matte med mina mest bedjande ögon så fick jag inget. Du mår inte bra av stark Chorizo sa hon, men det vet jag att jag gör…..Är i alla fall beredd att chansa. Men Thea svek mig inte, oj vad gott det var med lite korv.
 
 


När vi kom hem blev det mer lek i snön. Men det börjar som sagt bli jobbigt att gå ut med den här familjen, det är alltid någon som försvinner. Idag blev det riktig kris, för då var plötsligt matte borta…. Blev jätteglad när jag hittade henne så hon fick pussar över hela ansiktet. Men då hade både Martin o Thea försvunnit…..


Matte, matte jag hittade Thea. Hon låg under en gran, men det fixade jag lätt
.


Titta, jag hittade en pinne också, får jag ta med den hem?

I kväll fick jag äntligen rasta matte i skidspåret igen. Hon klagade på att hon hade träningsvärk, men det brydde inte jag mig om.  Efter att ha dragit henne en bit tyckte jag att hon gott kunde jobba lite själv, och då suckade hon. Men det blev 9 härliga kilometrar och det var så kul att få vara ute o springa med matte igen.


Vad härligt, vi var helt ensamma ute i spåret, men matte var lite lat…..

 
     
 

3 Mars:
Så var det då dags igen….. nytt skidlopp och lilla jag placerad i bilen…

Men dagen började med en rolig morgonrunda. Snön var jättehård så matte o jag valde att gå rakt över kalhygget, och inte ens hon sjönk ner i snön. Det var så roligt att springa runt så jag for fram som en tok, sa matte. Mitt i allt springande såg jag den – mattes handske som låg mitt på snön. Tur hon har mig som hittar allt, men jag tyckte hon kunde få jaga mig lite innan hon fick tillbaka den.


Matte!!! Titta vad jag hittade…… Du kan inte ta mig!!!!!

Sen ville hon fota en bäck vi hittade och då ville jag smaka på vattnet. Men oj vad kallt det va, och dessutom var det halt, och vinterbada vill jag inte, så jag backade fort tillbaka till fast snö.

Så var det då det där med att åka lopp på brädlappar. I dag var det Hugos tur att åka 9 km mellan Eldris och målet i Mora. Matte förklarade för mig att han är för liten för att få åka på lördag, så därför ska hon åka med honom idag. Och då förlät jag henne för att jag inte fick följa med. Heja Hugo!! Vov, Vov!!!!

   


Vov vov, BRA gjort kompis. Snart kan vi åka brädlappar tillsammans.

I kväll ville matte och Kristina testa lite mörkeråkning (precis som om vi inte gjort annat den senaste månaden…) och så ville de testa sina pannlampor. Och då började cirkus matte igen. Om man skall testa pannlampa är det bra om pannlampan är med, eller hur matte….. Det var riktigt mysigt i spåret nu när vi var fler, men det var väldigt frestande att jaga skidspetsarna i spåret bredvid mig. Det blev nästan sju kilometer och jag fick springa så fort jag bara kunde i backen ner mot Läde.

 
     
 

4 Mars:
I dag blir det en slappdag, sa matte i morse. Men hon och jag har inte samma uppfattning om slappdag. Det har varit en superjobbig dag.  Men det började kul när vi gick ut på vår morgonrunda. Även i dag gick det att gå ovanpå snön (förstår inte hur det går till), och även om det är kul att springa runt o hoppa i djup snö, så är det spännande att få springa för fullt ovanpå den.

Tillbaka vid stugan tyckte matte att vi skulle träna, och det är kul. Vi körde både rutan, runda konen, fjärrdirigering och fritt följ, så jag blev riktigt trött. Men älskar både rutan och konen. Vi avslutade med platsliggning, och det var inga problem för då var jag jättetrött i huvudet.


Sa du ”Hopp o Lek” ? Nähä, då hörde jag fel. Men ligger gärna kvar en stund till……

När jag trodde vi skulle gå in sa matte att jag skulle leta. Undrar vad hon gått och tappat bort nu? Jag ställde in min nos på att leta handskar, men blev jätteförvånad när jag plötsligt kände lukten av min gula boll. VAD gör den här ute i snön? När jag glatt kom fram med den till matte sa hon att jag skulle fortsätta leta.  Det måste ha varit ett spöke som varit inne i vår stuga och tagit mina leksaker, för nu hittade jag två bollar till. Och det är inte jag som glömt dem där ute den här gången. Konstigt…..

Snälla matte, vi kan väl leka lite med bollarna nu när jag hittat dem, tyckte jag. Och det verkade som om hon höll med. men först tog hon fram något blått som jag var tvungen att ha på tassarna. MATTE, hundar har inte skor på sig!!!!!!! Va, skall jag ha dem på mig i fjällen….. ? Varför då?


Nåja, de är i alla fall inte rosa… Matte tyckte jag var duktig som accepterade dem med en gång utan att protestera. Men jag tänkte desto mer. Det här skadar allvarligt min image som en cool kille…..

