Mina vandringar under 2020: 

16 Mars
I dag sa matte att vi skulle ut och reka, men jag hörde nog fel. Hon måste ha sagt leka, för jag har haft jätteroligt, och vi gick nästan 2 mil
Vi gick ner till Atlas och min skog, Haverdals naturreservat, där matte ska leda en träningsvandring på lördag. Atlas o jag sprang runt som tokiga och hoppade i alla lerpölarna. Förstår inte varför matte inte uppskattade vår framfart. Hon måste lära sig att sköta våra koppel, så slipper hon vara helt inlindad i dem....

Efter att ha vandrat runt i sanddynerna och gått upp o ner på ALLA dynerna gick vi över bron till Lynga, och där fortsatte vi att gå på alla möjliga och omöjliga stigar. Ibland var där så mycket vatten att vi (läs matte, Atlas o jag hade inga problem)nästan inte kom fram. Superkul när det stänkte om tassarna .

Ett besök uppe på utsiktssanddynen är ett måste, så matte letade upp den jobbigaste "stigen" till toppen. Här uppe blev det fika Vi tycker matte ska ha sin stora ryggsäck nästa gång så hon får plats med mer godsaker till oss..... Ner fick vi gå i trapporna.

När vi efter flera timmar började vandra hemåt började solen försvinna, och det blev mörkt. Och nu bestämde sig matte för att leka ned oss. När vi kom till en plats där det var jättemycket vatten visade hon hur kul hon tycker det är att leka i vatten...... Efter att ha försökt hoppa på tuvor gav hon upp och gick bara rakt igenom allt vattnet. Bra matte, du lär av Atlas o mig! Men plötsligt försvann halva matte ner i vattnet, vara överkroppen stack upp. Hon såg så rolig ut så vi skrattade så vi höll på att ramla omkull . Ännu roligare blev det när hon skulle ta sig upp ur vattenhålet.....Oj, vad kul vi hade när vi plaskade runt henne.... Sen blev det en snabb vandring hemåt i mörkret, där matte muttrade om att hon frös, när vattnet rann om henne. Vi frös INTE, så hon är nog lite klen....
När vi kom hem, leriga och genomblöta alla tre, skakade husse på huvudet och så något om att vi tre är hopplösa och inte borde släppas ut

Hoppas vi får följa med på vandringen på lördag.....

22 Mars:
JAG fick följa med på vandringen medan Atlas fick stanna hemma. Gissa om han var sur. Men jag har haft jättekul och jag tog hand om alla mattes vandrare så gott jag kunde. Det var inte lätt alla gånger eftersom de ibland gick långt ifrån varandra.

Det blev nästan samma runda som vi gick för några dagar sedan, men nu fegade matte ur och avstod från vattenpölarna. Synd att de andra inte fick se när matte badar…

Den här gången blev det trångt uppe på sanddynen.

Jag gjorde mitt bästa för att visa hur alla skulle gå nere i sanddynerna. Matte har ju gått här jättemycket med Atlas och mig, så jag har järnkoll på hur hon vill gå. Det är det jobbigaste vägvalet som gäller.

 

4-5 April:
Jag fick följa med!
Den här gången var det ingen rek, utan nu är det "vandring på riktigt", så nu får du uppföra dig ordentligt, sa matte. Uppföra mig ordentligt ????? Fattade absolut inte vad hon menade. Jag är ju alltid BÄST, och duktig.......

Matte hade samlat fem andra tvåbeningar som skall med henne o vandra i Kebnekaisefjällen i sommar, och nu var det dax för andra träningsvandringen. Samma sträcka på Hallandsleden mellan Bökhult och Gyltige som Atlas och jag var med o rekade för någon vecka sedan, så nu kan jag ju vägen. Men den här gången var det mycket jobbigare. Jag fick slita för två (Atlas fick inte följa med, matte tycker han är för gammal), och det är verkligen inte lätt att hålla koll på hela flocken själv. De springer ju runt som yra höns, och dessutom tjatade de hela tiden om att hålla avstånd.

Först gick vi genom den fina skogen med den tjocka gröna mossan, och sen blev det bokskog med en massa roliga löv på marken. Matte muttrade något om det där uppförandet och att hennes armar nu var jättelånga.....

