Delsträcka 4:
Jäkkvik -  Hemavan 

 

1 Augusti:
Vi lämnade Kyrkans Fjällby vid 0630 och då var det fint väder.

Har lärt mig att fjällvandring innebär att man startar dagen nere vid någon sjö och så börjar man vandringen med att gå uppför. Sen går man lite på fjället och så går man ner till nästa sjö osv. Matte tyckte att dagens startbacke var ganska lätt. Inte så brant och inga hala rötter eller stenar.  Men jag tror hon ljög för det droppade vatten från hennes panna….

Backen upp på fjället efter Kvikkjåkk

När vi kom upp på fjället var det jättefint.  Matte sa att det kändes som om höstfärgerna började komma på marken. Vadå höst, sommaren har ju inte kommit än. Har bara varit kallt o regnat.

Tillbakablick mot Kvikkjåkk

Efter en stund kom vi fram till en stor skylt. -”Nu är vi i en ny nationalpark som heter Pieljekaise”, sa matte. Bäst att uppföra sig med andra ord för i en nationalpark får man inte göra någonting. Men där var fint. Vi såg högsta toppen till vänster om oss, och tack o lov skulle inte matte ditt upp. Tyvärr var det snart dags att gå ner i skogen igen. Matte sa att vi skulle rasta vid en stuga, Pieljekaisestugan, en bit ner i skogen.

Tillbaka till skogen

Pielejkaisestugan

Vi fikade utanför och jag passade på att ta mig en liten tupplur.  Kunde sovit längre, men matte skulle absolut iväg. Tydligen ska vi gå långt, ca 2 mil i dag. När vi började gå igen försvann solen, och efter ett tag blev himlen svart framför oss.  Matte tyckte det var bäst att ta en lunchpaus innan det började regna. Men matte hade dålig tajming….. Hon hann bara hälla varmt vatten på sin May när regnet kom. Och oj vad det dånade från himlen.  Pang  bom brak sa den. När hon sen började äta blev regnet vitt och hårt. Matte visste inte om hon skulle skratta eller gråta…… Jag rullade ihop mig o somnade från eländet.

FILM:    Nu HAGLAR det också!!!!

Som tur var slutade det regna, så efter att vi gått över en bro tog matte av mig regnkläderna.

Men dom åkte snart på igen för regnet kom tillbaka. Nu var det inte kul. Det blev lerigt o halt och matte bara körde ner huvudet mellan axlarna o gick. Är trött på att gå i blöt skog!

När vi äntligen kom fram till något som heter Adolfström var jag trött. Ny hade vi gått 22 km. Här kanske vi kan köpa något gott innan vi tältar tyckte jag. Men där fans bara ett litet rött hus som sålde nybakat bröd, fika mm. Och sen kom de där hemska orden: -”Vi fortsätter till Bäverholmen, det är bara 8 km dit”. Hallå matte, är du inte klok!!!! Vi är trötta klockan är fyra och det ösregnar…… Adolfström är jättefint. Nej nej lyssna inte på mig…….

Metropolen Adolfström

Vi hade inte gått länge då katastrofen hände. Var kanske inte så smart av mig att rycka till i linan när vi balanserade på superhala plankor. Men jag skulle ju bara…….  Resultatet blev att matte halkade och med ett plask föll av plankorna. Sen är det inte mitt fel att hon landade i ett vattenhål och fick plaska runt innan hon kom upp. Vill inte skriva vad hon sa till mig…. Men hon avslutade med att hon skulle lägga ut mig på Blocket under bortskänkes…..

Resten av vandringen runt sjön till Bäverholmen vill jag glömma. Skog, blött, blött o mer blött. Och så en genomblöt o irriterad matte. När vi närmade oss Bäverholmen ringde hon o kollade om det fanns någon ledig stuga, och det gjorde det! Tydligen är Jon inte på humör för att tälta….

