DELSTRÄCKA 3:
Saltoloukta - Jäkkvik via Kvikkjokk 

 
                           
 

 

 
 
 
 

23 Juli
Nu har vi tydligen startat etapp 3 i jakten på det gröna snöret.

I natt har vi delat rum med en tjej som heter Nora. Hon letar också efter det där snöret men hon började leta i Grövelsjön i maj. Och hon har inte heller hittat det. Hon var jättesnäll och lekte med Pippi och mig.

Kände mig full av energi när vi lämnade Saltoluokta men matte sa att jag skulle lugna mig för det kommer att bli en lång dag. Lång? Nora sa att det bara är 18 km. Vad sa du matte….. en liten omväg till Petsjaure för att du vill äta röding….är du inte klok????

Nu blev det som matte ville, och hon försökte trösta mig med att den långa o jobbiga uppförsbacken från fjällstationen är lättare när man går till samelägret. Hmmm….

Trodde matte var trött på utsikten över Langas och Akkajaure, men fota skulle hon. Okej, det var väldigt fint och det var en bra stig att gå på. Men jobbigt….Tror du lurade mig där matte…..

När vi kom över krönet såg vi en ny sjö. Det var tydligen Petsjaure. Nu såg jag den där bergstoppen i Sarek som matte kallar för Sockertoppen (Slugga).

Matte fick sin fisk, och var jätteglad. Satt o smaskade för fullt medan jag fick titta på. Jo, en liten bit fick jag, men den var liten.

                                                                           

Det var ett mysigt ställe så jag tyckte vi kunde stanna men matte ville vidare till Sitojaure.

Blev en kanonvandring första delen. Då gick vi hela fritt, fanns ingen led. Skulle tydligen snedda mot Kungsleden. Var så skönt att gå på fjällheden där inga andra gått. Litade på att matte skulle hitta, och jag gick bara o njöt.


Tillbakablick mot Petsjaure

Tillbaka på Kungens led var det upptrampat men inte så mycket sten som det varit innan. Tog flera sköna pauser. Hittade en liten stuga, men den gick vi förbi.

Matte lovade att vi skulle stanna o slå upp tältet uppe på fjället någon kilometer från Sitojaure. Hittade massor av fina tältplatser men det fanns inget vatten. Så det slutade med att vi fick gå ända fram till STF stugan och tälta där. Vi var jättetrötta båda två. Var fisken verkligen värd den extra milen…  Snälla matte nu räcker det med sträckor på runt 3 mil…

Men hon sa att det var tur att vi gjorde det eftersom båten vi ska åka med i morgon lNTE går klockan 09 som det står överallt, utan klockan 08. Fy för att luras så!

Innan matte fixade sin mat hade jag fått min, och dessutom kvällskissat, så jag fick gå in i sovtältet och lägga mig. Så skönt!


Kvällssol vid Sitojaure

 
 

 

 
 

24 juli:
Jodå vi hann med båten. Vi var där kvart i åtta. När vi kom var det en tjej som sa "Hej Bozz!!" Det var en av mina trogna bloggläsare. Så kul att träffa er i verkligheten. Dessutom var hon snäll o hjälpte oss med alla våra saker när jag skulle hoppa i båten. Det var en lång båttur, nästan som när vi åkt med Erik på Grövelsjön. Men jag var lugn hela tiden, ja nästan hela tiden. När han som körde bromsade började jag skälla.

Det blev en skön vandring som gick sakta uppför, men i slutet blev det jättebrant.

Trodde det skulle vara en ny backe när vi kom upp, men nu var det slut på uppförsbackar. Det var nästan helt plant innan det sakta började gå nerför.

Matte började hojta om en ny topp i Sarek, en som hon varit uppe på många gånger. Blev lite orolig att hon skulle dra med mig dit upp men blev räddad av den där Sarek. Skönt att slippa fler omvägar.

Efter en jättebrant, lång o stenig nerförsbacke kom vi fram till ett par hus, STF Aktsestugorna. Matte gick o frågade om båtskjuts men han som kör båten ville inte köra oss över sjön Lajtavvrre nu. De tyckte vi kunde äta lunch I fem timmar. Då beslöt sig matte för att vi skulle ta oss över sjön själva

"Jag är ju kapten  och vi har ju tränat på att ro på Grövelsjön så nu ror vi" sa hon. Tur jag litar på henne….