Efter allt lövjagande var det skönt när hon svängde av från leden och gick ner mot ån Assman, där vi skulle äta. Ja dvs tvåbeningarna åt riktig mat, men jag fick bara lite fika..... Bäst att sätta sig och bevaka så jag är på hugget om de tappar någon godsak. Där hittade matte en bro som hon tyckte jag skulle träna på, men det var inte alls kul eller spännande. Den gungade inte det minsta, så vad det skulle vara bra för förstår jag inte

Matte, en liten smakbit kan jag väl få….

När vi kom fram till Danska fallet blev matte jättetaskig. Hon och de andra gick fram till fallet (och matte klättrade tom ner en bit bland stenarna) och så lämnade de mig kvar att bevaka ryggsäckarna. Hmmmm . Men bäst lyda mattes order - ve den som kommer nära ryggsäckarna.....

Efter att ha gått lite till insåg jag att matte nog fattat vad som är viktigt när man är ute o vandrar. Mer FIKA!!! Och nu plockade hon fram lite torkad vom till mig. Mums!!! Men sen höll matte på att göra ett misstag. Hon la sig ner på marken vid en massa vita blommor, och tog fram den där konstiga kameran som man pratar i. Hon hade ju glömt MIG!!! Men det fixade jag! Snabbt som blixten slängde jag mig fram i blommorna så hon inte skulle missa mig på fotot. Men hon verkade inte riktigt tacksam....

När vi kom fram till Gyltige trodde jag vi skulle åka hem, men det visade sig att matte hade andra planer, Plötsligt plockades det fram tält och en masa andra prylar.

Och bäst av allt - på kvällen grillade de Flintastek i en grillkåta. Det luktade himmelskt, men tro inte att jag fick smaka. Orättvist! Men matte hade med hundmat till mig, extra mycket dessutom, så hon var snart förlåten. Måste erkänna att jag var riktigt trött efter turen på 22 km, så jag somnade gott inne i kåtan, innan det var dax att hoppa in i tältet.

  

Förstår bara inte varför matte inte gillade att jag morrade när jag hörde massa farliga ljud. Men lydig som jag är , slutade jag med det och sov gott hela natten. Men tur att matte packat med min "Kotte".

Nästa dag fortsatte vi och gick 15 km på en led i Gyltige. Mycket mer upp o ner än i går, men massa kul o spännande att titta på. Ville hemskt gärna gå balansgång på en liten "bro" vid en skvaltkvarn, men då sa matte mycket bestämt NEJ. Precis som att jag inte skulle klara det..

När vi kom tillbaka till lägret fick jag vakta mattes ryggsäck, men det gjorde jag gärna, för då var jag trött.

En trött men nöjd Bozz

13 April:
Den här helgen har jag lärt mig några nya saker. Påsk är jättekul, då har matte tid att vara ute o vandra varje dag, och nu förstår jag varför alla är så rädda för Corona - det luktade o smakade blääää .

I fredags återvände matte till Gyltige och Simlångsgården ,och nu gick vi det blåa spåret, som bitvis var samma som vi gick förra helgen, fast då var det vitt.... fattar inte det där med färger. Men det gör nog inte matte heller..... Hon muttrade över att alla blåa markeringar plötsligt var borta, men det tyckte Atlas o jag var jättekul. För nu kopplade matte in den inbyggda kompassen som hon kallar lokalsinne (?) och vi plöjde fram rakt genom skogar och ängar. Jättekul !

Här känner jag igen mig. Skvaltkvarnen i Svalit.

Gofika smakar alltid bra!

Och vi kom faktiskt tillbaks till bilen. Men nu blev jag jättebesviken. Hade sett att matte packat ner tältet i ryggsäcken, och trodde att jag skulle få tälta. Men tji tält. Hon hade bara bytt ut mjölsäckar mot tält. Skärpning matte! Jag VILL sova ute snart igen. När vi kom tillbaka till Simlångsgården lät matte oss bada i sjön. Jättekul och att jag är mycket smartare än min lättlurade bror visade jag. Matte slängde i pinnen och han simmade ut o hämtade den. Själv valde jag att stanna i vattenbrynet och sen sno den för honom när han kom inom räckhåll .