Bäverholmens Wärdshus (och stugby)

Matte tyckte stugan var sunkig o inte värd 400 kr (inget vatten eller toa o luktade fukt) men när hon såg skotorken blev hon glad. När hon tömt ryggsäcken på vatten stoppade hon ner slangarna i den. Och sen åkte de ner i kängorna. Den där mackapären kommer nog att vara i gång hela natten.

Nu har jag fått mat och tänker sova. Är så trött, det blev 30 km i dag också. Trodde det var slut på så långa etapper.

 

2 Augusti:
I dag har vi varit på luffen i en månad. En månad utan något eget hus annat än tältet.
Har regnat hela natten och det gjorde det ordentligt när mattes klocka ringde kl 0500. Men då beslöt sig matte för att vi tar sovmorgon och ställde om klockan till halv sju. -"VI ska bara gå drygt 15 km idag till  Snultjiestugan, och vi behöver inte komma dit för tidigt, så somna om”

De bästa ord hon sagt på länge. Var inte kul å ta på regnkläderna och ge dig iväg.  Samma som innan, upp genom skogen, lite fjäll o sen ner genom skogen….. Ofta rann det vatten på stigen. Visar bilder istället för att upprepa mig.

Var så skönt när vi äntligen kom fram till stugan. Då hade det dessutom slutat regna. Matte käkade en sen lunch o jag fick något gott att tugga på.

                                                                

Nu har vi sällskap av flera andra vandrare. Bla Oskar som också letar grönt snöre, fast han går åt andra hållet. I natt sover vi inne i Snultjiestugan.

3 Augusti:
Hurra, det regnade inte när vi lämnade stugan tidigt i morse. Var så skönt att slippa regnkläderna. Men vi hann inte långt förrän det började duggregna…. På med allt alltså. Det var ett blött duggregn och det kändes som om vi gick i molnen. När vi kom till första bäcken efter stugan, fyllde matte sin vattenlunga med friskt vatten o jag fick dricka så mycket jag ville. Vi såg då många tuggbenskompisar o jag var helt vild. Matte fick koppla om mig till halsband för att hon skulle kunna hålla mig. Och vad gör vi? Jo bara stället oss o tittar varje gång. Titta är kul men leka o jaga varandra är roligare!

Vilken häftig sten vi passerade! Matte ville fota och jag ställde villigt upp.

Nu började det bli riktigt dimmigt och vi gick rakt in i den. Till sist såg jag knappt pinnarna med kryss på. Matte, vet du var vi ör, och framförallt vart vi ska?

Bättre väder från det hållet vi kom

Matte gick o muttrade om att när vi nu äntligen var uppe på fjället så såg hon inget. –”Antar att här är fint med sjöarna nere i dalen  men tur stt vi inte var uppe på högre höjder.”

När hon nu inte kunde fota  utsikten fick det bli blommor. Som den här Kvannen.

Vi mötte en trevlig kille som kom från Amerika. Han o matte pratade länge o han klappade o kelade med mig. Han heter Marc och ska gå hela Kungens led.

Vi blev inte glada när vi märkte att leden vände rakt upp på höjderna där det var alldeles vitt. Tur vi har ett band mellan oss, annars kunde vi kommit bort från varandra.

Blev riktigt orolig när matte lämnade Kungens led och tyckte att vi ska ta en genväg. Matte genvägar är aldrig bra  framförallt inte när vi inte ser något …… Men det var bara att snällt följa med. Tydligen var det den gamla sträckningen på Kungsleden vi skulle gå.
När vi kom till en massa staket och gick in i en öppning blev det riktigt läskigt. Det låg en massa dödskallar och ben med päls på, lite överallt. VAR har vi hamnat? Här verkar farligt….

Matte började plötsligt skälla på sig själv när hon snubblade till. ”Lev som du lär, se till och ät även om du är både blöt o kall SKÄRPNING!!
Blev matpaus nere vid en liten sjö. Det var inte mysigt ALLS, bara kallt.

