HÖST i Grövelsjön 22 Sept - 09 Okt 2022: 

22 September:
I dag har vi haft vilodag, igen. Fast det verkar som om de där härliga vilodagarna vi hade när vi letade efter det gröna snöret, är ett minne blott. Då var vilodagar detsamma som matdagar. Mycket mat till frukost o middag och ett extra mål mitt på dagen. Nu fick jag bara min normala frukost, snåljåpar….

Matte o jag gick ut på den vanliga morgonrundan vi brukar göra när vi bor här på Sjöstugan. Det blev upp på Gränsfjället och mitt bord. Var ganska kallt även den här morgonen, och fjälltrollen eldade i sina skorstenar så det låg vit rök över fjället.  Blev så glad när jag såg mitt bord så jag skyndade mig att hoppa upp på det.

Det här var ungefär allt vi gjorde i dag. Matte sa att vi behöver vila och ta hand om utrustningen. OK, jag vilar och du fixar med utrustningen tyckte jag. Blev en kort tur ut på fjället i eftermiddag där jag återigen bara fick sitta o titta på alla renarna…….

23 September:
I dag var det blött på marken och i luften när vi gick ut i morse. Matte skulle ändå absolut upp till vår morgonplats trots att det inte var någon utsikt. Men ok det är kul där uppe vid bordet och sen virra runt lite på fjällheden innan vi går hem o äter frukost.

I eftermiddags sa matte att hon drabbats av abstinens. Vet inte vad det betyder men det är nog något bra. För det innebar att hon tog på sig kängorna och så gick vi ut på fjället. Så skönt att vara tillbaka där, och bäst av allt utan att behöva bära på en massa saker. Vi började med att gå ner till slogboden på myren. Där var det massor av vattenpölar att hoppa i. Tydligen är hon inte lika rädd längre för att mina fuktexem skall komma tillbaka.

Nääää, ser fortfarande inte sjön….

När vi kom upp till renstaketet valde matte att svänga vänster och så gick vi helt fritt utan någon stig på fjället. Är så kul o skönt när vi gör det. Hamnade snart vid den stora stenen som jag fikat massor av gånger vid. Senast nu i vårvintras när matte, Lisbeth o jag var där. Men idag hade inte matte med någon ryggsäck med fika. Dåligt, skärp Dig matte!

Sen fortsatte vi att irra runt uppe på fjället nästan ända bort till Silverfallet. Fast matte låg ofta på marken o fotade, så hon var ganska blöt när vi kom hem. Då hade husse fokat klart. Matte fick varm glögg och jag lite godis.

VAD gör du där nere matte????

26 September:
En ny blöt dag. Vi gick inte ens upp till mitt bord i morse utan matte nöjde sig med att ta morgonbilden precis vid trappan upp.

Efter en lat förmiddag hemma åkte vi iväg till vattenfallet i Storsätern. Men tro inte att jag fick följa med ut. Fick vackert sitta i bilen medan de tittade på och fotade vattenfallet. Suck!

Sen fick jag stanna hemma när tvåbeningarna gick upp till Fjällstationen. Tur matte tog med mig ut på en lite längre runda nu i kväll.

27 September:

Låga moln och blött idag med

Salto och Laika

Nu har mina kompisar Salto och Laika kommit upp hit, så idag har vi vandrat till Valdalsbygget tillsammans. Stigen dit är stenig och rötterna var hala så det tog lite tid. Matte började återigen tjata om att gå sakta……Kände igen mig direkt vi kom dit, här har jag ju varit jättemånga gånger. Var jättekul när vi stod utanför det gamla huset, då en tjej som satt  vid ingången frågade om det var jag som gått från Treriksröset. Så kul att möta sina läsare i verkligheten!

Valdalsbygget

Och det dröjde inte länge innan de där tjuvaktiga fåglarna kom. Den här gången hade matte tagit med ost, ost som jag kunde fått. Fåglarna smaskade glatt i sig osten och jag fick bara titta på. Orättvist! Fick inte ens jaga iväg fåglarna. Salto och jag kunde skrämt dem rejält…..

Tjuv! Det är min ost!

