21 OKTOBER:
Vov!!!! 
Jag har haft två härliga dagar i Skåne. Jag har haft superkul!
Fick följa med matte till jobbet igen. I förrgår packade hon ryggsäcken innan vi åkte, o jag kollade noga så hon inte glömde fika till mig. Check, där åkte hundkexen ner 
Lite besviken blev jag när vi inte vandrade iväg direkt när vi kom ner till hennes jobb, utan jag fick vara i hundgården.
Vov, nu är jag snart en fullärd vakthund i Försvaret! Och det blev inte bättre när matte kom tillbaka och sa att jag får vänta lite till med att komma med "Du är för liten för att gå hela turen på 15 km som jag måste göra idag”, sa hon. För långt? Löjligt!!!! Jag är ju JÄTTESTARK, JÄTTESTOR och inte alls någon liten valp längre. Matte kom igen, jag fyller ju 11 månader i morgon....Men hon lyssnade inte på mig, utan gick iväg med ryggsäck o allt och lämna mig kvar. Bara hon inte äter upp mitt godis.. Då höjdes tonen i mitt skall ett par skalor, men inte sjutton hjälpte det.... Gå du matte, bara glöm mig, jag stannar här.....Taskmört!Men efter ett tag kom hon tillbaka och hämtade mig. och hon hade dessutom massa leksaker med sig till mig. Röda och vita plastband, oj vad kul vi kan ha med dem......
Men jag glömde snart bort att vara sur, det blev en så härlig vandring. Idag hade matte satt på mig min gula sele och dessutom hade hon själv en gul väst. Nu ska vi väl inte kunna bli jagade av älgar.........
Matte konstaterade att det var mycket lättare att vandra med bara en hund i lina, så det måste ju vara Atlas som är den som alltid är besvärlig och ställer till kaos.... Äntligen släppte hon loss mig och jag kunde få springa av mig lite energi. Det var fullt av roliga löv som for runt på marken och nu när jag fick springa lös hade jag hur kul som helst. Och dessutom fanns det gott om vattenpölar. Men snart glömde jag löven för nu började det lukta spännande. Snabbt kom jag ihåg vad matte försökt lära mig om spårning, så med nosen tryckt mot marken satte jag full fart efter spåret. Men något i mattes (MYCKET bestämda) röst fick mig att titta upp, och då kändes det som att det var läge att gå tillbaka till henne. Förväntade mig en liten godsak, men som belöning kopplade hon mig. Vadå inte få jaga efter vildsvin? Varför inte????? Som protest drog jag i linan ordentligt och följde alla spåren åt alla håll o kanter. Allra roligast var det när matte stod på tå för att hänga upp ett plastband på en gren och jag tog full sats och sprang åt höger...... matte passar lika bra i lera med höstlöv som hon gjorde med snö på hela sig i fjällen... 
Vilken tur, hon hade inte ätit upp min fika, så det blev en härlig rast nere vid en sjö. Det blev i alla fall nio härliga kilometrar, och jag blev faktiskt lite trött. Men det skulle jag aldrig erkänna för matte....
De har så konstiga lekar, de där tvåbeningarna. I går fick jag följa med henne till jobbet igen. Nu stod vi i skogen och såg på när hennes kompisar sprang, och några frågade om plastbanden (som tydligen kallas snitslar). Jag försökte slita mig loss för att visa dem var nästa band fanns, men då band matte mig i ett mycket kortare koppel. Det är tacken för att man skall vara hjälpsam, SUCK! När alla sprungit klart gick matte o jag ut o hämtade alla banden igen. Konstig lek det här... Men jag lyckades hitta en JÄTTESTOR sten som jag hoppade/klättrade upp på.
Det var häftigt att titta ner på matte, men även lite otäckt, så jag valde att lägga mig ner. Hoppas matte fick ett bra foto på mig, sin stooora kille. Men när jag skulle hoppa ner glömde jag att jag nu är elva månader stor.... oj, vad högt det var.... Matte, kom o lyft ner lilla mig......Tänk på att jag är en liten valp.....
. Lite tråkigt var det att jag inte fick springa lös så mycket, men lyckades hitta en sten som jag glatt hoppade upp på.
Men det var nära att jag sabbade allt när vi skulle gå en bana och matte skulle hålla en mugg med vatten i samma hand som kopplet. Då kom det två kråkor som jag ville jaga. Men något i mattes röst fick mig att låta bli att anfalla dem.....