Efter att ha gått igenom fler hagar ned stora staket var vi framme vid Biergienas och en grusväg. Tydligen skulle vi följa den ner till Höbäcken som låg nere vid Vindelälven. Oj vad lång den var, kändes som om vi aldrig kom fram. När vi äntligen var nere hittade vi en slogbod som det brann en brasa i. Två killar sa att vi skulle komma in o värma oss, och det gjorde vi. Oj så skönt det var! Efter en stund gick matte o satte upp tältet och jag kröp in o la mig. Vi käkade middag i slogboden och matte eldade strumpor (hon kallade det torka).

Nu smattrar det på tältduken igen, ganska skönt att lyssna på o veta att jag inte behöver gå mer i dag. Blev 29 km….matte!!

Hon lyssnar inte, försöker få lite ordning i ”hallen”

4 Augusti:
Det har smattrat  på tältet hela natten, men oj vad jag har sovit  skönt. När matte vaknade och hörde ljudet av regndroppar, bestämde hon att vi inte kulle gå över på bron över Vindelälven och ta oss upp på fjället och Kungens led. ”Vi ska gå närmaste vägen till Ammarnäs, dvs landsvägen,” sa hon. Ja inte mig emot! Slutade regna när vi åt frukost så det blev lättare för matte att packa ner allt i ryggsäcken.

Vårt nattläger vid slogboden och parkeringen. Fortfarande låga moln över fjället o Kungsleden.

Även om molnen lyfte lite när vi skulle gå så var matte jättebestämd på art det var vägen som gällde. ”Kan vara skönt att komma fram till Ammarnäs tidigt och få allt torrt”. Och jag protesterade inte!

Bron över Vindelälven, men den hoppar vi över den här gången

Vi var helt överrens om att det var en fin vandring på vägen. Ingen asfalt utan en vanlig gruslandsväg. Långt ifrån lika jobbig som mellan Vakkotavare och Kebnats.

Dessutom började solen lysa varmt o skönt.  Matte fotade blommor, hus och älven och jag nosade i dikeskanten. Luktade gott!

När vi kom till Norra Ammarnäs blev det 2 km asfaltsvandring. Men det var en fin vägren att gå på så det gjorde inget. Matte stannade till vid kyrkogården då hon tyckte den var så fin, en riktig naturkurkogård.

När vi var framme vid Ammarnäs Wärldshus fick vi checka in direkt.  Matte band mig utanför vår lilla hytt och sen satte hon upp tältet så det skulle torka, tvättade, och hängde upp i princip allt på tork.  Jag fick gott godis att tugga på.

Sen gick vi ner till affären för att hämta ut vår depålåda. Hoppas verkligen den finns där så jag får mer mat.  JAAA, den var där!!! Matte band mig vid en stor bänk som jag bara måste hoppa upp på….

Vi fick nästan springa upp till vår lilla stuga för det kom en massa svarta moln. Hann precis innan det började regna, så matte hann rädda tvätten. Nu har vi allting torrt och är redo för sist etappen på Kungens led ner till Hemavan.

Vår lilla stuga

Det blev trots allt en fin kväll, när solen kom fram

5 Augusti:
Vaknade av ett konstigt ljud i natt och började morra så matte vaknade.
”Lägg av Bozz, det är bara regnet som smattrar på plåttaket”. Oj vad det måste regna, skönt att vara inomhus.

Men när vi gick sken solen och det var skönt att slippa regnkläderna.

När vi gått över den stora bilbron svängde vi höger mot Entré Kungsleden S, och kom fram till en pinne med massa skyltar. Hoppas matte vet vilken vi ska följa ”Vi ska gå Kungsleden mot Aigertsrugan, men där ska vi inte stanna, utan fortsätta upp på fjället till raststugan Jouvatjhåkkastugan. Där stannar vi. Antingen sover vi i stugan eller slår upp tältet. Blir ca 15 km” Det lät bra och inte så långt. Som vanligt startade vi med att vandra I skog, men det var lättvandrat så det var ok. Hann inte så långt innan första fotopausen. Ännu en bild på forsande vatten, men ok, det var fint. Och vattnet var gott!