Det började regna lite mer så vi gick in i raststugan. De som var där gick iväg så vi fick rummet helt för oss själva. Thomas fixade ved och matte tände en brasa. Jättemysigt! Tvåbeningarna fikade och vi fick en massa gott godis. Var så skönt att ligga på bänkarna och ta en liten tupplur. När vi gick ut igen hade det slutat regna. Stod en skolklass utanför värmestugan och några av dem sa ”Titta en varg”. Var då, undrade jag, men de pekade på mig…… Jag är väl ingen varg, bara kusin till dem. Vet precis hur vargar ser ut efter vårt möte i somras.

När vi kom hem blev det fika inne hos oss. Lisbeth var jättesnäll och hade med en stor påse torkad hästlunga till mig som ett grattis för att jag hittade det gröna snöret. TACK!

I kväll gick matte o jag en runda uppe på Gränsfjället. Hittade flera stora stenar att hoppa upp på. Matte gick o fotade träd i olika färger. Upptäckte plötsligt att det rörde på sig bland blåbärsriset. Stack ner nosen och hittade en liten lämmel. Men matte sa åt mig att låta den vara, så han fick springa i väg. Hittade snart flera kompisar till honom, så det blev en rolig tur.

28 September:

Morgonens bild

I dag var det lite bättre sikt när vi var uppe vid mitt bord i morse. Blev en lite längre morgonrunda uppe på fjället, och på hemvägen gick vi förbi det gamla båthuset och slogboden ute på udden.

Dagens vandring blev Linnéstigen upp till renstaketet. Givetvis med en paus vid Maj-Greths bänk (mattes mammas bänk). Och ännu mer givetvis med många fotopauser. Jag passade på att hoppa upp på Atlas o min sten igen. Saknar dig brorsan, här har vi ju stått så många gånger tillsammans.

Salto, Lisbeth och husse på Maj-Greths bänk

Färgglatt längs med Linnéstigen

Efter renstaketet satte vi oss nere vid Digerbäcken. Här kom inte vinden åt oss så det var riktigt skönt. Och fikat var gott fast som vanligt alldeles för lite. Tvåbeningarna fick syn på en massa tuggbenskompisar, och då lät inte matte mig komma upp från sänkan o titta. Tycker det var taskigt!

Innan middagen ville matte gå ut o leka med sin kamera med det långa röret. Klart jag ställde upp som modell. När matte tröttnade på att fota mig så blev det lite andra motiv.

Se upp! Nu kommer jag!

Se vad jag hittade

Långfjället

Sjöstugan

När vi gick över bron över Grövlan såg vi en liten svartvit fågel mitt i vattnet. Jag sa vov men matte sa åt mig att vara tyst. Var tydligen en strömstare som matte ville fota. Men kunde inte hålla mig så det blev bara några bilder innan den försvann.

29 September:

Äntligen! En morgonbild med Salsfjället i bakgrunden.

Blev en lång och härlig morgonrunda uppe på Gränsfallet. Matte var jätteglad för i dag såg vi Salsfjället.  Gissar att vi kommer att vandra på lite högre höjd i dag.

Trappan upp till mitt bord

Vy över slogboden och Salsfjället

Jag fick rätt! Det blev Blåkläppen i dag.  Tycker att trappan upp och början på stigen är lite tråkig, men sen blir det bättre. Blev många stopp då mattes kompisar ville fota. Och matte var inte sämre. Men vi fyrbeningar tyckte det var bra, för det fanns jättemånga goda dofter här vid stigen.

Lisbeth, Thomas, Salto och Laika på väg upp på Blåkläppen

Vy mot Linnéstigen

Jakobshöjden

Tyckte först att matte var lite snål med godiset så jag satt o blängde på henne när hon åt och sneglade lite mot salto o Laika för att kolla vad de fick. Men när matte tog fram en hästlunga så var jag nöjs. Såhär ska en fika på fjället vara!

Måste kolla vad de andra får….

När vi fikat färdigt skulle det tas en gruppbild på oss fyrbeningar. Det kunde vi väl ställa upp på. När fotot var taget tittade Salto och jag på varandra och bestämde oss för att se vem som var starkast. Blev ett himla liv och Thomas o matte slet isär oss. Den matchen får vi tydligen ta någon annan gång….

