DELSTRÄCKA 2:
Abisko - Saltoloukta 

 

14 Juli:
Nu har vi startat nästa etapp i jakten på det Gröna snöret. Tror matte börjar bli gammal o senil, hon glömde sina kompisar. Jag som jobbat så hårt för att hålla ihop gruppen…….

Nu är det bara du o jag ett bra tag framöver” sa hon.

Okey, det blir lättare att bara hålla koll på en person. Har ju lovat husse o mattes barn att hålla koll på henne, så jag ska inte vika en tum från hennes sida.

Här har jag varit förr, tror det var förra sommaren. Tydligen har Kungen gått här, eftersom vi nu ska gå på Kungsleden. Undrar om jag ska leta efter honom också…..

Vi gick bredvid en stor jåkk som matte sa heter Abiskojåkka, och oj så mycket vatten det var i den, och vad bråttom det hade. Hoppas verkligen att matte inte ska få för sig att vi ska vada den.  Matte o jag har inte samma uppfattning om fjällvandring. Var är de sköna stigarna på fjällhedar? Det här är ju en väg med lite stenar på. Inte alls kul att gå på.  Dessutom kom det något som såg ut som en bil farandes med en väldig fart.

Konstiga stenar som någon har kladdat på!

Det var riktigt tungt i dag så jag var tvungen att kolla så inte matte packat ner stenar i min väska. Men matte verkade också ha en tung ryggsäck för hon pustade o stånkade. "Det blir lättare om några dagar när vi ätit av maten” sa hon.. Då tyckte jag att vi skulle stanna direkt o äta av maten, äta massor…..Men då fick jag en sån där blick av henne, så hon höll nog inte med.

Stannade i alla fall o käkade lunch. Dvs matte blev av med lite vikt, jag fick bara lite godisar, (men det var gott).

Det var riktigt varmt att gå, framförallt när solen tittade fram. Men här var inga odjur i luften !!!!  Plötsligt sa matte – kolla Pippin! Blev orolig att Pippi rymt men sen såg jag att den här rörde på sig. Det var inte min Pippi utan en ripa.

Vid nästa paus hade vi kommit fram till en stor sjö som tydligen heter Abiskojaure. Där fick jag bada en stund o det var jätteskönt.

Abiskojaurestugorna. Men dit ska vi tydligen inte. Undrar var vi ska sova I natt….

Var jätteförvånad när vi inte svängde av mot Abiskolaurestugorna utan fortsatte upp på fjället. Nu var det slut på motorvägen även om det var en vältrampad stig och plankor. Vi såg inte mycket av det stora berget som heter Keron. Det gömde sig i moln.

Plötsligt började det regna o då blev det fart på matte. Innan jag hann blinka (blinkar ibland väldigt långsamt…) hade jag fått på mig mitt regntäcke och regnskydd över väskan. Tydligen är det jätteviktigt nu att vi inte blir blöta. Kanske nästa stuga inte har någon brasa som kan torka kläder och oss själva…

Men när matte lämnade stigen och började rota i ryggsäcken och tog fram tältet förstod jag. Nu är det slut på varma norska stugor nu ska vi tälta. -Skynda dig upp med tältet matte, jag blir blöt när jag ligger här o väntar  ÖKA!!!!!

Oj vilket kaos det blev när vi båda och våra ryggsäckar skulle in i absiden samtidigt.  Tyckte jag kunde gått in i innertältet direkt, men det fick jag inte. Varför då torka först… skynda dig då med Plutoduken o torka mig.

Var så skönt när jag fick komma in i innertältet. Matte satte på mig mitt täcke så nu blev jag varm. Blev överlycklig när Pippi dök upp där inne. Tack matte!

Ännu bättre blev det när matte fixade käk till mig. Nu ska jag nog överleva natten

Klockan är bara 8 och vi har redan gått o lagt oss. Fast först var matte så där omständlig igen med att torka av mig när jag varit ute o nattkissat. Ligger o lyssnar på hur det smattrar på tältduken. Riktigt mysigt.

God natt från tältet!!

 

15 juli:
Usch vilken tråkig dag det varit idag.

Vaknade av att det droppade från tälttaket på min nos. Inte skönt! Matte gjorde snart samma upptäckt. Dessutom var det vatten o lera runt hela tältet trots att matte letat efter en lite högre tältplats. Fick min frukost i hallen, eller absiden som matte kallar det, och sen gick jag in i sovtältet och låg o tittade på matte när hon försökte packa ner allt utan att det blev blötare.