                                                                

Sen kom till en stor träbro med höga staket på över jåkken Rouvdatjuhka. Nytt vattenfall, och det var jättelångt ner till vattnet under bron. Givetvis fotostopp igen.

Vi fortsatte upp genom den gröna skogen när matte började prata höstfärger igen. Matte, ett par röda blad innebär inte art det är höst. Vi kan väl få sommar först.

Gick förbi ett par fina utsiktsplatser och då såg vi ner över Ammarnäs. Vi har ju kommit långt!

När vi äntligen kom ut på fjället var det jättefint utsikt över Stor Tjulträsket och fjäll med snö på. Matte sa att det påminde lite om när vi gick från Saltoluokta och tittade ner över sjöarna. Men här blåste ordentligt, och den här gången rakt in i mina öron. Inget kul!

Nu fick jag syn på Aigertsrugan som plötsligt dök upp. Vi satte oss i lä av huset och njöt i solen. Tyckte vi kunde stanna här, men det tyckte inte matte. Stugvärden kom o pratade med oss och sa att raststugan vi ska till är näst högsta punkten på Kungsleden. Lät som om vi ska gå mycket uppför….

Från att vi lämnade stugan blev det en jätterolig vandring. Matte gick o njöt i solen, men hon tyckte nog inte den var lika rolig som jag. Det kryllade av kompisar på hela fjället, och jag visste knappt åt vilket håll jag skulle titta. Matte gav upp tanken att sätta sig o vänta ut dem så vi fortsatte gå. Kunde knappt bärga mig, ville bara jaga i kapp dem.  Jag är ju en vallhund och de sprang som yra höns.

Matte var genomsvettig över dragkampen med mig. Tyvärr vann hon första ronden. Vi fortsatte uppåt mot passet, och till min glädje hade även många tuggbenskompisar sprungit upp dit.

På andra sidan blev det mer stenigt och lite svårare att gå, i alla fall när jag hoppade runt på bakbenen….

Var stenigt men jättefint här uppe. Vi såg ner på flera små sjöar. Plötsligt mötte vi två tjejer med två hundar. Vi kände ju en av dem! Det var Kristin som jobbar på Sjöstugan. Kul! "Vi ses i slutet av september" sa matte. Och där var den, raststugan. Nu var vi framme!

När vi ätit inne i stugan sa matte de där orden jag inte gillar: ’Här är kallt, finns ingen ved och inget vatten så vi stannar inte utan fortsätter….” Var inte glad när hon satte på mig väskan igen.

Men det blev snart jättekul igen, för det var fullt av kompisar på fjället. Så spännande! Bäst var när vi började gå ner från Vuomatjhåkka genom skogen och videsnåren. Då dök de bara upp framför oss….. Matte tjoade hela tiden där bak i linan. Hade inte tid att lyssna på vad hon sa……

Vy från Vuomatjhåkka, innan renarna anföll. Sen hade inte matte tid att fota….

Servvejuhkka

Plötsligt var vi framme vid Servestugan, och jag trodde vi skulle sätta upp tältet. Men av någon anledning var matte dödstrött i lårmusklerna, fattar inte varför hon skyller på mig. Vadå bromsat sig ner I flera kilometer… Kände då att jag också var jättetrött, och när matte sa att vi gått 3 mil igen, blev jag riktigt sur. Det skulle ju inte bli några fler så långa etapper matte!!!! Slutade med att hon ville bo inne och ägna kvällen åt stretching o massage på sina värkande lår. Inte mig emot, och vi fick ett jättefint eget rum. Ja, jag fick också massage o stretching. Slutade att vara sur på henne när hon sa att vi nu gått in en dag och därmed hade extra mat. Var så gott med en riktigt stor middag. Resten av extramaten ska jag få till frukost i morgon. Är nästan, men bara nästan, så att jag kan tänka mig gå in fler dagar för att få större portioner…..