På vägen ner till vattnet skulle matte absolut stanna o fota Skierfekluppan igen. Suck….

Men det fanns ingen båt till oss. Alla var på andra sidan sjön. Då blev matte jättesur på de tre killarna som rodde över precis när vi kom, utan att komma tillbaka med en båt på släp.  Vi fick sitta o vänta i över 2 timmar innan det kom en båt. Det var vi och två andra tjejer som hoppade i båten. Hoppas nu matte kommer ihåg hur man ror……. och framförallt sluta fota och håll i de där pinnarna så du inte tappar dem….

När vi var mitt ute på sjön mötte vi en annan båt. Då hojtade en kille o frågade om det var Eva. Det var Björn o Lotta som också gick Gröna bandet, och de kom från Grövelsjön. Glömde fråga dem om de hittat det gröna snöret….

Heja matte det här gjorde du bra! Vi kom över utan att bli blöta, ja mer än från regnet då.

Trodde vi skulle tälta i närheten av båtarna, men matte ville vidare. Så det blev en bra stunds vandring genom en skog. ”Snälla inte flera mil till”, försökte jag säga.  Och hon lyssnade, för nu ligger vi i tältet och lyssnar på jåkken utanför. Matte muttrar något om att bli kissnödig men jag tänker sova.


Vårt nattläger

 
     
 

25 juli:
Vaknade i natt av att det smattrade på tältduken. Trodde matte skulle säga något fult ord men hon bara suckade uppgivet.

Allt blir så bökigt för henne på morgonen när vi ska packa ihop. Och jag kan inte hjälpa henne, men det gör att jag kan sova lite längre… Nu låter hon mig ligga kvar i innertältet så länge som möjligt, och inte mig emot.

Vi startade dagen, som vi avslutade gårdagen, med  uppförsbacke i skogen

                                                  

Var inte alls glad över att behöva vandra idag i det här vädret. Tur jag har ett regntäcke! Blev inte bättre när skogen tog slut, tvärtom. Matte sa att det var för att vi nu var uppe i molnen o gick. Hoppas matte hittar, för jag såg inte särskilt långt. Det gjorde hon och efter ett tag slutade det nästan att regna.

Just nu värmer vi oss och torkar upp raststugan Jågga. Matte lyckades tända en brasa med lite näver o tändstål så det är ganska mysigt. Men misstänker att vi snart ska ge oss ut igen, o nu regnar det igen.

Helt rätt, alldeles för tidigt sa hon att det var dags att ge sig av igen. Försökte protestera, men ibland verkar det som om hon inte hör mig…..

Det var lite småkuperat, och plötsligt bakom en kulle fanns den, stålmonstret till bro….

”OJ, den fanns inte sist jag gick här. Men det är ju 17 år sedan” sa hon med oro i rösten. "Fixar du det här????" Matte hittade ett vadställe som hon ville att jag skulle gå över på. – ”Hallå matte  om jag ska vada ska du också göra det. Om du ska gå på bron ska jag också det…”

Slutade med att vi gick på bron båda två. Usch vad läskigt det var att klättra upp o ner. Det var 18  läskiga steg upp och 12 ner. Själva bron som gungade ordentligt där uppe är inget för tuffa mig.

Matte säger att livet på fjällvandring med mig ständigt bjuder på överraskningar. Men jag måste prata med husse, så han skickar henne på koppelkurs. Hon är urkass på det där med lina. Är alltid på fel sida om stenar, buskar o träd, snubblar på linan, fattar inte vilken sida jag kommer på, trampar på linan mm mm. Och sen skyller hon på MIG….

Sen blev det jättejobbigt både för matte o mig. Det var en lång nedförsbacke, och det var stenigt o superhalt. Tom jag fick koncentrera mig för att inte halka. Och backen o stenarna tog aldrig slut och det blev bara kletigare o lerigare. Matte försökte muntra upp mig med att säga att det kunde varit värre, vi kunde haft kraftig motvind. Men det hjälpte inte, jag var trött!