Salto, Laika o jag med Salsfjället i bakgrunden

Som vanligt sneddade vi över fjällheden tillbaka ner mot parkeringen. Är så skönt att inte gå på den upptrampade stigen. Dessutom fanns det gott om lämlar här i riset….

Vy ner mot fjällstationen

I kväll låste de in mig på rummet och gick ner till sjön för att hoppa i den där badtunnan och sen gå in i det varma rummet bredvid. Hade gärna följt med o badat, men det där varma rummet är inte skönt. Fast det tycker tydligen tvåbeningarna.

Sjöstugans härliga vedeldade bastu och badtunna

Fin vy upp mot fjället från tunnan

I kväll har alla, dvs tvåbeningarna, varit inne hos oss och firat att vi hittade det Gröna snöret. Fick en hel del godis, så jag tycker vi kan fortsätta att fira varje dag. Fast det tycker nog inte matte…

30 September:

I morse var de låga molnen tillbaka och Sjöhöjden hade gömt sig i dem. Men vi gick ändå upp till mitt bord, fast i dag ville matte ha en morgonbild med det röda blåbärsriset. Bara att hoppa ner i ravinen och snällt sätta sig och se glad ut.

Men medan vi åt frukost tittade Sjöhöjden fram ur molnen så matte sa att det blir en perfekt dag för att vandra upp till Kärleksplatsen på Långfjället.  Matte o jag gick upp till fjällstationen på den steniga o tråkiga stigen, och så väntade vi på de andra där uppe.

Vi gick Naturstigen upp mot kåtorna och tvåbeningarna stannade vid varenda skylt de såg och försökte svara på frågorna. Var tydligen nya frågor så även matte fick tänka lite…. Stannade till vid den nedre kåtan som tydligen varit ladugård. Måste varit små djur de hade förr i tiden. Givetvis blev det även ett stopp vid den övre kåtan. Tyckte jag såg Plupp där, men sa inget utan voffade bara lite till honom.

Var jättefint uppe på Kärleksolatsen. Nu var nästan alla molnen borta, så vi satt där jättelänge och bara tittade ut över sjön. Matte band mig i ett träd et par meter  bort och det tyckte jag var taskigt.  Fast jag fick ju god fika…

Salto låg o rullade sig i riset och sen såg han jätterolig ut. Jag lovar, det var inte jag som gett honom en blåtira. Tur att jag inte är vit utan har höstkamouflagefärger, annars hade jag nog sett likadan ut.

När vi kom tillbaka till Sjöstugan låste tvåbeningarna in oss på rummen och gick ut till grillplatsen och grillade korv. Vi tre var helt överrens om att det var taskigt gjort. Vi ville också grilla korv….

Blev en sen kvällspromenad i dag eftersom tvåbeningarna fortsatte glömma bort oss och var inne på Sjöstugan och vräkte i sig en massa god mat.

Sjöstugan by night

1 Oktober:
I dag blev det en dag där vi inte fick vara med……..

Molnen och duggregnet var tillbaka så i dag gick inte ens matte ända upp till mitt bord, utan vi vände vid trappan. Blev i stället en morgonbild vid mitt klätterträd, det som är så snurrigt.

Tvåbeningarna kände inte för att ge sig ut på fjället i dag så de bestämde sig för att åka till Norge och Elgå. Och vad gör de då….. jo låter oss vara hemma. Inlåsta i varsitt hus.  I och för sig med ett gott tuggben, men ändå……Sen stannade de vid kapellet i Storsätern och var inne och tittade.  Hallå!!! Glöm inte oss!

 

Men hade tydligen tur, för de försökte ge min ost till de där dumma fågeltjuvarna, men idag kom det inga fåglar så osten klarade sig.