När vi kom hem var det så dax för den där farliga Coronan. Akta er husse o matte, den verkar livsfarlig! Husse hällde upp den i stora glas och det såg gott ut. Men…… jag fnös länge efter att ha luktat på den (och även gjort en snabbslickning...)

I går blev jag riktigt orolig för matte, hon måste ha drabbats av biverkningar av den där Coronan... Hon hällde massa vatten i sina nya kängor innan vi gick ut, hon som försöker undvika allt vatten när vi är ute (med skiftande resultat ). Vadå gå in nya kängor????

Blev i alla fall en rolig tur hemma i Haverdals naturreservat på 15 km, där matte plöjde fram i skogen helt off road. Blev många hinderbanor och skön mjuk mossa att springa på och vi var riktigt trötta när vi kom hem.

Vandringshelgen fortsatte idag med att matte samlat några ur Fjällgänget för att träna tillsammans. Blev 10 km runt Simlången. De första kilometerna var lite tråkiga när vi återigen gick på banvallen, men sen blev det roligare när vi bytte sida på sjön. Mycket upp o ner, och bäst av allt gofika . Mattes barnbarn var med och de hade inte riktigt koll på sina mackor........

Jag har verkligen fått jobba för fikan. Thea o Hugo sprang ju runt som tokar ibland och när jag hade koll på dem så var matte borta. Men jag hittade henne när hon låg på alla fyra med kameran framför ansiktet.

Inte lätt att hålla koll på alla

25 April:
HJÄLP! Alla som känner matte - tala om för henne att hon måste börja styrketräna. Hon har blivit så svag så hon inte orkar bära alla prylarna själv när vi skall ut o vandra, så nu har hon köpt ryggsäck till MIG. Det är ju jobbigt..... och hindrar mig från att busa , men bara lite... När jag frågade Atlas om hans ryggsäck var tung fnös han bara o sa att han aldrig haft ryggsäck. Matte var tydligen starkare förr..... eller så tycker hon att jag är starkare och duktigare än Atlas. Så måste det ju vara . Då kändes det plötsligt OK med extra vikt. Förstår bara inte mattes prioritering av prylar att ta med sig ut. Hon släpar på tält (nej jag fick inte tälta i dag heller) mjöl o vatten, och jag fick bära stenar....... Är hon egentligen riktigt klok? Men kändes bättre när jag fick förtroendet att bära hennes plånbok och bilnycklar.
I går åkte vi upp till Åkulla bokskogar och gick Skogsbostigen som innehåller bla fem kullar att ta sig över, inkl Hiaklitten.

Det var bara matte o jag, eftersom hon tyckte att det skulle bli för jobbigt för Atlas i värmen. Det tog tid innan matte dragit åt alla remmarna på min ryggsäck (som hon envisas med att kalla för klövjeväska) men till slut var vi klara för att ge oss i kast med den första uppförsbacken. Det var betydligt jobbigare än i vanliga fall, men matte pustade mer än vad jag gjorde. Hon som bara bar på 20 kg, jag hade ju minst hundra kg i min säck...... eller var det bara ett kilo? Har glömt hur mycket matte sa att det var, men spelar ingen roll för jag är STARK!

Matte stannade hela tiden och skulle fota gröna blad. Tur hon inte fick med sig sin riktiga kamera, för då hade vi väl aldrig kommit hem igen. Men det var fint med bokarna som håller på att slå ut.

På ett ställe låg det ett stort träd mitt över stigen. Jag hade glömt bort min klövjeväska, men det gick bra att hoppa över ändå. Valde dock att inte gå balansgång i dag.

Efter ett tag blev det jobbigt och varmt, och då tyckte matte att jag varit så duktig så nu skulle vi ta en fikapaus. Älskar det ordet. Matte tog av mig min ryggsäck och längst ner i den hittade hon massa godis till mig. Är det godis jag ska bära så kan jag bära MYCKET mer i framtiden.... Medan hon plockade fram fika till sig hittade jag en liten pinne som jag glatt släpade fram till henne. Då blev hon så där taskig igen när hon sa att jag inte fick ta med den för den var för stor. Men när fikan kom fram glömde jag att jag var sur och gick snällt och satte mig bredvid matte. Mums, det bästa med vandring är FIKA.