I eftermiddags har jag varit ute o lekt med Thea. Det är så roligt när hon försvinner och jag får leta. Men i Dag blev det svårt. Trodde jag hittat henne nästan direkt, men när jag nosade på jackan på marken fanns det ingen Thea i den. Hallå, matte, vad skall jag göra nu? Men innan hon sa något satte jag full fart och lät nosen försöka hitta den lilla busungen. Och jag lyckades, men hon hade gömt sig jättebra mellan en sten och en gran, men inte tillräckligt för en Bozznos.


Va är ni redan trötta. Vi har ju bara lekt i nästan två timmar!

I kväll tyckte jag att matte slappat tillräckligt, så nu var det hög tid att rasta henne i skidspåret igen. Hon suckade djupt men klädde snällt på sig och lastade mig, brädlappar med pinnar OCH pannlampa iu bilen och körde bort till Hökberg. Hon muttrade i spåret om att hon frös, och kunde suttit hemma och haft det skönt framför brasan, och att hon hade gjort det om inte jag funnits. Så ännu en gång, vilken tur att matte har lilla mig så hon inte blir en soffpotatis…..

 
     
 

5 Mars.
Har inte hänt särskilt mycket i dag. Men det började spännande, jag drog på älgjakt på vår morgonrunda. Jodå, jag hörde att matte skrek på mig men det luktade så spännande, så jag kunde inte motstå spåret. Hittade dock ingen älg, så jag beslöt mig för att återvända till mistluren.

Det blev mycket fotande i dag, matte hittade isbildningar i bäcken , och då åkte handskarna av. En sån inbjudan kan jag inte säga nej till, så sen blev det handskjakt.

FILM:    Bus med mattes handskar


Har jag gjort dina bruna handskar blöta? Inga problem för mig,det går lika bra med reservhandskarna. Fortsätt du att fota….

Tyvärr slutade matte bry sig om att jag snodde hennes handskar och då var det inte roligt längre. Det var mycket roligare att försöka komma med på alla bilderna hon tog vid bäcken. Det slutade med att vi tränande platsliggning igen. Taskigt matte, men godiset var gott!

FILM:   Vårbäck

Hittade en liten pinne på hemvägen och den ville jag absolut ha med mig hem. Matte bara skakade på huvudet, men jag stod på mig. Visst den var tung, men jag är ju jättestark (och envis). Gick med på att den inte behövde följa med in, så nu ligger den utanför dörren och väntar på mig.

Matte har ägnat större delen av eftermiddagen åt att sätta nytt klister under sina och Kristinas brädlappar. Och klister vill jag inte ha i pälsen så då gällde det att hålla sig borta. Tydligen skall vi ut och åka skidor jättelångt i natt. Matte har inte förstått att man skall sova på natten och inte åka på brädlappar. Tydligen skall vi genomföra en Nattvasa, och det skall bli jättespännande. Hoppas matte orkar åka något själv så jag inte behöver dra henne i 4,5 mil i natt.

NEJ, NEJ ,NEJ!!!!!!!! Lämna mig inte i bilen, jag har ju laddat för det här. MATTE! TA MED MIG!
Trots mina livliga protester tog de bara sina brädlappar och sen stängde husse bilen, och jag fick stanna kvar! Tycker matte är dötaskig, och dessutom kan det vara farligt att vara ute o ranta när det är mörkt. Jag kan vakta och försvara dem…………


Där står dom i Evertsbergskontrollen och ska snart starta. Och jag ligger i bilen o är sur…

Det såg så spännande ut när starten gick och det var massor av lampor som började röra sig.

FILM:    Starten

Husse o jag har följt loppet hela tiden från bilen, och han har lyckats parkera nära spåret flera gånger. Han tyckte det var svårt att se när det var matte o Kristina som kom eftersom det var många pannlampor i mörkret. Min nos talade om för mig när det var dom som kom, men jag var fortfarande sur så jag sa inget till honom.

FILM:    Där är dom

 
     
 

6 Mars:
Det här dygnet börjar precis som gårdagen slutade. Matte o Kristina i skidspåret och husse o jag i bilen. När husse parkerade bilen nära den där bågen som tydligen är ett mål visste jag att de snart skulle komma. Och det gjorde dem, glada men trötta kom de till bilen för att byta om, men
sen försvann de igen. Vadå hämta medaljer…. Jag kan följa med!!


Nu har ni ju fått era metallsaker, så kan vi åka hem o sova nu?

Var riktigt skönt, när vi var hemma vid 0200, att få lägga sig i mattes säng och sova en stund. Blev lite trångt när hon tyckte att hon också skulle ligga där. Hon tyckte nog också att det var trångt, för efter bara några timmar for hon upp ur sängen igen och började klä på sig skidkläder igen. Men jag låg lugnt kvar i sängen, för så tokig att hon skulle ut med brädlapparna igen kan inte ens matte vara. Men när hon började äta frukost utan att säga till mig, beslöt jag mig för att gå upp till henne. En liten ostbit på morgonen är ju aldrig fel.