Har vi varit olydiga nu, när vi varit hos den dör Sarek. Jaha, jag får smyga i utkanten av honom.
Fattar inget, men det är säkert bra.

När vi passerade skylten Pårtestugan sa matte att vi skulle stanna till där en timme så hon fick torka sina sockor lite. Sen skulle vi fortsätta ca 5 km till…….

Det var en supersnäll stugvärd. När matte frågade om hon kunde binda mig i vedboden så jag skulle slippa ligga ute i regnet bjöd hon in mig till hundrummet. När vi kom in I hallen kände jag att nu räcker det för idag. Slängde mig ner på golvet med väskan o regnskyddet på mig och gav matte en blick som sa, ”Jag vill inte mer idag. Snälla, vi kan väl stanna här.”

Den här gången lyssnade hon och sa till stugvärden att vi stannar i natt. Tack snälla matte för det. Jag fick en filt o sen somnade jag.  När jag vaknade hade matte ockuperat hela rummet med blöta saker som skulle torka.

Sen lämnade hon mig o gick över till stugvärden och fikade. Hon blev bjuden på språngficka, te och nybakad mjuk kaka. Men jag fick godis när hon kom tillbaka så jag är inte sur. Sen hade vi en mysig kelstund där matte sa att det är lika viktigt att jag mår bra som att hon gör det. Och då fick jag massor av beröm för idag. Nu leker livet igen!

I kväll har jag lekt med min boll o Pippi. En snäll kille som bor med oss här i stugan har lekt med mig. Förstår inte vad han säger men han är jättesnäll.

Matte lyckades tidigare i dag få igenom ett meddelande till Kristina som har bokat ett rum åt oss i Kvikkjokk. Hoppas de fattade att även jag vill bo inne. Och att de har en låda med mat till mig som matte skickat upp….
Nej nu ska jag sova.

God natt!


Kväll vid Pårte

 
 
 
 

26 juli:
Har varit skönt at sova inne, och nu är jag mycket piggare. Det är jobbigt för min lilla hjärna att tänka ut hur jag ska lösa hur jag ska sätta tassarna vid alla broar o stenar. Och ibland får jag gå balansgång på bara en planka…. Då gäller det att ha koll på bakbenen! Så självklart blir jag trött ibland.

Gissa vad det var för väder när vi gick ut o morgonkissade……. Just det REGN……

När vi var klara och precis skulle gå började det ösregna. ”Vi väntar lite här under taket”, sa matte.  Ibland, men bara ibland, är hon smart. Vi stod där jättelänge, minst i 15 minuter, innan det bara regnade lite.

Vilken tråkig vandring det var. Bara sten och skog hela dagen. Och det var inga sköna stigar, bara stenar o rötter. Och det var jätte - jättehalt  Matte halkade en gång o la sig i leran, men lugn husse, det gick bra. Var framme jos henne innan hon nådde marken. Hon fick en blöt puss i hela ansiktet som tröst.

Plötsligt slutade det regna och någon tände lampan på himlen. Då blev det varmt. Tyckte matte kunde ta av mina regnkläder, men hon vägrade. –”Kommer  säkert mer regn sa hon. Och givetvis fick hon rätt…… Vi tog i alla fall ett par sköna pauser och käkade lite godis.

Orkar inte skriva mer om skogsvandringen. ”Transportsträcka” kallade matte det. Var i alla fall jätteskönt när matte sa att nu är vi nästan framme, ska bar gå uppför backen till Kvikkjåkks fjällstation.

Tack snälla Kristina för att du fixade ett rum till matte o mig. Hade du inte gjort det i går hade vi fått bo i vårt våta tält. Matte skyndade sig att hängs upp det på tork och jublade så högt att jag hörde det i våningen under, när hon hittade en skotork.

I kväll tog vi en liten promenad o tittade på varifrån vi ska åka båt i morgon

Sen ville matte gå o titta på forsen, och det var spännande. Oj vad det vattnet hade bråttom.

