GRÖVELSJÖN augusti 2019 

12 augusti :
Den här miljöträningen gillar jag! Vi har åkt till något som matte och husse kallar för FJÄLLEN!
Vi har en härlig familjevecka i Grövelsjön och då bestämde jag mig för att berätta lite om hur vi har det. Men matte är lite trög och har inte orkat hjälpa mig att publicera allt, så därför blir det bara lite axplock från vår Grövelsjövecka. Vi bodde i Sjöstugan som ligger precis nere vid Grövelsjön, och därifrån gjorde vi dagsturer

Första vandringsdagen vandrade vi upp på Blåkläppen. Det var jättekul att springa runt på fjällhedarna, men jag tycker matte kunde ha skippat den där linan. Tänk vad kul vi kunde ha haft om vi fått springa fritt, det är faktiskt orättvist att Thea och Hugo fick springa fritt o inte vi…..Men jag glömde snart bort att sura, för det visade sig att matte hade en massa godsaker i ryggsäcken. Älskar ordet fika!

Här är Atlas och jag uppe på Blåkläppen.

Sa du ordet FIKA??!!!!!!

13 augusti.
I dag har det varit spännande. Det blev samma morgonpromenad som igår. Atlas, som nu är här i Grövelsjön för nionde sommaren i rad, berättade att matte alltid går upp mot Gränsfjället på morgonen. Bara att vänja dig vid rundan, men den är jättekul.

Efter frukosten gav vi oss iväg upp mot Jakobshöjden. Matte tvekade lite på om jag skulle få följa med, men då la jag huvudet på sned och tittade henne i ögonen, och så var den vandringen fixad . Vi startade med att gå uppför i fjällskog, men det blev snart stenigare och även blåsiga. Mattes barnbarn blev snart hungriga och då stannade vi och fikade. I dag hade matte tagit med mer fika åt oss, men hon är fortfarande lite snål. Dessutom åt tvåbeningarna köttbullar.......

Efter fikan tog vi sikte på toppen och nu var det jobbigare att gå. Massa stenar och stenblock men jag tyckte det var kul att hoppa o balansera.. När vi var uppe på toppen sa matte att jag var hennes sjätte hund som nu varit där uppe. Men nu visade sig matte från sin jobbiga sida. Hon envisades med att hålla på med den där svarta störa saken som hon kallar kamera. Atlas suckade och sa till mig att göra som hon säger, då slipper vi det här sittandet framför kameran fortare. Så då var det ju bara att ställa upp, och det var lika illa för Thea o Hugo….Extra bökigt blev det när vi skulle tränga ihop oss på en stor stenhög som matte kallade toppröse.

När vi gick ner hade Atlas o jag jättebråttom. Vi måste ju passa på Thea o Hugo som nästan sprang ner. Matte muttrade längre bak i linorna och försökte få oss att bromsa. Men här skulle det inte stannas......Vi är tillsammans tyngre än matte så vi vann. Hon fick dra i nödutlösningen och då lossnade linorna. Vi hann snabbt i kapp barnen .

14 augusti
"Jag sov jättebra i tältet i natt, och var inte det minsta orolig (tror att matte var mer orolig inför natten ), inte ens när det började smattra på tältduken.

När vi vaknat gick vi ner till Sjöstugan och åt frukost innan vi gav oss ut på dagens vandring - upp på Sjöhöjden. Vandringen började jättekul, i alla fall för mig. Vi mötte en annan stor hund och då gick matte av stigen med mig och Atlas. men jag bara MÅSTE skälla lite på den andra hunden och försöka ta mig dit. Matte blev arg på mig och försökte muta mig med en tub baconost...... Hur det slutade? Matte hade ost på båda byxbenen och jag hade ost på ryggen. Hon var irriterad men jag vann nog

Sen fortsatte vi på en bred stig som heter Linnéstigen, och kom efter en stund upp till en gul skylt. -" Nu ska husse fota matte och oss vid skylten, för det är likadant varje år" sa Atlas. Och mycket riktigt. Bäst att visa sin bästa sida mot husse så vi snabbt kunde ansluta till de andra som satt sig vid bäcken för att fika.

I dag hade vi tur, varken Thea eller Hugo orkade äta upp sina köttbullar och makaroner, så vi fick slicka i oss deras rester, plus lite hundgodis
När vi satt/låg vid bäcken blev det alldeles svart på himlen och vi såg hur regnskurarna närmade sig. Måste vi redan vända och gå hem? Nej, risken för lite regn stoppade inte familjen utan vi fortsatte på den breda stigen uppåt tills vi så småningom lämnade den och gick rakt upp mot Sjöhögda (den norska delen av fjället). Det var lite jobbigt, men vi tog många pauser. När vi kom över det sista krönet möttes vi av flera av de där roliga hundarna med något konstigt på huvudet . Vov, vov sa jag och tog full fart mot dem. Men då blev matte så där arg igen och tackade högre makter för att hon hade ordentligt midjebälte med starka linor och stadiga karbinhakar. Tycker att Atlas kunde hjälpt mig, men han satt lydigt kvar vid matte och bara tittade. Svikare!