DÅ såg jag PLÖTSLIGT skogens vilda och farliga djur komma för att anfalla matte. Som tur är hade hon mig, stora farliga Bozz. Med blixtens hastighet slängde jag mig fram mot odjuret.... Mycket stolt över att jag fångat det farliga vilddjuret som matte kallar för liten mus, och räddat matte vände jag mig om...... Men matte verkade inte alls imponerad där hon låg raklång bland löven med kaffe på halva sig och kopplet över ryggen......Otack är världens lön. Den livsfarliga musen var i alla fall stendöd, så matte slapp döda den

Efter fikat fortsatte vi upp och ner för alla kullarna. Det var en väldigt vältrampad stig så det gick lätt att gå. Matte och jag var helt överens om att det var jobbigast att gå nerför, och det var branta nerförsbackar. Det var riktigt skönt att ha matte som ett ankare bakom sig när väskan tryckte på framåt. Men det var hemskt vad hon tjatade om att jag skulle gå sakta. Hade en snabb tanke när jag såg en fågel i en backe att jaga i kapp den, men det stannade bara vid en tanke, och det var nog bäst. Att det var över 20 grader ute kändes, så när vi kom ner till en bäck fick jag gå ner i den och dricka o svalka tassarna. Tyvärr fick jag inte busa runt i vattnet som jag helst av allt ville göra. Dumma väska! Men jag glömde snart att vara arg när jag hittade en massa pinnar, fast då skulle matte givetvis ha mig att sitta fint för ett foto. Suck

När vi var uppe på Hiaklitten blev det en ny fikapaus, en snabbfika som matte kallade det. Hon får kalla det vad hon vill, bara resultatet blir att jag får något gott att tugga på. Den här gången vågade hon inte fika själv, eller så hade hon inget kaffe kvar....... Det var i alla fall en fin utsikt från fikaplatsen.

När vi kom tillbaka till bilen sa matte att vi gått 6,8 km och det måste erkännas att jag var lite trött, men bara lite....
När vi kom hem skulle matte gå ut med Atlas, men då hade jag vilat så då ville jag absolut följa med, och det fick jag. Det blev en kvällspromenad på 5 km på Haverdalsstrand där vi fick springa o busa. Atlas hittade som vanligt en pinne som han vaktade, men snabba jag snodde den från honom. Det kanske jag inte skulle gjort, för då blev det fart på gubben så jag fick springa för livet.

I dag har jag i alla fall lärt mig skillnaden på vandring och promenad.
Vandra = när matte släpar runt på stor ryggsäck med mjöl och vatten och jag får släpa på stenar, och vi har FIKA med oss ut.
Promenad = ingen ryggsäck och ingen fika.

Föredrar att vandra, trots mattes nya påhitt med att jag skall bära.

7 Maj:
Matte har fått frisk luft och motion på hjärnan, så nu har vi varit ute och vandrat igen. I torsdags blev det en ny tur till Åkulla bokskogar för nu skulle det tränas inför sommarens fjällvandring. Även denna gång fick Atlas stanna hemma, men jag klagar inte. Det innebär ju att jag får ALLT godiset själv ! Men det är inte mer än rätt nu när matte tycker jag skall få bära på det.
Det var mycket mer blad på träden den här gången så jag var jätteglad att matte valt att inte ta med den stora kameran, utan bara hade "kameran som man pratar i" med sig. Men oj vad varmt det var! Matte svettades ordentligt, men vilken tur att jag kunde hjälpa till och bära lite saker. Vattenflaskorna förstår jag, men varför jag bär på sand i plastpåsar har jag noll koll på. Skulle vara då om tvåbeningarna får för sig att bygga ett sandslott......

Jag gillar verkligen att vandra här, på Skogsboslingan i Åkulla. Det är fem kullar med en sammanlagd stigning på 250 meter som vi gick upp och ner för. Men som tur är finns det lite bäckar också så jag kan få svalka tassarna och dricka vatten.