 

  Kapellets altartavla

 

  Dopfunten

 

När de sen kom hem och hade fikat tog matte på sig regnkläderna och tog fram sin kamera. Trodde hon skulle ut o fota mig så jag gjorde mig redo att hänga med. Men då säger hon att jag inte får följa med utan hon ska ut och försöka få några bra bilder på salto o Laika. Nu är livet verkligen orättvist! Känner mig helt bortglömd……

 

  Salto busar med Lisbeth

 

 

  Full fart på Laika. Knappt fotgrafen hann med…

 

Fast förlät matte för sen kom hon hem o hämtade mig och vi gick en härlig runda upp genom skogen och myren och sen vidare upp på Gränsfjället. Var jättekul att springa på myren för det plaskade så kul om fötterna. Trodde inte jag skulle tycka det var kul efter alla våra myrvandringar i sommar, men det var det. Slapp ju dessutom klövjeväskan nu. Hittade en gammal stubbe med en massa grön mossa på som jag ville bita i. men då sa matte NEJ på skarpen. Tydligen var den gröna mossan giftig. Heter Varglav och användes för att döda mina kusiner förr i tiden. Usch var tvåbeningar kan vara dumma. Men aktade mig noga att tugga på den.

 

 

Försökte gömma mig i det orangebruna riset, men matte hittade mig direkt. Måste vara något fel på min kamouflagefärg. Eller så är det öronens fel som sticker upp….

 

 

Mate hittade en ny bäck med en liten fors i. Nu finns även den på foto.

 

2 Oktober:

Oj vad trollen har eldat i natt. Vi såg knappt Grövelsjön när vi gick ut för en snabbkiss. Blev ingen lång runda eftersom vi skulle säga hej då till Salto o Laika med matte o husse. Vi har haft en jättekul vecka även om Salto o jag ibland går o blänger på varandra. Men matte o Lisbeth är glada för att det funkar att vandra tillsammans. Varför skulle inte det funka? När de åkt gick vi upp till mitt bord och då hade röken börjat försvinna lite.

När matte o jag gav oss iväg på dagens vandring sa hon att idag skall vi upp på någon topp. Jag gissade på mattes favoritberg, Salsfjället. Men både det o Sjöhöjden hade fortfarande gömt sig i röken, så matte sa att vi väljer topp senare.

I dag blev det inga stopp på Linnéstigen utan vi gick upp till renstaketet utan att jag fick hoppa upp på min sten. Vi gick igenom grinden på renstaketet och nu höll matte på att få hela grinden över sig. Någon hade tagit loss den även på andra sidan, så matte försökte laga den. Sen fortsatte vi upp till den där gula skylten.

Apelsinstenen

Vilken tur att jag fått en ny stämpel i mitt pass

Linnéstigen är mycket mer spännande i Norge. Där har man byggt så häftiga stenhögar vid stigen. Tyvärr är de lite för små att hoppa upp på. Nu bestämde matte oss för att gå upp på Sjöhöjden eftersom det verkade som om de norska trollen eldade på toppen av Salsfjället.

Var skönt att matte valde den lätta vägen upp på Sjöhöjden. Det är mycket jobbigare att klättra upp från terrasserna mot Grövelsjön. Uppe på Sjøhøgda (varför ska Norge stava så konstigt?) är det ganska platt men fullt av stora stenar som jag ville hoppa upp på.

Vy ner mot Grövelsjön och Grövlan

Den norska delen av berget är högre än den svenska, så givetvis satte matte kurs mot toppröset på toppen av Sjøhøgda. Här har jag o Atlas varit många gånger, och jag hoppade som vanligt upp på röset.

När vi kom till den där stora gula klumpen som jag nu lärt mig är att vi byter land, så tog jag sats och hoppade upp på den. Oj vad högt upp jag kom…..

Idag gick vi ner via terrasserna och där var jättekul. Det rörde sig överallt i riset, så många lämlar som irrade runt. Var jättesvårt att sitta still när matte skulle fota en av dem. Ville ju så gärna putta lite på honom så vi kunde leka ta fatt sen.

Oj, nu har trollen börjat elda nere vid Grövelsjön

Du o jag matte…….

Satte oss o fikade med utsikt över Grövelsjön. Men nu började röken komma upp till oss så det blev tyvärr ingen långfika. Men fick lite kex och en hästlunga.

När vi kom ner gick matte o husse in på Sjöstugan och våfflor. Jag fick ett jättestort grisöra o tugga på i min ensamhet i rummet. Men det var gott. Blev en riktigt bra kväll, för efter middagen tyckte matte att det var dags för mig att rensa tänderna så jag fick supergoda älgrevben från Hundboden. Mums!