Nu har matte varit iväg o suttit o planerat våra närmaste vandringsdagar. Vi ska tydligen fortsätta att leta både efter både det Gröna snöret och Kungen. Hoppas kungen gått på mindre steniga stigar….

 
     
 

27 Juli:
Har trott att det har regnat ute hela natten, men det är ju ljuder av allt vattnet i forsen jag hört. Men när vi var klara för att gå ner till båten började det regna. ”Tur att vi redan hade tagit på oss våra regnkläder!”sa matte. Har I alla fall torra kängor!

När vi kom ner till båten skulle matte absolut ha en bild på sig själv vid ett gammalt hus. ”Sist jag var här fanns det en skylt på stugan där det stod Kaptenens stuga. Så det är klart att kaptenen måste förevigas där igen”. Fast nu är skylten borta.

Det var en jättekul båttur, för eftersom det blåste körde hon inte över sjön utan körde en slingerväg som hon kallade för Deltat. Vi såg två STORA fåglar.

När vi hoppat av båten började vi gå uppför i en skog. Plankorna på marken var såphala och matte halkade givetvis. Men istället för att ramla satte hon högerfoten utanför Plankorna och då sjönk hon ner till knät. Gissa vad hon sa när vattnet forsade in i hennes torra känga….. Var jobbigt att gå uppför, men hittade en massa pinnar att bära på. Matte hittade en bäck att fota.

                                                                       

Ju mer vi klättrade uppåt ju öppnare blev skogen och nu var det bara björkar. Här var jättefint! Bäst av allt var att det slutade regna o solen kom fram. Var så skönt att bli av med regnvästen. Men nu började blåsten öka. Vi fick syn på en liten stuga på andra sidan en jåkk med stålbro över. ”Det är Tsielejåkkdtugan, och där ska vi äta lunch” sa matte.

Trots att solen sken var det skönt att sitta inne i skydd från blåsten. Hela stugan gungade när blåsten tog i, så matte började muttra om att kanske stanna kvar i stugan över natten. Bra förslag matte!!!!
Men nej hon kom fram till att blåst hör till fjället och vi kan inte stoppa varje gång det blåser. ”Vi kan ju alltid vända.” Efter att ha kollat på det där pappret hon kallar karta trodde hon att vi skulle komma i lä på andra sidan.

Sen sa hon det som fick mig att tycka att det var ett bra förslag. ”Du bär ju bara på mat för en extra dag….” Jag vill INTE bli utan mat!


Fika i Tsielejåkkastugan.

FILM:    Det blåser på fjället

Det var en jätteskön vandring upp mot passet på sköna fjällhedar. Vi hade vinden snett i ryggen så det var helt ok.


Tillbskablick ner mot Tsielejåkka.


Dit upp mellan topparna ska vi

Oj vad det blåste när vi kom upp. Jag hade ingen kontroll på mina öron alls. Nu fick vi dessutom motvind så all vind for in i dem. Inte skönt! Vi gick längre (kanske för att det var jobbigt för matte i vinden det gick sakta uppe på Sierggabuollda). När vi gick nedanför toppen Goabddabakkte kändes det som att den skulle ramla ner över oss. Ville inre titta upp på den. När vi började gå ner på andra sidan blev det jättejobbigt. Matte du hade FEL  det ör inte lä  tvärtom!!! Matte sa att vinden kom och sparkade till henne så hon höll på ramla.  Matte, vinden har inga fötter eller tassar och kan inte sparkas! Nu gick det verkligen sakta. Vi gick ca 10 meter och sen stannade vi så matte fick ta spjärn mot vinden och så höll vi på. Tur hon hade sina pinnar. Men även jag fick spänna musklerna gör att inte ramla.


Uppe på Siergabuollda


Va ska vi ända dit? Bara för att få lä för tältet. Det är ju långt…


Goabddabakkte

Matte var inte nöjd med en tältplats förrän vi kommit ganska långt ner i skogen. Tur hon tränat på att slå upp tältet i blåst! Var jättetrött det blev nästan 3 mil den här dagen och nu är klockan 2230 och min middag är klar!