Kväll vid Servestugan

6 Augusti:
Har sovit så skönt i natt och drömt om mina tuggbenskompisar. Har sprungit o lekt o jagat dem hela natten. Tog en liten sovmorgon eftersom vi bara ska gå 14 km idag. Matte har dyrt o heligt svurit på att vi ska stanna i Tärnasjöstugan. Det är ett planerat stugboende för stugan är fin o så finns det bastu, sa hon. Jag kommer att vägra gå en enda meter till om hon ändrar sig…..

Det blåste lite men solen sken så vi var på gott humör när vi gick. Matte blev glad när hon såg en skylt. Bad henne läsa vad det stod och det var en fin hälsning.

En humörhöjare

Gick inte länge i skog, förrän vi var ute på fjället, men uppför var det. Blev varmt i solen, men det löste sig när solen gick o gömde sig i mörka moln. Sen tittade den fram korta stunder då o då.

Tillbakablick mot ”renberget” Vuomatjhåkkka

Vi såg mycket snöfläckar på fjällen, och matte sa att en normal sommar här uppe hade de smält. Men nu är det ingen normal sommar i fjällen, det är en skitkall o blöt sommar……. Tyckte vi kunde gå fram till snön så jag kunde få åka lite kana. Men nej, det skulle vi inte.

Såg en stor sjö snett framför oss, med ett litet rött hus vid strandkanten. Det var Servvejavrri och den blev bara större o större ju närmre vi kom.

När vi kom fram till en liten träbro fick jag problem. Den var lika dum som de norska broarna! Fick verkligen koncentrera mig på var jag satte ner alla mina fyra tassar, var jättestort mellanrum mellan bräderna. Otäckt! Men matte höll ett stadigt tag i handtaget i klövjeväskan, beredd på att dra upp mig. Gick bra, alla benen hela, men blev trött av att koncentrera mig, så när vi tog en paus på andra sidan passade jag på att vila ögonen en stund.

Var  lite spännande när stigen gick på kanten av en bergssida. Lite smalt o så de där dumma videkvistarna. Men utsikten  var fin och matte sa att nu såg vi Tärnasjön långt där borta. Dit ska vi idag.

7 Augusti:
Med stor risk för att upprepa mig, gissa vad det var för väder i dag…… Rätt! Duggregn, blåst och 5 grader. Bara för matte att sätta på mig alla regnkläderna. Men vi hade tur, efter en dryg halvtimme slutade det regna och jag fick ta av mig mina regnkläder. Matte behöll sina på sig. Snacka om pessimist, eller så är hon bara lat och orkar inte ta av o på dem stup i ett.
Hade inte kommit långt när matte började sucka över alla gula svampar vi gick förbi. Hon gick o muttrade något om varm macka med smörstekta kantareller. Sen sa hon åt mig att komma ihåg hur de luktade så jag kan leta upp såna hemma. Nehe du, svamp o hjortron får du hitta själv. Jag kör med taktiken som Atlas lärt mig, ”låtsas att du inte fattar någonting….”

Typiskt att matte fick rätt, regnkläder på igen….

                                                                       

När vi gick precis vid strandkanten av Tärnasjön blåste det jättemycket. Kunde inte hålla mig när matte kopplade loss mig när vi gick över såphala spänger, utan var bara tvungen att springa ner till stranden o vattnet.

Det var tur att det fanns så många plankor att gå på, för det var riktigt blött. Ännu ett ord för vatten är tydligen myr. Tur att de där hjortronen var illröda så vi inte behövde stanna för att matte skulle plocka o mumsa på dem. Nu åkte regnkläderna av igen. Skönt!

Myr och tjärn med polarull, riktigt fint.