En blöt tältplats

Själva vandringen till Alesjaure har jag inte så mycket att berätta om mer än att den var tråkig, blöt och lerig, dumma videgrenar som försökte ta mig, vatten på spängerna och ett blött blött regn. Trots att jag hade min regnväst på mig blev jag snart genomblöt.

Matte var nog också blöt för hon stannade bara några få gånger för att fota. Det var lite synd att man inte såg någonting efter all branta uppförsbackar.

Vy tillbaka mot Abiskojaure

Var glad att matte i går valde att gå till Abiskojaure och inte upp i Ballinvagge. Där var molnen riktigt tjocka

Dalen utan namn som leder in till Ballinvagge.

Trots regnet gjorde vi små pauser men det var inte skönt att sitta o vila i det blöta. När vi såg nästa sjö sa matte att det var Alesjaure. Oj, var vi redan framme? Nej det var vi inte…..

När vi såg en liten stuga svängde matte ner dit. Vad skönt, nu skulle vi rasta inomhus Men stugan var full av ungdomar som låg o sov. Matte blev irriterad för hade dom sovit där på natten borde de lämnat stugan nu. Slutade med att vi fikade i en pytteliten stuga där det egentligen skulle varit ved. Men turligt nog var den slut. Även en annan tjej var där, så det var jättetrångt! Men så skönt att få vila utan att bli blöt.

Resten av dagen fortsatte vi plaska runt i lera o vatten. Vi fick tom vada en ”liten” bäck. Matte suckade och tog på sig sina ”Kalle Ankafötter”.

Just nu tycker jag jättemycket om matte. Hon beslöt att vi skulle kolla om det fanns plats för oss i Alesjaurestugorna. Och det gjorde det! Två snälla tjejer lät oss sova inne hos sig. Så skönt att få ligga på en torr filt.

Matte konstaterade att precis allt  är genomblött. Tur här finns ett torkrum och att vi kom ganska tidigt. Hon träffade en färdledarkompis som heter Ulf.

Nu ska jag äta middag, och sen ska jag sova. Går inte ut mer i dag.

Vi kom inte iväg förrän kl 0900, men matte sa att vi nog inte skulle gå längre än 13 km till nästa stuga, Tjäktja. Började dagen med att gå över en lång stålbro, men den här gången var vattnet under oss lugnt

FILM:     

Som tur var hade någon tappat en massa bräder som vi kunde gå på  och det på långa sträckor.  Men de var hala så jag ramlade av några gånger.

Matte gjorde bara korta pauser, bara en ryggsäck av, så när vi stannade för lunch var det skönt. Matte ville egentligen inte alls sätta sig o göra mat, men sa att hon behövde energin och att maten värmer gott. Matte jag vill också ha varm energi! Nåja godis fick jag, men inget varmt. Beslöt mig för att sluta ögonen lite medan matte åt.

Efter maten svängde vi av upp mot Tjäktja och snart såg jag stugan.  Men oj vad brant det var och vad långt borta stugan är. När vi äntligen kom i jämnhöjd med stugan regnade det ganska bra. Som tur var slapp jag få in vatten i mina öron eftersom vinden kom bakifrån.  Då sa matte de hemskaste ord jag hört på hela vandringen: ”Vi fortsätter upp i passet så får vi se hur långt vi går idag”. Är du inte klok, jag är ju trött!!!! Men tydligen är det en liten stuga och risken var stor att det inte fanns någon plats för lilla mig. Och I vedboden ville jag inte sova alldeles själv.  Så okey få matte, men bara en liten bit till. Men vi ska väl inte tälta? Tältet är ju genomblött….

Tjäktjastugan  hej då!

Nu blev det verkligen stenigt. Bara stenar och vatten. Och så lite snö. Blev riktigt trött i både tassar, ben o huvudet så jag gick bakom matte o trampade henne på fötterna. Då blev hon lite sur. Hon halkade omkring ganska bra själv utan min hjälp tyckte hon. Tror hon var lika trött som jag. Då fick jag syn på en liten stuga högt uppe i bergen. Hoppas verkligen vi ska dit.

Matte såg att jag var trött, för hon lovade att vi skulle stanna i stugan.