 
     
 

28 Juli:
Oj oj oj vad det har blåst i natt. Var först orolig att matte inte knutit fast tältet ordentligt men det hade hon. Men jag trodde nästan vi skulle flyga iväg varje gång det kom en stark vind.

Det blev en lugn morgon även om vi vaknade kl 0600. Matte njöt av att tältet var torrt och att solen sken. Då upptäckte hon att jag fått ett fukteksem på magen. Fram med sax o rakhyvel. Jag njöt för fullt när hon höll på o pilla på mig.

Har inte varit mycket fjällvandring i dag, mest skogsvandring. Men har varit ok för det var en jättefin skog. Och mjukt o skönt för mina tassar inte många stenar.

Men matte har varit lite jobbig i dag. Hon har stannat o ätit såna där blåa bär stup i kvarten, och när hon hittade de gula blev hon överlycklig. Tyvärr är det blött där dom växer så jag kunde inte lägga mig o vila medan hon plockade och åt.

Vi kom fram till en stor älv som matte sa heter Piteälven. Oj vad stor den var. Tur vi inte skulle vada den!

Det fanns två stålbroar att gå över älven på. Blev nästan yr när jag tittade ner genom gallret på bron.

Vi åt lunch nere vid älven och det var så skönt i solen. Vi har inte mött många idag, trodde nästan att det bara var vi som gick här. Efter älven fortsatte vi gå i skogen fast här fanns det mer stora träd och pinnar….

Efter att vi passerat en liten sjö började det gå uppför. Blev jättejobbigt eftersom det var så varmt.  ”Klaga inte nu när solen äntligen skiner” sa matte. Men tungan släpade i marken. Tur matte tog fotopauser.


Vy tillbaka mot passet där vi höll på att blåsa bort i går. Vi har ju knatar på riktigt bra!

När vi kom upp för backen var vi tillbaka på fjället. Här låg det massor av stora stenblock överallt men vi gick hela tiden bredvid dem. Matte sa att vi skulle gå till Tjäurakåtan och tälta där. Trodde det var en stora kåta, men oj vad besviken jag blev. Var ju bara som en liten kulle. Och här fanns ingenstans att sätta upp tältet…..


Tjäurakåtan

 
     
 

29 Juli:
Är lite sur  på matte, vi har sett miljoner kompisar med tuggben på huvudet, och jag har inte fått leka med dem….

Blev en riktigt mysig morgon där vi för första gången kunde äta frukost utanför tältet.

När matte packade ner Pippi i min väska tog jag upp honom igen, och så höll vi på flera gånger. Till slut fattade hon att jag ville att Pippi också skulle få se hur fint här i fjällen. Hon band fast honom ordentligt ovanpå min väska.

                                                       

Vi började dagen med att fortsätta gå uppför Jåhkgaskatjårro men det var en snäll stigning. Matte jämförde med att gå upp på Blåkläppen i Grövelsjön. Lite vått men annars fint underlag för mig. Matte gillade det också. Hon var jätteglad för att jag plötsligt ville gå först och dessutom drog henne uppför. Men det var inte för att hjälpa matte, min superduper nos talade om för mig att det fanns tuggbenskompisar framför oss. Snälla släpp mig så ska jag samla ihop dem och komma tillbaka med alla…

När vi kommit upp och gått över platån fick vi syn på en massa vatten långt framför oss Dit ska vi plus lite till sa matte. Då fick vi syn på dem, det var massor av kompisar och jag blev helt vild. ”Lugna dig”, sa matte och så gick hon till några stenar och där satt vi sen länge och bara tittade på dem. Tittade…… när jag kunde haft så kul….. Till slut hade alla gått förbi och då reste vi oss och fortsatte.

Nu började en lång nedförsbacke, och matte var inte glad över att jag nästan gick på bakbenen. Men jag kände ju på lukten, att det fanns fler tuggbenskompisar i närheten. Vi blev också förföljda av en sådan där pipig Pippi som matte kallar Ljungpipare. Tänk om den försöker få min Pippi att komma till sig…..Men nej  Pippi vill stanna hos mig!

När backen äntligen tog slut blev det skogsvandring igen. I början var det fint, men sen tröttnade vi på skogen. Blev jättetråkigt, och dessutom varmt.  Tur det fanns bäckar vi kunde rasta vid.