I dag var det mer gröna löv på träden och matte tjatade hela tiden om hur fint det var

När vi stannade för att äta lunch passade jag på att plaska ordentligt i en bäck. Men matte förbjöd mig att gräva och bita i alla mossorna och lavarna som finns där, framförallt på trädstammarna. Hon försökte förklara att i området finns det 44 olika mossor o lavar, som alla är rödlistade. Konstigt, jag såg inte en enda röd mossa.... ??? Sen smakade det mums med fika. Ett extra plus till matte för att det var MYCKET godsaker med
När vi kom fram till utsiktsplatsen på Hiaklitten var lyckan total - en ny fikapaus. Tvåbeningarna hittade en stor gren att sitta på medan jag fick ligga i en nedförsbacke. Försökte tala om för matte att det sluttade lite brant genom att puffa till hennes termos så den började rulla ut mot stupet. Men oj vad snabb hon var när hon slängde sig efter den .

När vi kom tillbaka till bilen var jag riktigt trött i tassarna så jag skyndade mig att hoppa in innan matte fick för sig att vi skulle gå en runda till. Men en härlig dag var det. När vi kom hem ljög jag lite för Atlas (som var sur över att han inte fått följa med), och sa att matte hade packat ner minst två kilo godis som jag ätit upp. Han blev inte gladare........

9 Maj:
I dag åkte vi till Toftasjön utanför Halmstad. Först tyckte jag att det var lite orättvist att bara jag skulle bära ryggsäck. Atlas retade mig för det men jag förstår att det var för att matte tycker att jag är mycket duktigare och starkare än han. Så måste det ju bara vara . Dessutom hade hon nu stoppat i en massa bubbelplast, och så sa hon till mig att tänka på att jag nu var bred och tog stor plats. Jag - stor o tjock... Förolämpning....

Nu blev det nog inte riktigt som matte tänkt sig........ Hon valde det röda spåret som skulle vara 6 km, och det visade sig snart att det påminde väldigt mycket om Hiaklitten. Mycket upp och ner så det var riktigt jobbigt i värmen. Men det var härliga skogsstigar, även om det bitvis var stenigt och mycket buskar. När vi kom fram till en utsiktsplats fanns där bord och bänkar. Medan matte skulle fota utsikten över Torvsjön och Ön tänkte jag hoppa upp på bordet. Det är ju så kul att hoppa upp och balansera på allt. Men det blev lite väl spännande, för bordet var inte stabilt, och började luta jättemycket utför. Tur att matte släppte mobilen och grabbade tag i mig så jag kom ner på marken på ett säkert sätt

Sen blev det kul, i alla fall tyckte Atlas o jag att det var kul..... Efter utsiktsplatsen var det en smal trätrappa som vi skulle gå ner på. Här gällde det att ha koll på alla tassarna. Det gick jättebra för Atlas och mig...... Plötsligt hörde vi ett brakande bakom oss och så sa matte ett sådant där fult ord. Hon hade trampat sönder trappan, så med andra ord var det hon som var för tjock och tung Atlas o jag skrattade så att vi ramlade av trappan.

Resten av turen var omväxlande, både kalhuggen och fin bokskog. Vi gick förbi massor av fina och roliga pinnar, men matte sa att jag inte fick springa lös o leka när jag bar ryggsäck och jobbade. Taskigt! Tur att inte Atlas heller fick springa o leka. Det fortsatte i alla fall att vara ordentligt kuperat, så vi blev jättetrötta.

Men när vi kom tillbaka till Toftasjön fick vi vår belöning. Fika och så fick vi bada. Då glömde jag bort att jag var trött, så nu när klövjeväskan var av så var det härligt att springa runt i vattnet som en galning. Matte var jättenöjd med slingan, som visade sig vara drygt 8 km, och sa att hit ska vi åka snart igen.

Men tror att hon kanske ändrar sig när hon upptäckte att Atlas och jag var fulla av fästingar. Den tävlingen vann han med sina 16 mot mina fyra fästingar. Men det bjuder jag så gärna på

22 Maj.
Idag har jag varit på vandringsträning med Fjällgänget, förstärkt med mattes barnbarn, Vi åkte till Åkulla, men tydligen har matte tröttnat på Hiaklittten, för det blev en annan runda. Vi startade med Bexells stig, och jag fick busa med Thea, Hugo och deras kompis. Matte hojtade hela tiden om att jag inte skull dra. Men jag lossades att jag inte hörde, så hon var inte helt glad.