”Egentligen får man inte sova där  men du ska slippa nerförsbacken i kväll. Det kommet att bli nöd på riktigt om vi fortsätter att halka omkring ner för passet” sa hon. Oj vad glad jag blev!

#
Tjäktjastugan på Kungsledens högsta punkt.

Det var fullt av folk i stugan och där var redan två hundar. En liten sak satte i gång o tokskälla, men jag brydde mig inte. Slängde mig bara ner på golvet för att vila. Där var även en huskykille som heter Ludwig. Vi tittade bara på varandra.  Han och hans matte skulle också sova i stugan så det var bäst att vi blev kompisar.

När alla andra gått, fick vi middag. Och med mat I magen somnade jag direkt. Brydde mig inte ens om att det kom fler personer in i stugan matte får försvara sig själv o stugan. Jag ska SOVA.

17 juli:
Idag har jag lekt akrobat och är lite sur på matte, för att vi inte tränat på allt som kan hända….
I morse var jag pigg igen, och jag har varit jätteduktig i natt. Trots att matte lät mig vara lös så har jag inte gått fram till Ludwig en enda gång. Blev så förvånad när jag stack ut nosen genom dörren, det snöade! Matte, matte det är vinter hojtade jag, men hon såg långt ifrån glad ut.

Var riktigt ruggigt regnigt, blåsigt och lite snö när vi gav oss av. "Högre än hit, 1150m öh, orkade inte kungen gå" så matte, och att det nästan alltid blåser här.

Måste vi verkligen gå ut i det här vädret?

Tjäktjapasset

Bara efter en liten bit blev det fotostopp. ”Nu ser du hela Sälkavagge, och där ska vi gå hela dagen i dag.” sa matte. Såg ruskigt långt ut och då var det ändå dålig sikt.

Oj vilken häftig nedförsbacke det var. Hade jag inte haft matte att dra på från början så hade det gått fort ner. Nu bara hojtade hon sakta, lugna dig, stanna, snälla Bozz sluta dra osv. Slutade med att hon kopplade loss mig ”innan det går fullkomligt åt h-e”, sa hon. Och då gick jag så lydigt bakom henne. Fattar inte vad hon bråkar om, brant, stenigt, våta stenar, mycket lera, rullande stenar är väl inga problem. Jaha du har bara två ben……

Efter en hel evighet var vi nere, men där fortsatte stenblocken och matte fortsatte svära över hala stenar.

Efter stenblocken var det slut på det roliga och matte satte fast mig i linan igen. Hon måste verkligen jobba på att bli bättre på den. Har den alltid på fel sida mot hur jag väljer att gå. Plötsligt stannade matte och tog tag i kopplet. Nu hade jag gått i egna tankar igen och missat mina kompisar med tuggben på huvudet. Att hon alltid ska se dem först. Fick nu nöja mig med att bara stå och titta på dem på andra sidan jåkken.

Oj vad glad jag blev när det plötsligt dök upp stugor bakom en backe. Vad skönt, idag ska vi tydligen inte gå så långt.

Sälka

Men tji fick jag.  Inte tänkte matte stanna vid Sälkastugorna heller. Hon gick in o köpte en cola till sig och sen band hon mig utanför en liten stuga.

Där fick jag sitta  o vänta medan hon gick in och fixade lunch till sig själv. Hallå matte, du glömde din bästa kompis. Jag sitter här i regnet. Vadå slutat regna spelar väl ingen roll, du har glömt bort mig!!!!!

Till slut kom hon tydligen ihåg lilla mig och kom ut. Och nu fortsatte vi att gå. Att gå o leta efter Kungen på den här leden var inte roligt. Lera, vatten o en massa stenar. Matte muttrade något om att hon förträngt hur stenigt o tråkigt det är att gå här.

Då plötsligt dök den upp. Bron med en stege upp till. HUR ska jag komma upp där?????? Gjorde flera misslyckade försök och matte försökte hjälpa mig. Slutade med att hon började leta efter ett vadställe, men vattnet hade väldigt bråttom så hon gav upp. Men matte är ganska smart ibland. Vi gick tillbaks till bron och så tog hon av mig min väska. ”Försök nu” sa hon och då lyckades jag ta mig upp. Matte var så imponerad av mig o jag fick både beröm o godis på andra sidan bron.0

Varför har vi inte tränat på att klättra på stegar innan?