3 Oktober:

I dag har vi haft en ny TOPP(EN) dag!
Dagens morgonbild med lite moln över Salsfjället i bakgrunden

I natt har trollen inte eldat så mycket. Var nog bara de norska trollen som eldat lite på toppen av Salsfjället. Matte tittade ditåt och sa att i dag blir det Salsfjället. Nu tittade även solen fram så nu finns det nog inget som kan stoppa hennes planer för dagen.

Passade på att busa lite medan matte fotade och tittade på sin topp.

Efter frukosten gav vi oss iväg upp på Linnéstigen(igen). Nu börjar jag nästan tycka att den stigen är lite tråkig. Och inte fick jag hoppa upp på min sten idag heller. Men när vi passerat renstaketet och gränsen lämnade matte leden och vi gav oss ut på fjällheden med kurs mot Salsfjället. Så skönt att gå oledat!

Ser ju ut att bli ett bra toppväder. Blåser bara lite kyligt.

Kom nu matte, toppen väntar

Den här gången var det inte jobbigt att vandra upp mot toppen. Konstigt…. Matte kände nog lika dant för hon sa något om att kroppen vant sig vid att arbeta och bättre kondition. Så det gick jättefort upp på toppen, men oj vad det blåste där. Det satt en tjej i vindskyddet av sten uppe på toppen, så vi satte oss utanför. Givetvis skulle matte fota.

Härifrån ser jag jättebra!

Matte o jag på Salsfjällets topp

Vy ner mot Grövelsjön och Sjöhöjden

Här syns Apelsinstenen. Den ser ju inte särskilt stor ut…..

Matte var snäll och hade med sig fika till mig. För en gångs skull var det jag som fick mest fika. Fick både goda kex och hästlunga. Hit kan vi gå fler gånger o fika. Ett jättebra ställe! När vi lämnade Salsfjällets södra topp som är den högsta (1278 m. öh) satte matte kurs mot den norra toppen. Har inget minne av att jag varit där, så det var kul. Men den ser ju ut att vara nästan lika hög. Den toppen var nästan alldeles platt med en stor stenhög mitt uppe på.  När jag hoppat upp på stenröset och tittade mot den andra toppen så syntes det klart att den var högre. Matte sa att den toppen vi var på nu är 72 meter lägre.

Här blåser det INTE

Fikadags

På den norra toppen, 1206 m. Öh

Vy mot Salsfjällets södra topp

När vi gick ner, gick vi oledat nästan hela vägen ner till Sjöstugan. Var jättekul, för jag träffade på så många lämlar i riset. Försökte leka ta fatt med dem, men de skrek bara högt o sen sprang de o försökte gömma sig. Då skrek matte NEJ lika högt….. Hon tyckte inte det var lika kul, för hon muttrade något om att jag höll på att slita av henne armarna, och att lämlarna skulle få vara i fred.  Skyll dig själv som inte tog midjebältet utan bara linan.

När vi passerade ovanför Atlas o min sten drog jag matte dit, och då fick jag hoppa upp på den.  Och när jag ändå höll på så passade jag på att hoppa upp på bordet vid Linnéstigen. Men det var inte lika fint som ”mitt” bord så jag hoppade snart ner. Var även tvungen att hoppa upp på Maj-Greths bänk. Sen lämnade vi Linnéstigen igen och gick ner i skogen o sen myren.

I eftermiddags var matte o jag vid vattenfallet i Storsätern. Den här gången fick jag följa med ut. Försökte jaga några gula löv som var i vattnet, men fick för mycket vatten i munnen. Matte måste verkligen älska den här platsen. Hon borde ha tusen foton på fallet, men ska ändå ta fler….. Tyckte hon kunde fota mig i stället, så klämde mig igenom två träd så hon inte kunde missa mig.

FILM:    Mattes favoritvattenfall

4 Oktober:

I dag gick vi ner till Grövelsjön direkt på morgonen. Såg konstigt ut, hade kommit en massa fjäll i vattnet.