Efter en stund hittade jag ett par stora stenar som kallades för Bexells stenar, och jag bara måste hoppa upp på dem. Tyckte först att det var synd att någon klottrat på dem, men då talade matte om att det var gamla inristningar och målet med dagens tur. Då kändes det bättre, för man skall inte klottra på stenar, bara lyfta lite på benet mot dem.

Vi käkade lunch vid en liten sjö, och då fick jag en grisknorr av matte. Men hade ingen lust att äta den där och då, men det var en jätterolig leksak……

FILM:    Bozzlek

När vi kom tillbaka till bilarna trodde jag att det var färdigvandrat, men det var det inte. Vi ska fortsätta sa matte. Det är barta Kristina och de små tvåbeningarna som slutar här efter 10 km. För mig och de andra väntade nu ytterligare 8 km i varierad och kuperad terräng. Jag var jättetrött när vi äntligen var tillbaka vid bilarna för andra gången. Så här långt har jag inte gått med ryggsäck innan.

13-14 Juni:
Det har varit en jättejobbig men rolig helg. En lång vandring och det har varit varmt- jättevarmt. Matte och Fjällgänget gjorde något som hon kallar för genrep inför sommarvandringen. Det var konstigt, för jag såg inget rep… Och eftersom jag skall med till Grövelsjön så fick jag också gå med det där repet

Vi startade i Knäred, och idag fick jag inte bära någon klövjeväska för matte. Hon sa att det skulle bli för varmt och jobbigt för mig. Då känner hon inte mig, men det ska erkännas att det var ganska skönt att slippa den.

Efter bara några kilometrar kom vi fram till kvarndammen och här kände jag igen mig. Hit har vi åkt flera gånger för att jag skall träna på att gå på stålbro. Inga problem för mig!

                                    

Men idag var det många som gick på bron samtidigt så nu gungade det mycket mer än innan. Lite läskigt…..

Snart kom solen fram och då fick matte rätt, det var varmt. Tur att vi passerade flera bäckar o sjöar så jag kunde hoppa i o svalka tassarna. Matte verkar ha fått vita blommor på hjärnan, för nu fortsatte hon att ligga på mage och fota dem. Fast nu var det tydligen inte vitsippor utan några som luktade jättestarkt – Liljekonvaljer. Och precis som förra gången blev hon inte överförtjust när jag skulle hjälpa henne….

                                    

Vi hittade ett fint matställe vid en lite större å, och där kunde jag plaska hela tiden medan tvåbeningarna käkade lunch. Men de är så känsliga, skrek högt när jag kom upp och skakade på mig. Det är ju skönt med en avsvalkande dusch.  Matte hade med lite kex och torkad wom till mig och det smakade bra. Men bäst var när jag fick lite pasta o lax av henne.

Fixa mycket mer pasta nästa gång matte, så det räcker till mig med….

Det var en rolig stig vi gick på och det gick mycket upp o ner. Som tur var fanns där mycket skog så det blev lite skugga. Men det kändes som att min tunga släpade i marken. Tur att matte bar på 5 liter vatten till mig.

Här i Boltabygget fanns det flera gamla hus, men det var alldeles för varmt för mig för att gå och titta och nosa på dem.
Men det tyckte de andra också, så vi skyndade oss in i skogen igen.

Plötsligt kom vi fram till en stor öppning, och där fanns det massor av konstiga typer. De tittade på mig under lugg så det var nästan lite otäckt. Men jag skällde på dem för att visa att jag inte var rädd. Men då fick jag skäll av matte….

Vov. Vad är ni för konstigha typer, och vilket konstigt språk ni pratar….

När vi kom till en bäck fick matte problem. Det var en konstig liten bro över som bestod av två smala brädor med ett stort mellanrum mellan.Hon trodde inte jag skulle fixa att gå över den, utan ville att jag skulle gå ner i bäcken och hoppa på stenarna. Men då visade jag henne att jag är en fullfjäödrad vandringshund. Tog ett djupt andetag och balanserade över, Ha, matte, där kan du stå och se dum ut i bäcken. Det var lite jobbigt att hålla koll på alla tassarna, så det smakade mums med lite fika efteråt.