När vi gick förbi en av dalarna blev jag riktigt rädd. ”här inne finns Drakryggen” sa matte. Skynda dig matte drakar är jättefarliga, det har jag hört när ni har läst sagor för Thea o Hugo. Vi springer innan han börjar spruta eld!

Kouppervaggoe med Drakryggen

Vi gick över ytterligare två gungande stålbroar men dom var en baggis. Nu var jag riktigt trött hur långt ska vi gå idag. Ska vi slå upp vårt blöta tält? Det låter inte skönt…..

Dalen bara fortsätter…

Började ge henne små fina vinkar om att jag var trött, genom att ställa mig framför henne.  Men hon verkade inte fatta vad jag menade.  DÅ fick jag syn på fler stugor, Singi, och JA, matte stannade o frågade om de hade plats för en blöt bandare med trött o blöt hund. Och det hade dom!!! Får dela stuga med Ludwig och hans matte så det blir bra.

Var så skönt att lägga sig på filten som matte la ut på golvet. Har fått både middag och massa gott godis från Hundboden, så nu är jag trött men belåten. Och så massage.

#
Singistugorna

18 juli:
Matte tyckte att vi kunde kosta på oss en lugn sovmorgon i dag, och inte mig emot. Undrar om det betyder att vi ska ha en vilodag?

Var så skönt att ta det lugnt på morgonen. Matte var överlycklig över att tältet hon hängt upp i rummet nästan var torrt.

Men nej någon vilodag skulle det inte bl,i det förstod jag när hon började packa ryggsäcken.”Lugn Bozz, jag är lika trött som du efter de här tre sista jobbigt etapperna  så idag ska vi bara gå till Kaitumjaure 13km bort.”

Det lät ju överkomligt, bara det inte är lika stenigt o lerigt som det var på vägen hit. Och bara hon inte ändrar sig o vi bara går förbi Kaitumjaure….. Vi sa hej då till Ludwig och hans matte som skulle gå vidare till Nikkaluokta.

Ohhh vad mycket skönare det var att gå här. Lite stenar men betydligt lättare o skönare att gå. Men här har de verkligen varit slarviga med bräderna. De har tappat dem helt huller om buller. Det var svårt att välja vilken bräda man skulle gå på.

Idag när det inte regnade var Matte tillbaks till de vanliga rutinerna, dvs vi gick aldrig mer än en timma innan vi tog paus.  Så skönt att slippa klövjeväskan en stund.

En tillbakablick mot gårdagens o dagens färdväg.  Tjäktjapasset ligger långt där borta

Efter ett tag kom vi fram till ett ställe där  det stod en massa pinnar uppställda. Matte sa att det var en gammal kåta, men jag tror hon skojade med mig. Jag vet minsann hur en kåta ser ut. Har ju sett dem i Grövelsjön där Plupp brukar vara. Fick i alla fall ställa upp på ett par bilder vid pinnhögen så matte blev glad.

Sen hände det fantastiska samtidigt som en STOR besvikelse infann sig. Jag fullkomligt snubblade på två stora fina tuggben. Tittade på matte o frågade om jag fick ta med ett, och det fick jag. Men jag måste bära det själv. Självklart bär jag det…….. Nej det var inte självklart, de var alldeles för tunga. Blev tvungen att lämna dem. Stoooor besvikelse. Blev i och för sig på lite bättre humör när jag som plåster på såren, (konstiga uttryck matte har) fick lite torkad lunga från Hundboden. Men mina tuggben……

Fick syn på en ny stålbro och blev orolig att det skulle vara en stege upp på den också. Men det var det inte. Bara att kliva ut på den. Oj vad den gungade, killade lite i magen.

Så här såg bron ut när vi gått över den

Nu Blev det verkligen balansgång på alla brädor som låg överallt. Där fanns några gamla också, men de var trasiga. Var så skönt att slippa regnet o kylan, men nu kom de där dumma odjuren fram igen. Matte hjälpte mig genom att spruta lite Centaur på mig och det hjälpte. Men tyckte inte om mattes fotostopp på vägen, då anföll de direkt. Dessutom ville hon att jag skulle ställa mig fint vid röset för ett foto.  Där gick gränsen, här ställer jag mig inte fint bland alla dessa myggor….