När vi kom fram till en lång bro, sa matte att vi var framme vid sträckans kännetecken, de många broarna. Många???…. Såg bara två. Men innan vi gick över dem skulle vi käka lunch. Även jag fick något gott att tugga på. Tack snälla hundboden gör allt gott tugg!!!

Den första av broarna

Lunch o godisdax

Det var många broar, både stålbroar och träbroar. Föredrar träbroarna även om de gungade mest.

                                            
Inte skönt att gå på stålbroar, och den här var lång.

Från den här bron såg vi tre av broarna framför oss.

Hallå, matte!!!! Du sa ju att vi skulle åka båt på ett ställe, VAR ÄR BÅTEN??? Jaha, undrar du det också. Klara med brolagningen… synd för det är kul att åka båt.

Efter broarna gick vi lite i en skog igen, och som vanligt började stigen luta uppför efter en stund. Mötte två vandrare som ville ta en bild av mig. Alltså matte är inte särskilt smart….. Hade hon tagit 10 kr varje gång någon vill fota mig i min klövjeväska hade vi varit rika, och kan gå å handla gott renkött på Renbiten när vi kommer fram. Och sen har vi fest du o jag matte (ja husse kan få lite med)…. Efter fotoposeringen skulle matte fota utsikten ner mot Tärnasjön.

”Nu är vi snart framme vid Syterstugan. Egentligen skulle vi fortsatt en bot upp mot Syterskalstoppen o tältat där. Men inte i det här vädret. Blir varken topp eller tältning”, sa matte. Ohhh vad jag älskade henne då. Lät helt perfekt. Då hände det… Lukten av mina tuggbenskompisar dånade in i min supernos. Blev nog inte den lugna nerfärden till stugan matte hoppats på. Hon sa något om att vi ska ha ett allvarligt samtal, fattar inte vad hon menar…

Hej!! Vill ni leka med mig?

Vaaaa, hade du tänkt att vi skulle gå upp där….. Men bra att du är lite smart o tar hänsyn till vädret.
Ska berätta det för husse

När vi kom fram till stugan kom stugvärden ut och sa glatt ”Där är ni ju!”  Kul med ett sådant mottagande! Hon följde vår resa genom min blogg. Jodå vi fick hundstugan för oss själva. Tur var det, för det är en liten stuga, men jättemysig. Den fyller 100 år nästa år, så den ska nog inte blåsa bort när vi bor där. Matte tyckte det var läge för lite fika när vi kom in o fått upp en brasa. Jag höll med.

STFs stuga från 1923. Storstugan ägs av Länsstyrelsen.

Fika!!! Du o jag matte!

Syterstugan

Just nu ösregnar det ute, och då känns det extra skönt o ligga här inne. Tur att matte inte ska tälta till varje pris.

8 Augusti:
Väckte matte i natt för jag var kissnödig. Oj vad mörkt det var ute. Matte, var kommet mörkret från, det är ju inte längesedan solen sken hela natten. Och usch vilket äckligt väder det fortfarande var.

   

Men när vi vaknade i morse sken solen och himlen var blå  men det var kallt, bara 5 grader och det var i solen.

Blev lite orolig när matte sneglade på Sytertoppen, bara hon inte vill upp dit idag. Hon satt och muttrade om det hela frukosten,  så jag förberedde mig för en jobbig dag. Men matte, det är inte ett bra förslag, bara jobbigt med tung ryggsäck….

Ser inbjudande ut, kanske ska vi ändå gå över topparna…..

När vi lämnade vår mysiga stuga hade hon ännu inte bestämt sig.  Jag som älskar att hoppa upp på stenar gillade verkligen trappan till vår lilla stuga.

Vi började med att gå över en stålbro över Voehepejohke (varför har tvåbeningarna så konstiga namn på sina vatten och berg?), och sen kom vi snart framme till stigkorsningen där matte måste bestämma sig. Hurra!!!! Hon valde bort topparna!!! Det låg lite moln över dem och risken fanns att de skulle vara där hela dagen. Blåste också lite.  Med en djup suck från matte, som muttrade något om att Gröna Bandet går före toppar och nu bränner vi inte extra energi o plågar musklerna, fortsatte vi uppåt på Kungens led. Det blir en njutardag på fjället sa matte, och det lät bra.