Kolla där!

Konstig hund. Men han vill säkert leka…..

Efter att ha gått på toppen en stund kom vi fram till en jättestor sten med en massa små stenar ovanpå. Matte sa att vi var vid toppröset, och barnen slängde upp nya stenar. Atlas och jag försökte ta oss upp på stenen för att hämta deras stenar (för det här var väl en ny variant av apport?), men vi fick ge upp. det var för högt upp.

Nästa stopp blev vid en ännu större stenhög, och den här var gul. Nu är vi tillbaka i Sverige! ropade de andra, och då bad jag Atlas kolla vad som stod på toppstenen. Det stämde, det här var riksröse nr 141A.

Toppröset. Synd det var så högt upp, för där låg massor av roliga stenar.

15 augusti
Jag blev så glad i morse när matte sa att vi skulle ha en vilodag och åka och bada på Idre Fjäll. Så besvikelsen blev stor när det gick upp för mig att hon menade att familjens tvåbeningar skulle bada, Atlas och jag fick stanna i bilen. Fy farao vad orättvist!

Men det blev ändå en bra dag, för när vi kom tillbaka till Sjöstugan tog matte med sig Atlas och mig och gick ut på en fjällpromenad på 6 km upp mot renstängslet. och OJ vad kul vi hade. Det var så blött och lerigt och det var SÅ kul att springa runt så vattnet och leran sprutade om tassarna. Men jag skulle nog låtiti bli den sista gyttjepölen.... kände mig lite olustig och smutsig efteråt  Men då lovade matte att vi också skulle få bada idag - i Grövelsjön.

Plötsligt böjde sig matte ner och började plocka något gult på marken. Hon sa att det var hjortron, och att det smakade underbart gott. Sen sa hon att jag skulle lära mig hur de luktade så jag kunde bli en hjortronspårhund när jag blir stor. Men det vill jag INTE! Fy farao vad äckligt de smakade. Hon får leta efter sina hjortron själv i framtiden!

18 Augusti

När jag väckte matte kl 0700 i morse och hon tittade ut sa hon att vi måste skynda oss ut på morgonrundan innan det börjar regna. Atlas och jag protesterade inte, utan vi stoppade glatt in huvudena i halsbanden. Hon hade nog rätt, för det var verkligen låga moln över Salsfjället. Det blev den vanliga rundan och den vanliga morgonbilden på samma ställe. Atlas sa att matte vill ha samma startbild på dagarna för att sen kunna göra ett bildspel.

Trots att det regnade så åkte familjen ner till vattenfallet i Storsätern. Tyckte det lät spännande, men blev jättebesviken över att Atlas o jag åter fick stanna i bilen. Matte är feg, hon tyckte att stenarna var för hala vid fallet för att chansa och ta med oss.
Men vi förlät henne när vi fick en sen eftermiddagspromenad upp mot renstängslet. I dag var matte beväpnad med en burk hon skulle lägga hjortronen i. Men hon fick leta själv, klart under min värdighet att leta upp bären åt henne .Och hon var riktigt duktig......
Det blev en läskigt spännande tur, som inleddes med att vi skulle gå över en smal spång/bro. Här gällde det att ha koll på alla fyra tassarna! Men jag tränade balans sista gången på Halmstad brukshundsklubb. Tack för hjälpen Anki!

Vi var alldeles ensamma på fjället, vilket förmodligen berodde på att det ösregnade. Det var härligt blött o lerigt på marken, men i dag aktade jag mig för de bruna vattenpölarna. SÅ roligt var det inte med lerinpackning.

När vi vände hemåt var det riktigt läskigt, och jag såg spöken överallt. Varje sten såg otäck ut i dimman, och till slut blev matte lite trött på mitt irrande åt alla håll i linan och skällande på allt. Brorsan börjar nog att bli gammal, han insåg inte faran- spökena kunde ju komma och ta oss.... Sen blev jag verkligen besviken på henne. Plötsligt kom det en doft av något spännande, annorlunda, något vilt pälsluktande. När hon såg att vi spetsade nosarna och sniffade i luften beslöt hon sig för att sätta på mig en nosgrimma.... Fy farao vad taskigt! För bara efter en liten bit stod vi ca fem meter från två stora renar med jättehorn som hade lagt sig bakom en sten. Jag slängde mig fram mot dem för att få leka lite, men det blev ju tvärstopp. Och sen drog hon oss under livliga protester, med sig snett bakåt och gick i en stor båge runt dem. Jag var jättearg på både matte och grimman . Tänk vad kul vi kunde ha haft tillsammans.......

Tvi tvale! Fattar inte varför matte var så glad över de här bären.
Smakar ju vidrigt – Ge Atlas och mig varsitt gott ben istället!

I morgon skall vi åka hem till Haverdal, och då blir det inga fler härliga fjällturer. Jättetråkigt! Men Atlas lugnade mig och sa att husse o matte kommer säkert att åka hit snart igen.

Tillbaka till Äventyrens STARTSIDA