Kaitumjaure

Var rädd att matte ångrat sig och att vi bara skulle gå förbi Kaitumstugan, men hon stannade och hälsade på stugvärden. Sen kom stugvärden o hälsade på mig med. Hon var jättesnäll och gav oss en egen stuga. Fast vi är inte ensamma i den, här är fullt av myggor inne. Matte springer runt o knappar i händerna och muttrar över varifrån de kommer. Men jag vet, från kaminen.  Det upptäckte matte också så hon tände en brasa. Nu kan ni brinna upp era odjur!

Matte tycker fortfarande att jag är för tunn så jag fick en extra stor portion mat i kväll. Tydligen ligger vi före mattes plan då hon har några portioner över. Lugn matte det fixar jag!

Sen gick matte för att basta.  Jag ville följa med men när hon förklarade att det var ett hus som det var varmt i, la jag mig för att sova middag istället. Värme har jag fått nog av! Vad konstigt matte luktade när hon kom tillbaka. Hon luktade tvål, men mattelukten fanns kvar.

Sen skulle matte äta middag, och idag blev det festmiddag. Man kan inte ha fest själv, men vi var ju två. Så vi delade på potatismos o Bullens korv. Oj, vilken god efterrätt! Matte var nöjd hon med när hon sa ”skål Bozz”, och drack upp sin Resorb.

                          

Har även hunnit med att få massage, stretching och kloklippning. Det sista kunde jag dock varit utan …..

Nu har vi precis haft besök av den andra tjejen som är stugvärd här. Hon var också jättesnäll o hon och matte pratade länge och då somnade jag med huvudet på hennes fot.. Nu ska jag o min mätta mage sova gott. Matte hotar med att vi ska gå upp tidigt.

Kväll vid Kaitumjaure.

19 juli:
Oj vad himlen var ledsen i morse. Det plaskade ordentligt utanför fönstret. Trodde nästan att matte också skulle börja gråta när hon såg det. Hon hade förberett ryggsäckarna för bra väder, så nu var det bara att packa om och ta fram regnkläder.

Morgon i Kaitumjaure

Var jättesvårt för mig att gå på alla hala stenar o trasiga bräder i början. Halkade flera gånger o var snart både smutsig o blöt, trots regnvästen. När vi kom fram till bron över Gaidumjohka sprutade det om vattnet. Blev nyfiken på hur fort vattnet rörde sig men när jag stannade mitt på bron o tittade ner blev matte orolig och sa åt mig att sluta, och fortsätta gå.

Det blev lättare att gå på andra sidan, men fortfarande var det blött o lerigt. Och så regnade det hela tiden. Vi såg ett fint litet vattenfall på avstånd. Blev orolig en kort stund, för att matte ville dit o fota, men hon nöjde sig med en bild på avstånd.

Matte var inte på långpaushumör utan det blev bara korta stopp. Men det gjorde inget för det var så blött o disigt. Fast en lång fikarast i den sega uppförsbacken hade varit gott.

När vi fick syn på en sjö långt under oss sa matte att det var Tesajaure, och att vi skulle åka båt över den. För att sen gå uppför backen tills vi var uppe på samma höjd, plus lite till!!! Suck verkar jobbigt. Varför har man inte byggt en jättelång bro över, så vi sluppit gå ner o sen upp?

Var riktigt jobbigt för oss båda att gå nerför den branta backen. Det var halt, o en massa stenar som rullade.

Ok matte var är båten? Hoppas du kan ro med ditt nyckelben.  Tror jag vill ha flytväst….

Behövde inte oroa mig för någon roddtur med matte. Vi skulle åka motorbåt. Kändes lite tryggare, trots våra träningsturer på Grövelsjön.

Vy från båten

Båtturen gick jättebra och han som körde sa att jag var en lugn o fin kille. Inga problem att komma i och ur båten. Dit matte går, går jag också, kosta vad det kosta vill…

Nu var vi tydligen inne i Stora Sjöfallets nationalpark. Och här regnade det inte. Så skönt! Men odjuren i luften anföll mig igen.

Men var jättejobbigt att gå uppför den långa backen. Först gick vi i en skog och där var odjuren hungriga på mitt blod. Men blev bättre när skogen tog slut. Tur att det var en så fin stig uppför backen, det var så skönt att gå på efter allt stengående. Men bäst var det när vi rastade, o matte sa de härliga orden ”ryggsäck av” Matte är snäll för varje gång hon tar av sin ryggsäck tar hon också av mig min.