I slutet av dagen blev det riktigt jobbigt. Förstår inte varför matte tyckte vi skulle följa leden och gå på asfalt. Det är ju jättevarmt! Blev nästan lite orolig för henne och undrade om hon fått solsting, för plötsligt började hon krypa på alla fyra på asfalten. Matte, hallå, VAD håller du på med??????? Då tittade hon på mig och sa att det var för min skull. Hon ville bara känna hur varm asfalten var. Snacka på att skylla på mig för att hon inte kunde stå på benen. Sen envisades hon med att knuffa av mig från vägen så jag fick trava runt i diket medan hon själv gick på vägen. Då protesterade jag, men det hade jag inget för så det var bara att resignera och gå i det höga gräset.

När vi kom fram till Mästocka badplats fick jag gå ner och bada. Fast på den riktiga badplatsen var jag inte välkommen, så matte tog med mig en bit bort. Oj vad skönt det var att svalka av både tassar och hela mig. Här kunde jag stannat hela kvällen.

När vi satt och mumsade på chips innan maten kom det fram några som påpekade för matte att jag inte fick vara där på stranden. Matte sa då att vi var en bit från stranden och att jag var bunden vid bordet, och att vi gick Hallandsleden. Varför får inte jag vara där, jag har inga odjur eller någon Corona? Sen upptäckte matte att det stod anslag om att såna som jag inte fick vistas på hela området, inte ens i vindskyddet, Då blev hon ”lätt upprörd” och muttrade om hur de tänkt sig att vandrare med hund skulle lösa övernattningen. Det är ju två mil i båda riktningarna till nästa vindskydd. Inte precis hundvänlig led konstaterade matte och övriga gänget.

Tvåbeningarna festade sen på renskav med tillbehör som de körde i en Muurikka. Det luktade himmelsk gott, men tro inte att jag fick smaka. ”Nej, det är lök i” sa matte och så glufsade de i sig alltihop. Taskigt! Men jag aktade mig noga för att komma nära den där farliga och äckliga Coronan….

Men jag glömde snart bort att vara sur på matte, för det blev en spännande natt. Jag trodde vi skulle tälta, men matte hade andra planer. Hon och jag sov i vindskyddet och det fanns så mycket att titta och lyssna på. Men matte kunde sova lugnt. Jag morrade på allt som rörde sig…..

Jag väckte matte tidigt med en riktigt blöt god morgon puss. Vet inte om hon blev glad, men beslöt sig för att inte somna om utan gå ner o bada i sjön. Men mig band hon vid vindskyddet. Hallå – jag vill också bada!!!

Var lite orolig över att matte glömt min frukost, men husse hade kört ut den i går kväll. Tur, för annars hade jag vägrat att gå!

Matte, jag har hittat frukosten!

Nu var vi äntligen klara, att det skall ta så lång tid för tvåbeningarna att bli klara.

Den roligaste biten av dagens vandring var i början när vi gick över Mästocka ljunghedar. Här hade jag velat springa lös o busa för matte, men det fick jag inte. Taskigt!

Resten av dagen gick vi mest på asfalt och det var bara varmt o tråkigt. Matte fortsatte med att skämma ut mig genom att ibland krypa på marken, men då tittade jag åt ett helt annat håll.

När vi var nästan framme hade någon ställt en back med dricka i skogen. Jag blev glad, men det fanns ju inge dricka för hundar, bara läsk o öl. Tur matte hade en flaska kvar i ryggsäcken till mig.

      
Men hallå JAG då……jag är också törstig…..

Efter en stund kom vi till en plats där jag kände igen mig. Vi var på samma plats som vi startade vår vandring på i slutet av mars, i Bökhult. Här satte sig gänget ner o fikade och plötsligt hörde jag min bil och husse kom körandes. Nu var det tydligen slutvandrat!

Det har varit en rolig men jobbig helg, där tvåbeningarna vandrat 20 + 15 km, och jag har gått mycket mer.  NU är jag redo för Grövelsjön!

Jag blir jätteglad för komentarer i MIN gästbok

  
                                                           Öppnas i ny flik (fönster)                                                         

Eller varför inte skicka mig ett mail

Jag har egen mailadress