När vi kom fram till en stålbro över en bred fors frågade jag matte om det var Piteälven igen, men det var det inte. Det var Gåbdåkjavvre. Lite läskig var bron, för det såg ut som om den gått sönder en bit från slutet. Där tvekade jag lite, men bara lite.

Nu upptäckte matte att vi gått på bra så vi fortsatte utan någon längre paus, då det fanns en chans att vi skulle hinna med båten från Vuomatjviken kl 1600.

Så nu blev det inga mysigt pauser länge. Bara korta stopp. Vi hann med 30 min tillgodo. Men fy den vägen vill jag aldrig gå igen. Dötråkig! Jag fick bada i viken o matte drack en Cola innan vi hoppade på båten. Börjar bli en riktig sjöhund nu.

Kul och åka båt, men matte vi skulle ju bara gå hit till Vuomaitjviken i dag.  Hur tänkte du nu? Jaha bara gå uppför backen ca 2 km och sen hitta en bra tältplats… Med vatten.. Då vet jag hur det blir. Kommer att sluta med att vi är i Jäkkvik…


Tillbakablick över sjön Riebnes som vi åkte över.

Vi hittade en jättefin tältplats på en kulle ovanför en liten sjö. Nu har vi fått upp tältet, ätit middag, och suttit o njutit av utsikten i kvällssolen tittat på renar mm, så nu ska vi sova.

 
     
 

30 Juli:
Matte hade hoppats att morgonsolen skulle ha värmt upp tältet och tagit bort all kondens. Men tji fick hon för det kom aldrig någon sol det var lite lite moln som den gömde sig bakom. Men vi såg att det skulle bli en ny fin dag när vi öppnade tältöppningen.

Det var jättefint uppe på fjället när vi fortsatte gå. Vi gick förbi flera små sjöar. Kan inte förstå varför tvåbeningarna ska ha så många olika namn på vatten hav, sjö, tjärn, lerpöl, dypöl, vattenpöl mm. För oss fyrbeningar är det bara vatten.
Snart kom det ett gäng med tuggbenskompisar, som matte envisas med att kalla renar  och korsade vägen framför oss Då blev matte inte glad men jag blev överlycklig. Men jag fick inte leka med dem den här gången heller. Taskiga, dumma matte, vi kunde ju haft så kul. Och tänk vilka fina roliga foton du hade fått….

Det var lätt och skönt att gå på de härliga fjällhedarna  så det gick ganska fort i början. –”Ser du Boss, långt långt där borta är det en slalombacke och det är dit vi ska, till Jäkkvik”. Oj det såg långt ut.


Långt där borta till vänster, ser man slalombacken i Jäkkvik.

Tyvärr tog heden slut alldeles för fort och det var dags att på att gå neråt i skogen. Nu mötte vi 3 vandrare där en av dem sa till matte att dig känner jag det är du som har inspirerat mig till att börja vandra tack vare din blogg. Kul att höra, tyckte matte som blev glad. När vi nu kom ner i skogen tyckte man att det var väldigt dåligt markerat var leden gick. Men snälla matte SKÄRP DiG! Ingen kan gå fel här nere det är bara att följa lerstigen. Sen såg vi några snören i luften mellan stolpar. Okej då följer vi dem som matten. men snälla matte de snörena är INTE gröna, ska vi Verkligen följa dem. –”Ett Tecken på att vi närmar oss civilisationen och Jäkkvik  sa matte. Där stod också en skylt som sa att det nu bara var en mil kvar.

                                                                

Men Fy vilken mil det blev. Det var bara skogsvandring i en sådan skog som vi har hemma. Fast här var det upp och ner hela tiden.  Matte sa att alla kullarna var precis under ek… eko.. ekvi .. (usch svårt ord ) tillräcklig höjd för att det ska bli ett streck på mattes karta som talar om att det är en höjd. Fattar inte riktigt vad hon menar men jobbigt var det. Vi hade hela tiden sällskap av sådana där fåglar som brukar ta min korv i Grövelsjön och som matte kallar lavskrikor. Snälla matte ger dom inte min mat jag behöver den! Matte säger att jag inte ska klaga för att det är soligt och varmt men det gör jag ändå. Jag gillar inte värmen även om matte går och njuter. Eller det kanske hon inte gör för hon ser också ganska varm ut.