När vi gav oss ut för tt vandra lite trodde jag vi skulle upp på Bllåkläppen, men vi fortsatte rakt fram över fjället. Matte sa att vi skulle upp på en topp som hon aldrig har varit på, Fosksjökläpparna. Som tur var lämnade vi ganska snabbt den vältrampade stigen och gick rakt över fjällhedarna. Så mycket skönare! Att gå upp på toppen var hur lätt som helst, fast det såg brant ut.

Uppe på högsta toppen, 1072 m.öh. Vägen vi kom syns bakom mig.

Med Storvätteshågna i bakgrunden

När vi gick ner från Fosksjökläppen blev det ”mattes irrfärder på fjället” Älskar när vi inte har något mål utan bara går omkring. Men till slut hamnade vi vid ravinen vid Blåkläppen och där gick vi upp. Hamnade givetvis på Blåkläppstoppen.

När vi kom hem hade vi irrat runt i en mil, så då smakade det mums med lite fika.

5 Oktober:

Morgonbild på det vanliga stället uppe vid mitt bord

I dag kom vi inte ut förrän i eftermiddags. Men då blev det ingen vandring utan matte hade lagt ett spår till mig. Äntligen skulle jag få göra det jag älskar, spåra!  Tycker hon var lite taskig för spåret gick över blöta myrar, men det var inget som störde mig. Fixade det 600m långa spåret lätt som en plätt!

Sen gick vi upp på fjället och där gick matte o tappade lite saker som jag sen fick leta upp. Oj vad jag fick springa innan jag hittat allt. Slarviga matte, du får lära dig att hålla i dina saker. Men det blev en jätterolig eftermiddag och är faktiskt lite trött nu. Men bara lite….. När matte la sig på sin säng så försökte jag påkalla hennes uppmärksamhet, för då ville jag leka med min boll. Men funkade inte, så till slut fick jag hoppa upp till henne. Det funkade! Bollen kastades!

6 Oktober:

Även i morse ville matte ner till Grövelsjön istället för att gå upp till mitt bord. Tycker hon borde ha tillräckligt med bilder på den där sjön. Men ok, det var väldigt fint där nere. Som tur var gick vi upp på fjället sen, för de fina varma färgerna försvann snabbt nere vid sjön.

Tror att matte börjar bli lite klen, för sen fick jag ligga på rummet och vila jättelänge. Vi kom inte ut förrän efter eftermiddagsfikan.  Blev en runda på välkända stigar mot Silverfallet. Den här gången gick vi den nedre, steniga stigen dit. Stannade en liten stund vid slogboden vid Olån innan vi fortsatte upp mot fallet.

Tack matte för att du inte följde stigen upp till fallet. Mycket skönare att gå fritt.

Det var mycket mer vatten i fallet den här gången. I dag tog vi oss över till andra sidan och gick ner till botten av fallet.

Snälla, jag kan väl få hoppa i o jaga vattnet…. Bara lite……

FILM:    Silverfallet i Slow Motion

Blev spännande när vi skulle ta oss tillbaka över Olån. Matte, som inte hade sina kängor på sig utan bara gympadojjor, balanserade på stenarna…….. Kunde blivit ett stort plask när jag bestämde mig för att gå över samtidigt, och absolut ställa mig på samma sten som hon…. JAG såg stenen först!

På hemvägen passerade vi det stora stenröset och jag kan absolut inte motstå impulsen att hoppa upp på det.

Inte första fotot här….

Sen blev det ett sånt där konstigt missförstånd, matte la sig ner på spången och det tog jag för att hon ville leka…… det ville hon inte, hon skulle fota…..

Nu ligger jag här på golvet med Pippi och bollen och försöker få matte o husse att förstå att det är lekdax…..

7 Oktober:

I morse var vattnet på marken så där konstigt igen. När jag trampade på det gick det sönder. Och sen halkade jag….

Det började regna när vi var på väg upp på fjället, så matte vände och så gick vi runt nere vid slogboden. En sån där svartvit pippi som brukar försvinna ner under vattnet satt o tittade på oss. Men när jag sa voff så dök den ner i vattnet.

Sen blev det en biltur ner till Idre där matte skulle köpa mat till träffen med sina färdledarkompisar i helgen. Oj vad mycket gott hon köpte. Hoppas de inte äter upp allt…..