Ett svårt val, men förmodligen det rätta.  Men nästa gång, då….

Vy ner tillbaka över stugområdet. Vår lilla stuga längst ner till höger.

Vi såg en hel del kompisar på vägen upp. Jag jublade o matte svor…. Det var uppför hela tiden, men det var så fint at titta på alla bergen med snö på. Visar bilder istället för att skriva om dem.

Plötsligt sa matte att nu lämnar vi leden och sneddar ner mot en renvaktarstuga. Jättebra förslag, för här var så mjukt o skönt att gå istället för den vältrampade leden. Älskar när matte går fritt och nu litar jag på att hon vet vad hon gör. Hade det inte varit för att hon skulle springa runt o fota så hade vi nog tjänat någon kilometer. Men ok, det blev några bra bilder. Men kan ju inte bli annat när jag är med. Oj vad rädd jag blev när det plötsligt var något som sprang framför fötterna på mig. Såg ut som en mus, fast större. Men den hann försvinna ner i ett hål innan jag fick tag i den. ”Det är en lämmel, och dom ska du vara rädd om. De är vänner till Plupp,” sa matte. Sen såg jag flera stycken, och kunde inte låta bli att försöka fånga dem, men de var snabbare än jag. Å så var linan o matte i vägen….

Vad skönt att snedda här, nedanför Sjul-Olsaxeln (det var det där med bergsnamn…)

Och så några fotoposeringar:

Det blev en lång fikapaus idag på vår njutardag, och matte trollade fram några stora hundkex. Gott! När vi fikat klart fortsatte vi snett neråt mot husen vi såg. Var lite orolig att det skulle vara vatten innan vi kom dit, men matte lugnade mig. ”Det är så lite så det är ingen fara, har gjort den här sneddningen innan”. Och hon hade rätt, för snart var vi nere vid stugan utan att behöva vada, bara hoppa över bäckarna..

Älskar fikapauser

Vi tog en lång lunchpaus i lä nedanför stugan. Var så skönt att slappa i solen.

”Nu är vi mätta o belåtna,” sa matte när vi gick vidare. Vadå mätt…. Jag fick bara lite torkad lunga, jag är hungrig!!!

Nu blev det en superskön stig att gå på. Inga stenar utan bara hård jord. Bortsett från när vi gick över en bäck.

När vi rundade ett berg dök det plötsligt upp en stuga. ”Hurra, nu är vi nog framme för idag,” tänkte jag. Men matte dödade snabbt den förhoppningen.” Det här är Viterskalsstugan, men här stannar vi inte, utan vi fortsätter en liten bit till.” Margareta, stugvärden i Syterstugan, tipsade om fina tältplatser vid stigkorsningen till Klippen.  Det är bara drygt 2 km dit…

Blev I alla fall en halvtimmes paus vid stugan. Där var ingen stugvärd hemma, så matte fick inte sin efterlängtade Cola. Hoppas verkligen att vi inte ska gå en mil till, litar inte helt på henne….

Viterskalsstugan

Nu var leden ännu mer lättvandrad, påminde en hel del om ” Vita stigen” (Linnéstigen) i Grövelsjön. Här måste det vara massor av tvåbeningar som går. Gick förbi en bäck som forsade ordentligt lite högre upp och då blev det som vanligt fotostopp.

Hurra, vi stannade vid stigkorsningen som matte lovat, och där hittade vi en fin tältplats (Tack för tipset Margareta!)  Ville hjälpa till o sätta upp tältet, men efter ett tag gav matte mig ett hedersuppdrag. Jag skulle vakta våra väskor så ingen kom o tog dem. Sagt o gjort, jag la mig på vakt vid dem, men fattar egentligen inte varför. Det är väl ingen som stjäl en tung ryggsäck….. Men jobba på med tältet du, jag vaktar.