Jag älskar ordet paus

Vi åt lunch i backen, där matte hittade en liten håla som det var lä i. Jag fick lite torkat godis o en tuggpinne, smaskens. Vi satt o tittade på hur backen fortsatte uppåt, så jag var inställd på en jobbig stund.

Jag ser stigen, den fortsätter uppåt jättelänge

Vad händer då, bara en liten stund efter att vi börjar gå… jo matte svänger bort från stigen och går neråt.  Varför går vi ner när vi ska gå uppför???? Varför då en omväg ner till en bro istället för att vada jåkken. Det blir minst 1 km extra bara för att du inte vill ta på ”Kalle Ankafötterna” o risker att bli blöt. …… Fegis!
När vi äntligen var uppe och tillbaka på leden tror jag hon ångrade sig för det var en svettig omväg.

När backen tog slut, och vi var uppe, blev matte så där tjatig om utsikten. Tydligen heter de nya spetsiga bergen som vi nu såg Sarek. Vad lustigt, har en kompis som heter så.

SAREK, var då? Ser honom inte…

Akka

Nu var det lätt att gå och det fanns gott om plankor, (som inte var hala). Det var en lika lång nerförsbacke som aldrig verkade ta slut. Blev jättetrött så när matte tog en paus ville jag inte resa mig upp, och visade verkligen att jag inte ville ha på mig klövjeväskan. Men hon fattade ingenting så snart  satt den på ryggen igen. Då la jag mig ner så fick hon gå själv. Men när matte efter 100m vände sig om o ropade  - ”Hej då Bozz” var det inte roligt att tjura längre så jag skyndade mig att springa ikapp henne.

Nu tar vi det lugnt för nu blir det väldigt brant sa matte plötsligt. Och det blev det. Hon vågade inte ha mig bunden utan ville gå ner i sitt egna lusiga tempo. Det var skönt, för jag har jättesvårt att gå så sakta. Min taktik blev att stanna i backen och låta matte gå i förväg 50 m, för att sen springa ikapp henne. Så höll vi på i hela backen, och det var skönt för mig.

I slutet av backen dök det plötsligt upp en brun stuga som låg nere vid vägen. Den hette Vakkotavare, och matte tyckte vi kan sova här i natt. BRA FÖRSLAG, det bästa du sagt idag matte.

Jag går o lägger mig i rummet medan du fixar vår utrustning och hänger upp det blöta på tork, fixar mat åt oss och…..

Hallå matte, det var mat du skulle fixa, inte tala med husse i den där saken du fotar med….

Här fick vi inget eget rum, utan jag var tvungen att vara bunden i mattes säng. Tycker inte om det, jag som brukar röra mig på natten.

Kväll vid Vakkotavare. Utsikt över Sarek med sockertoppen Slugga

20 juli:
Nu tror jag att matte blivit tokig, eller så håller hon på att svälta ihjäl. Idag sa hon att det här blir en jobbig dag, ”bara att tugga asfalt hela dagen.” Matte, man kan inte äta asfalt!!!!

Vad skönt det var i morse att inte behöva ta på sig regnvästen. Solen sken och det blåste lite. Även om vi bara  skall gå drygt 15 km idag ville matte komma iväg hyfsat tidigt.  Men nu kom vi bara ca 500 m innan virrhjärnan kom på att hon glömt sina pinnar. Bara att vända om o hämta dem (blev en dyrbar extra kilometer i slutet av dagen)

Hej då Vakkotavarestugan!

Vi var helt överrens om att det var så skönt att gå på vägen  och slippa alla stenar, lera  och vatten.  Ja i alla fall de två första kilometrarna…… Sen blev det bara jobbigare o jobbigare. Matte tjatade i början om hur fin utsikten var in över Sarek, men de hojtandena blev färre o färre, och till slut sa hon ingenting om någon utsikt ja knappt något alls.  Bara lite matta kommentarer om att jag var duktig o att vi ”snart” är framme….

Utsikten

Tyckte dessutom hon var taskig, när hon knuffade ut mig i vägkanten hela tiden. Vadå inte mår bra av att gå på asfalt utan får ont i ryggslutet…. Matte, det fixar ju du med massage o stretching som du fått lära dig….