Plötsligt knackade det på dörren och Martin och Thea kom för att hämta matte och hennes brädlappar. Hallå, klockan är ju inte ens halv åtta! Ska du överge mig nu igen! Åka Blåbärsloppet med Thea, då vill jag följa med. Nio kilometer är ingen match för mig…. Men matte sa hej och stängde dörren. Försökte tala om för husse att vi måste åka efter dem, men han ville ha sitt kaffe först sa han. Till slut kom Kristina och Hugo över till oss, och då tyckte tydligen husse att det var dags att leta upp matte. Vi åkte in till Mora, och det var bara för mig att inse att min plats återigen var i bilen….


Bry er inte om lilla mig, jag vet min plats….. men ge matte o Thea en stor kram när de kommer i mål.


HEJA THEA!, Du slog matte med flera meter, och du behövde verkligen inte min draghjälp. Att åka 9km på 1.09 är JÄTTEBRA.
Men matte hade nog behövt den, för hon ser trött ut…

I eftermiddags har det varit kul. Det hade börjat blåsa jättemycket och det for runt en massa löv o annat som jag ville jaga. Ännu bättre blev det när vi gick och hämtade Thea o Hugo, för nu blev det en massa bus o lek i snön.

 
 

Hittade!!!!
Vi gick in i skogen och nu var det lite spännande för ibland höll inte snön att gå på. Matte muttrade över detta, men vi andra tyckte bara att det var kul. Thea ville visa Hugo sitt braiga gömställe så de sprang iväg o gömde sig. Men idag kunde dom inte lura mig, så jag hittade dem snabbt.
 
 

Det växte konstiga saker på stenen som de bröt loss och kastade åt mig. När jag tog dem i minnen var det hårt o jättekallt. Matte sa att det var istappar, dvs vatten som frusit. Men matte, vatten är väl inte så långt…….

Sen stannade vi vid den stora stenen och lekte jättelänge. Matte bad mig hjälpa henne att passa ungarna så de inte gick för nära kanten, vilket de absolut ville göra. Efter att ha haft lite snöbollskrig (älskar snöbollskrig, men oj vad jobbigt det va), upptäckte vi att Thea tappat sin mössa. Men den hittade jag lätt, nåja, ska väl erkänna att jag fick leta länge, men sen kände jag lukten av den.

 


JAG får vara här uppe nära kanten, men inte ni. Jag håller koll på er!

 
     
 

7 Mars:
Nu har matte blivit en riktig soffpotatis. Vi gick bara en kort runda i morse och sen satte hon sig i soffan och tittade på tvåbeningar som åker brädlappar. Hon ville tydligen titta på när andra åkte i spåret som vi har varit i i två veckor – vasaloppsspåret. Och där satt hon länge…….

Till slut kom vi äntligen i väg ut, och då blev det en rolig vandring upp på Blyberget. Det var såphalt i skoterspåret som vi började att gå i så matte var inte så glad. Det slutade med att vi lämnade spåret på stigen och gick rakt ut på kalhygget. Där fanns det jättemånga pinnat i alla storlekar så jag hade jättekul


Jag i en skog av pinnar med dagens mål, stenbrottet med utsiktsplatsen på Blyberget i bakgrunden


Titta vilken fin liten pinne jag hittat. Den ska jag ta med mig.

Till slut kom vi ut på den sista stigen upp till toppen, och nu kände jag i gen mig. Här gick Atlas o jag i somras och i höstas. Matte stannade och fotade utsikten hela tiden, så hon såg inte när jag smet ut vid stenbrottet. Förra gången sa Atlas till mig på skarpen att inte gå ut dit för då kunde jag ramla ner, men nu passade jag på. Men jag hann inte långt innan matte ropade på mig att komma tillbaka. Synd, för det ser så spännande ut där ute vid branten.


Undrar vad det står på skylten? Men jag passar på att smita ut dit
.


Här var det spännande!

Oj vad det blåste när vi kom upp på toppen. Fast den sista biten upp var isig och det var svårt att gå tom för mig som har fyra ben. Men matte kämpade på bra, och till slut kom vi upp. När vi kom fram till slogboden låg där massor av pinnar fint staplade. Oj vad glad jag blev, men när matte upptäckte att jag tagit en pinne sa hon till mig att så fick jag inte göra. Glädjedödare….

Bäst att göra matte glad och ställa upp som fotomodell. Upptäckte att det var en jättefin utsikt ner över huset där vi bor och vidare ut över Dalälven. Då passade hon på att fota mig, vilket jag inte var beredd på.

På vägen ner gjorde jag matte uppmärksam på ett berg som såg spännande ut.

 

–”Titta så mycket långt hårt vatten som det finns här, sa jag. Synd att Thea o Hugo inte är med.

 

 

Nu tyckte matte att vi varit ute tillräckligt länge, vilket jag inte höll med om. Men när hon sa orden hem o fika, ändrade jag mig. Klart vi skall gå hem!

 
     
     
     
 

Jag blir jätteglad för komentarer i MIN gästbok

 
                                                           Öppnas i ny flik (fönster)                                                         

 
     
 
Eller varför inte skicka mig ett mail
Sänd mig ett mail
Jag har egen mailadress 
 
     
       
       
 

Till min STARTSIDAN