Kom igen om ni törs. Försök bara….

Ny har vi haft en mysig kväll matte, Pippi och jag. Har även fått middag, och det smakar alltid gott utomhus. Var nere vid V Syterbäcken, och hämtade vatten. Passade på att doppa benen, men då blev inte matte då glad. Sa något om blöt hund, tält och fuktexem som ska torka.

Oj, blev många bilder idag, men det är bara för att vi hade en njutardag i solsken. Hoppas vi får en i morgon med……

9 Augusti:
Vaknade efter några timmar av ett välkänt ljud mot tältduken…… Men matte har lärt sig  och trots det fina vädret i går, var allt ordnat i hallen (absiden) för regn. Varför kunde vi inte få en ny njutardag nu när vi bara ska gå en mil mer till Hemavan?…. Var inte kul att få på sig regnkläderna. Matte tryckte med en djup suck ner det våta tältet i sin påse och muttrade något om torkrum.

Vi fortsatte på samma lättrampade stig som i går, fast nu var den lerigare o plankorna var våta o hala. Men vi hade tur för det slutade regna, men det var väldigt fuktigt. Var i alla fall lite bättre sikt åt det hållet vi gick mot. Träffade på en annan tjej, Thea, som också letade efter det Gröna snöret och som startade från Treriksröset dagen innan vi. Vi hade sällskap resten av vägen till Hemavans Fjällcenter där vi ska bo i två nätter.

Låter mattes bilder (det blev inte många fotostopp i dag) beskriva vår vandring ner till Hemavan.

Tillbakablick

Matte, vad ör det för konstiga saker i luften där framme?

Vy ner mot Hemavans flygplats

Där uppifrån kom vi

Matte fick något vilt i blicken när hon frågade efter vår depålåda när vi checkade in. Den fanns inte !!!! Min mat var borta (igen...) Efter lite letande hittade hon att den låg i ICA affären.  Efter att ha hängt tältet på tork gav hon sig iväg för att hämta det. Oj vad mycket mat det var i lådan, kommet att bli tungt….

Vi gick till affären en gång till. Nu köpte matte en liten påse torrfoder till mig ( ättebra) och en pälskarda (helt onödigt). I kväll har vi firat med extra mycket mat och matte tog sig ett glas som bubblade, för nu har vi tydligen gått halvvägs. I morgon ska vi stannade här o bara slappa, vila o äta.

70.5 mil avklarade. Skål!

10 Augusti:
Älskar vilodagar för det innebär en massa extra mat till mig. Det har regnat jättemycket ute så det har varit skönt att ligga inne o smälta maten.  Fast vi var ute mellan skurarna och gjorde Hemavan. Efter affären ville matte upp till Naturum, men det visade sig vara stängt för ombyggnad. Fanns bara ett litet tält utanför.

När vi ändå var här uppe tyckte matte att vi skulle gå upp på Kungsleden och gå den rätta vägen i mål.
(I går sneddade vi över backar utan träd där man tydligen åker skidor på vintern.)

Har inte hittat Kungen och nu kan jag tydligen sluta leta efter honom

Sen skulle matte absolut in i ett litet gulligt hus, men jag fick inte följa med. Var Hemavans lilla kapell.

Hon har även hunnit med att testa kardan, så nu har hon tagit massor av min fina päls. Undrar om hon fryser eftersom hon vill ha den.

Nu håller matte på att virra runt o packa ryggsäckarna. Ser ut som att det kommer att bli tungt i morgon. Själv ägnar jag mig åt att smälta min brakmiddag  och det är jobbigt. Ute ösregnar det, och det ska det tydligen göra hela natten. Matte, hur ska det gå med mina våtexem om det ska regna hela tiden…..

Och regnet det bara öser ner….