Matte var i alla fall väldigt noga ned vandringsintetvallerna 50 - 10, och det var skönt. ”Gammalt soldatknep” kallade hon det för. Får heta vad det vill, men jag gillar det. Är så skönt att bli av med väskan o få rulla runt i gräset.

Vi gick förbi en sån där lång konstig stenbro som vi gick över i Altevattnet i Norge. Men den här var större och vi fick inte gå över den. ”Om vi fått gå över här och in i Sarek hade det varit mycket närmare, men där får du inte vara” sa hon. Taskigt, jag är inte farlig för den där Sarek..

Sourvadamnen

Vi käkade lunch i vägkanten o sen fortsatte vi. Matte lämnade vägen och svängde av när vi kom till flaggor där det stod Laponi Naturum. Är vi framme nu?  Utanför ingången stod det några konstiga saker. Matte sa att det var renar  men det var det inte. Mig lurar hon minsann inte! Hon band mig utanför och gick in. Hon berättade sen att hon ätit våffla med hjortronsylt, som de bjuder alla Gröna Bandare på. Men jag då, jag letar också efter det Gröna snöret. Vill också ha våffla!!!!

Matte hade fin utsikt över Stora sjöfallet

Sen hände något konstigt. Medan jag sov där ute måste någon ha smugit sig fram och lagt i stenar i min väska. För när matte satte på mig den igen var den jättetung…. Fattar inget. Matte sa något om en depålåda som fanns på plats, men vad har den med min väska att göra? Fast hennes ryggsäck verkade också blivit tyngre. Nu var det slut på 50-10 vandrande. Nu blev det paus vid lämpliga sittstenar så hon inte behövde anstränga sig när ryggsäcken skulle på. ”Tur en del av vikten försvinner i Saltoluokta” sa hon. Undrar vart den ska gå….

Tydligen hade matte planerat att vi skulle tälta där men beslöt att vi skulle fortsätta lite till så vi kom närmare Kebnats och någon båt vi ska åka i morgon. Mycket dumt beslut matte!!!!  Vi hittade ingen tältplats med vatten i hyfsad närhet, så vi bara traskade på. Inget kul alls!

Tur det fanns lite skugga i vägkanten för lilla mig

ÄNTLIGEN!!!!  Hojtade matte när hon såg den här skylten. Tydligen är vi snart framme vid Kebnats. Hit skulle vi ju komma först i morgon….

Nu har jag i alla fall äntligen fått mat och tältet är uppe. Är så himla trött vi har gått 32,3 km i dag - på asfalt…..

Var så skönt att lägga sig fast matte tyckte jag bredde ut mig. Okey då får väl ge dig lite plats..

Pippi o jag är SÅÅÅ trötta

Fin kvällsvy från Kebnats

21 juli:
Vaknade I morse av att det smattrade på tältduken. Inte kul! Matte suckade djupt…. Men oj vad jag har sovit gott i natt.  Kände mig trött o stel i kroppen när vi gick en liten kissrunda. Matte, jag VILL INTE gå någonting i dag och absolut inte bära någon väska!

När tältet var nere gick vi till bryggan där en stor båt kom farande.  Den hette Langas och tydligen skulle vi åka med den. Var lite bökigt att komma ombord, men nu löser jag det mesta.

                              

På Saltoluokta fick vi ett stort rum med sex sängar. Undrar om vi blir ensamma här. Matte förvandlade snabbt rummet till kaos med prylar överallt. Men jag brydde mig inte, la mig bara på golvet och somnade.

Det var något jag fortsatte med hela dagen, bortsett från en liten promenad med matte. Hon höll på att tvätta och torka prylar hela dagen.

I kväll lämnade hon mig ensam på rummet för att gå in o käka middag. Brydde mig inte, var så skönt att bara slappa.

22 juli:
Idag har vi fortsatt med att göra ingenting. Jätteskönt!

Vi var ute på en liten runda och då fick jag simma i sjön Langas. Matte kastade pinne o jag hämtade den glatt. Känner mig mycket piggare i dag, full av energi.

FILM:    Jag badar i Langas

Sen sa matte att vi ska vara kulturella. Då gick vi till en kåta som matte kallade kyrkkåta. Så här ser en kåta ut!!

                                                    

Nu ska vi ut o leka lite med min boll. Ska bli kul.

Jag slappar framför Saltoulukta Fjällstation

Sen ska det tydligen packas igen för i morgon drar vi vidare

Skriv gärna en komentar i min gästbok