Älskar när vi gör pauser. Då gäller det att ta en powernap.

Nästa stopp gjorde vi vid en sjö med ett jättekonstigt namn. Tjårvekallegiehtje där det låg båtar. Hur har du tänkt att vi skulle ta oss över har matte? Jaha vi ska ro. Eller rättare sagt du ska ro men okej jag litar på dig, håll båten så hoppar jag i.

Efter ruddturen, fortsatte vi att vandra i skog med ett litet avbrott på en grusväg. Nu var det inte så mycket upp och ner men vi var jättetrötta så vi kände oss ganska sega och tyckte det var jobbigt.

När vi äntligen kom fram till Jäkkvik gällde det att hitta var vi skulle bo. Men det var lätt för Kungsleden gick precis förbi Kyrkans Fjällgård där vi ska bo i 2 nätter. Vi fick ett eget rum i ”stallet” och det var jättebra.. Tack snälla Kristina för att du fixade boendet här!

Nu har jag legat och vilat en bra stund medan matte farit runt och tvättat och hängt upp tvätt och lagt ut grejer på tork. Tydligen var tältet rejält fuktigt efter nattens dagg och kondens. När hon satt och kelade med mig (hon kallade för visitation) blev hon inte glad för hon hittade fler fukteksem. Så fram med sax och rakhyvel så nu ser jag inte klok ut Hoppas verkligen att jag inte möter någon tjusig schäferjej när jag ser ut så här. Jag skäms!!! Dessutom köpte matte vatten som hon kallar klorhexidin som hon tvättar mig med. Fast det får erkännas det är ganska skönt när hon pysslar med mig.


Fukt eksem, skit också. Men min tjocka päls går inte att hålla torr när det är så blött där vi går.
Trots att matte torkar mig varje kväll

Nu har matte tagit in tvätten som inte torkat och hängt upp den överallt i rummet. Kaos som vanligt. Jag älskar när vi kommer till ett ställe där vi tydligen ska stanna en extra natt. Det innebär tydligen att jag får extra mat matte har köpt en stor korv och makaroner som hon fyllde ut min vanliga mat med. Mums vad gott och nu är jag jättemätt.

Var så fint nere vid sjön vid fjällgården när vi gick ut på kvällsrundan. Imorgon blir det sovmorgon!


Kväll vid Jäggeluokta precis nedanför kyrkans fjällgård

 
     
 

31 Juli:
Hallå matte sovmorgon sa du att vi skulle ha. Varför är du då vaken kl. 0600? Väck mig inte jag somnar om……
Vilodag vilket härligt ord! Ingen stress på morgonen, ingen klövjeväska som jag måste ta på mig och extra mycket frukost. Kan livet bli bättre!

Vi tog en förmiddagsfika nere vid Jäggaluokta. Matte satt och viftade med tårna i luften och drack en kopp te och så delade vi på lite Mariekex.

I eftermiddags var vi i butiken o handlade. Matte köpte glass, dricka o djupfryst pizza till sig, och en stor burk hundmat till mig.

Sen satte vi oss nere vid sjön o fikade. Hon sparade lite (alldeles för lite) glass åt mig, ohh vad gott det var. Fattar bara inte varför hon skrattade åt mig….


Älskar glass!!!

Sen har vi bara tagit det lugnt hela dagen. Matte har hjälpt mig med bloggen och skickat alltihop till husse som nu får prata med den där internet hoppas allt snart kommer ut på min hemsida.

Ska tydligen gå långt i morgon så jag gissar att det blir en tidig morgon. Kommer nog att bli jobbigt för nu har matte fyllt på min klövjeväska med mat igen.
 
     
     
     
 
Skriv gärna en komentar i min gästbok
gästbok
 
     
     
     
 

TILL NÄSTA Delsträcka

   
       
 

Tillbaka till BLOGGENS STARTSIDAN