8 Oktober:

Vilken härlig morgon det var i morse. Vattnet var hårt i dag också och det var lite kallt om tassarna. Matte o jag var ute jättetidigt, redan kl 0700. Trodde vi skulle gå en längre runda uppe på fjället men så blev det inte.  Vi gick inte ens över Grövlan….. Konstigt….

Fin  morgon över Grövelsjön

Blev riktigt orolig när vi kom in och matte började packa sin ryggsäck och göra matsäck. Såg inte att hon la ner något till mig. Hon sa något om att vara ute hela dagen med STF Färdledarna. Hoppas verkligen inte att matte ska vara ute med sina kompisar utan att ta med mig, sin bästa kompis…….

Vilken tur, det skulle hon inte. Jag fick följa med gänget! Var en kille som heter Björn som sa att alla skulle följa efter honom. O jag som trodde att det var matte som var chef för gänget… Men han var jättesnäll, så han får gärna bestämma. När vi åkt en liten stund skakade det till i hela bilen o dundrade. Då visste jag att vi var inne i Norge och åkt över det där gallret i vägen vid gränsen. Undrar vart vi ska, och hoppas verkligen att matte har med sig mitt pass (det hade hon!)

När vi stannade kände jag igen mig. Här har jag varit med Atlas ett par gånger. Vi skulle gå upp till den lilla sjön Elgåtjønna, eller Svarthammartjärnen, som matte kallar den.

När vi gått uppför en stund på den steniga stigen stannade vi och Björn pratade lite. Hittade en pinne som jag lekte med medan tvåbeningarna lyssnade

Det här berget känner jag igen. Atlas berättade hur kul det var att gå där och att man kan bada på toppen.
Varför har inte jag fått följa med matte dit ännu? Jag vill också gå upp på Båthusberget!

Tycker jag känner lukten av Tuggbenskompisar….. Bäst att snabbt hänga på de andra

Nu är lukten mycket starkare. Men trots att jag både luktar o spanar ser jag dem inte, inte ännu…..

Nu börjar det likna något. Vilken toppenkille Björn är som redan tar FIKA!!!!

När vi fikat började vi gå uppför berget på sidan av sjön. Efter en stuns kom vi till en lustig sten och då kallade matte Björn för Obelix med sin bautasten. Fattar inte vad hon menar men det var tydligen roligt för alla skrattade. När vi stod där vi stenen fick jag plötsligt syn på dem på en liten höjd bredvid oss. Men även Björn har samma konstiga tankar som matte, att man skall vänta tills de har gått. De fattar absolut ingenting de där tvåbeningarna….

 Sållekinna

Brännhammaren med femunden i bakgrunden

Tyckte att vi gott upp på en massa små höjder uppe på kammen när Björn sa att nu ska vi upp på toppen. Känner lukten av mina kompisar men ser dem inte. Hoppas jag gör det där uppifrån.

Wow, vilken utsikt!  Och DÄR är dom!!!!!

När alla kommit upp på toppen hade tuggbenskompisarna försvunnit. Och nu skulle det tas en gruppbild. Kul att få vara med på bilden o mattes gäng.

Var faktiskt riktigt trött när vi kom ner till bilen trots att vi ”bara” gått 9 km. Men det hade varit mycket att titta på. I kväll fick jag vara med när de åt middag, och det blev lite köttrester över till mig. Sen berättade matte o jag om vårt letande efter det gröna snöret.

10 Oktober:

I dag blåste det kallt, men matte sa att vi skulle gå upp till utsiktsplatsen en sista gång den här ”sommaren”. Vadå sista gång? Ska vi ut o vandra igen? Åka hem???????  Nåja jag hänger med överallt dit du går matte, bara jag får ta med mig Pippi…..

Tack för mig för den här sommaren. Matte o jag har vandrat ca 160 mil som jag har försökt beskriva här på min blogg. Mest på gröna bandet, men dat har blivit lite traskande här i Grövelsjön också.

Nu åker vi hem med husse, men jag återkommer snart med nya äventyr.

Jag blir jätteglad för komentarer i MIN gästbok

 
                                                           Öppnas i ny flik (fönster)